Janne Josefsson:
– Det skjuts som aldrig förr i Sverige. Hur löser samhället problemen med gängkriminalitet, skjutningar och otrygghet? Enligt rikspolischef Dan Eliasson finns det 23 områden där det råder grov kriminalitet, laglöshet och rädsla. På bara fem år har 30 människor mördats i gängkrigets Göteborg, i en våldsspiral som inte tycks gå att bryta och som bara eskalerar. 30 liv. Söner, bröder, klasskamrater och två små barn.
– Polisen vet vilka som dödar. Grannar, skolkamrater, vänner och folk i närområdet vet också det. Och alla är överens: det handlar om ett fåtal personer som åsamkar en enorm skada, smärta och sorg. Varför tillåts några få unga män plåga en skötsam majoritet? Varför står samhället handfallet trots att varningslamporna blinkat ilsket i decennier?
Per-Olof Wikström, professor i kriminologi:
– Det handlar inte primärt om bristen på fritidsgårdar, frånvarande pappor eller trångboddhet. Det handlar främst om hur vissa miljöer skapar värderingar som främjar kriminalitet. De som sysslar med allvarlig kriminalitet börjar ofta i väldigt unga år. Så det beror inte på att de är arbetslösa. Då måste man fokusera på vad det finns för jordmåner och kontexter som gör att man tycker den här typen av beteenden är acceptabla?
Janna Atta från Eritrea, som bott 22 år i Biskopsgården:
– Hur långt har vi kommit i Sverige.!? Det känns inte som förut, i dag känner man sig inte hemma här. Biskopsgården är en transithall. Folk kommer in på gårdarna här med väskor – och går ut med väskor. Vilka är de? Jag känner inte igen mig i Biskopsgården. Jag känner mig som en främling här.
………….
Under sina många år på SVT har Janne Josefsson utvecklat en häpnadsväckande förmåga att “gå som katt kring het gröt”. D v s att nogsamt uppehålla sig vid symptomen utan att beröra de grundläggande orsakerna.
I detta första avsnitt av Uppdrag Gransknings (UG) fokusering på gängkriminalitet, skjutningar och mördande nämns i programmet inte ett enda ord om den massinvandring som pågått under drygt tre decennier. Det närmaste man i programmet kommer detta – som ju en stor majoritet av svenska folket inser är orsaken till hela problematiken – är eritreanska Janna Attas ord om förändringen som gör att inte ens hon känner igen Sverige längre..!
Anledningen till att Janne Josefsson inte lyfter fram en sådan faktor är hans aktsamhet för att antyda denna invandringspolitik som problemskapande – i vetskap om var “taket” finns för att få behålla jobbet som reporter i SVT.
Av samma anledning uppehåller sig Janne Josefsson endast vid de offer för brottsligheten som bestått av invandrare. Inte ett ord om de många helt oskyldiga svenskar som fallit offer för senare års “kulturberikning”. Där inte minst gruppvåldtäkterna och morden på ett antal unga kvinnor borde vara det som mer än annat upprörde Janne Josefsson.
Av samma skäl upprepas i programmet det mantra vi hört till leda sedan många år tillbaka; De kriminella är bara ett fåtal – den stora majoriteten består av skötsamma och hederliga människor. Rundgången av floskler blir även i detta program tydligt, