Skattechock-om vi fortsätter i samma hjulspår !

8 april, 2010

Uppdaterad 10/4-10.

Skatten behöver höjas med 13 kronor på 25 år för att rädda välfärden, enligt SKL:s politikergrupp

Kostnaderna i kommuner och landsting stiger kraftigt de närmaste 25 åren. Fram till 2035 behöver kommunalskatten höjas med 13 skattekronor per hundralapp om man inte hittar annan finansiering..

Den bedömningen är en politikergrupp inom Sveriges Kommuner och landsting enig om, över alla partigränser.

Alla är de överens om att kostnaderna för välfärden måste tillåtas växa. Ett viktigt skäl är demografin; att andelen äldre med behov av vård och omsorg stiger snabbt under de närmaste decennierna.

Politikergruppen har gått igenom olika alternativ och funnit att inget av dem räcker till. Svaret kan bli en kombination av allt: fler arbetade timmar, ökad effektivitet, högre avgifter, mer privatisering och vissa skattehöjningar (Källa: DN).

Politikergruppen antar att barnafödandet sjunker, invandringen minskar med ungefär 60 procent och vår medellivslängd ökar med 2,3 år för kvinnor och 3,5 år för män, skriver E24, som är skeptisk.

Kommentar:
Varför skulle invandringen och invandringens kostnader minska med 60% ? Det sannolika är att kostnaderna för invandringen fortsätter att öka på samma sätt som under de senaste 35-åren, såvida inget görs för att begränsa bidragsinvandringen. Om generositeten med våra pengar håller i sig så krävs det betydligt större skattehöjningar än de 13kr/100lapp som politikergruppen kommit fram till för att hålla Sverige flytande.
Som det ser ut idag svarar vården och skolan tillsammans för 26% av de offentliga utgifterna – att jämföra med 43% för socialt skydd, kultur och religion.

10/4-10: Den som gör en tavla ingen vill köpa eller skriver en bok som ingen vill läsa- får livslång bidragsförsörjning- om de rödgröna vinner valet.

//Elfyma+

Tidigare inlägg:


Den ”goda” biståndsindustrin får aldrig nog !

3 april, 2010

”Sverige måste återta sin roll som biståndsnation” skriver Carl Tham och Bo Göransson på DN-Debatt.
Dessa fd Sida-chefer kritiserar biståndsminister Gunilla Carlsson för att inte vara tillräckligt generös mot biståndsindustrin.
”Gunilla Carlsson talar sällan om vad biståndet kan uträtta, än mindre om vad det har uträttat
Samtidigt måste hon ha upptäckt att det krävs mer – inte mindre – av internationellt ansvarstagande, samarbete och solidaritet. Sverige måste återta sin ledande plats i den här internationella diskussionen”, skriver Carl Tham och Bo Göransson.

Biståndsindustrin döljer sanningen
”Det svenska biståndsetablissemanget verkar i en egen värld, ofta driven av egenintresse och där man upprätthåller myter, och döljer sanningar  skriver Pär Krause och Fredrik Segerfeldt i Expressen.

”Runt 10 000 personer inom UD och Sida, enskilda organisationer och näringslivet ingår i biståndsindustrin. De har alla personliga, ekonomiska eller ideologiska skäl till att vilja behålla eller öka biståndet. Det är en industri som måste brytas upp.
Den rika världen har lagt 16 biljoner kronor på bistånd sedan 1950, med huvudsakligen bleka resultat. (Anm. Biståndsindustrin har blivit världens 5:e största ekonomi). Bevisbördan måste därför ligga hos dem som vill fortsätta”.
Svenska skattebetalare lägger i år omkring 30 miljarder kronor på bistånd. Målet är att spendera en viss mängd pengar, inte att hjälpa fattiga människor”. Biståndsindustrin spenderar hundratals miljoner kronor årligen på propaganda för att upprätthålla stödet för biståndet, trots bristande uppföljning och effektivitet, skriver Krause/Segerfeldt.

Kommentar:
Sveriges statsskuld är idag 1 110 808 611 003 SEK. Det innebär att vi lånar upp pengar på världsmarknaden för att kunna skänka pengar till biståndsindustrin och till politiska eliter i mottagarländerna. Sverige ger även pengar till den ekonomiska stormakten Kina- pengar som vi kan ha lånat av Kina, eftersom de till skillnad mot Sverige har gigantiska överskott i sin ekonomi.
Alternativet till ökad skuldsättning är att skära ner på välfärden och den offentliga konsumtionen. Invandringen, finkulturen och LSS är lika högt prioriterad som biståndet av det politiska etablissemanget. Återstår nedskärningar i vård, skola och omsorg.
Vi kan låta fler dö i vårdköerna. Det belastar inte sjukvårdens statistik varför det är politiskt ofarligt.
Nerläggning av fler äldreboenden är också ofarligt, eftersom de gamla inte orker bråka.
Avgifterna för vård och hemtjänst kan höjas så att ingen har råd att anlita tjänsterna.
Och man kan slå ihop skolklasser och ta ut avgifter för skolmaten.
Läsarna kanske kan bidra med fler tips på nerdragningar så att vi får råd att försörja den ”livsnödvändiga” biståndsindustrin ?

//Elfyma+

Andra inlägg


Är välfärden intecknad ?

18 mars, 2010

Uppdaterat 25/3-10

Statsskulden
Greklands-frossan kan vara en föraning om vad som komma skall. Västerländska politiker har i tysthet skjutit framför sig ett gigantiskt skuldberg som de låtsas inte finns (SvD)...
”Ofinansierade underskott hotar att ”kullkasta det ekonomiska fundamentet för hela Europa” – också i Sverige, skriver krisekonomen Jagadeesh Gokhale på Realtid.
JG säger: ”Summan av ofinansierade framtida åtaganden växer. Hit räknas allt som kommer att sluta som statsskuld om vi inte finansierar det med sänkta utgifter, höjda skatter eller lån. Hittills handlar det om fyra gånger så mycket pengar som vi drar in på ett år. Det gäller för EU i genomsnitt – och det gäller för Sverige”. Vi skulle alltså redan ha behövt spara undan fyra gånger bruttonationalprodukten, Bnp, för att vara ikapp.
Riksgälden bedömer att Sveriges statsskuld var 39 procent av Bnp vid utgången av 2009, men de samlade åtaganden som riskerar att sluta som statsskuld i framtiden var över 400 procent.
Bnp har sjunkit under senare år samtidigt som dessa ofinansierade framtida åtaganden stigit stadigt”.

Statsskulden är ca 1110 808 Mkr +plus lånegarantier på
ca 304 000 Mkr. Och när Regeringen vill vara ”generös” ökar statsskulden ytterligare. Skulden blir inte mindre av att andra länder har det värre. Möjligheterna att få draghjälp utifrån minskar istället.
Sverige får nu kritik för sitt höga budgetunderskott av EU-kommissionen. Underskottet landar på 3,4 procent mot tillåtna 3 procent (E24).

Regionala skulder
Många Landsting och Kommuner är konkursmässiga men håller skenet upp genom att trixa med bokföringen. Vanligast är att pensionsskulder före 1998 inte tas upp i räkenskaperna. Det handlar om ca 250miljarder kr i oredovisade pensionsskulder (KPA-2004-12-31). Trixandet bryter inte mot den kommunala redovisningslagen, men de lever inte upp till kraven på god redovisningssed (SCB,Välfärd).

Utdrag från en kommunal årsredovisning
”Soliditeten beskriver kommunens långsiktiga betalningsberedskap, ju högre soliditet desto högre ekonomiskt handlingsutrymme.Soliditeten ska vara minst 60 %. Nyckeltalet definieras som eget kapital i förhållande till totala tillgångar, d v s hur stor andel av kommunens tillgångar som finansieras med egna medel. Utfallet de senaste fem åren har varierat mellan 64 och 71 %. Jämfört med andra kommuner är det en hög soliditet som pekar på att kommunen har ett stort ekonomiskt handlingsutrymme”.

Det låter väldigt bra, men sanningen är att soliditeten i kommunen aldrig varit högre än 17% under de senaste 8 åren, om den oredovisade pensionsskulden räknas in. Dvs det finns inget utrymme för skrytbyggen och röstfiskande utfästelser. Det är lika illa, om inte värre inom många Landsting. Skräckexemplet Dalarna har en soliditet på minus 163% ! (KPA-2004-12-31).
Rikaste kommun är Solna (plus 62%), fattigaste Laxå (-94%) . Den som vill ha färskare statistik kan gå in på SCB och markera Region, Soliditet enl. balansräkning/Soliditet inkl.pensionåtagande, samt önskade År.

Det som göms i snö kommer upp i tö !
Oredovisade +redovisade pensionsåtaganden (från 1998) kommer att belasta budgeten för den löpande verksamheten vare sig pensionsskulden redovisas eller ej i balansräkningen. Det blir följaktligen mindre pengar kvar till vård, skola, omsorg, sjukvård och andra samhällsfunktioner.
Framtiden blir i praktiken intecknad och vi är inte så rika som vi vill tro. Det blir en obehaglig överraskning för kommuninvånare och blivande politiker när de konfronteras med det dolda skuldberget. Vi borde se om vårt eget hus i stället för att vara världsmästare i ”godhet”.

25/3-10: SCB hittat fel i siffrorna för det kommunala skatteutjämningssystemet. Ett överskott i kommunernas finansiella sparande på 2,4 miljarder kronor skulle vara ett underskott på 2,2 miljarder (Källa:DN)

//Elfyma+

Tidigare inlägg
Mörkt även för de sjuka i de korrektas Sverige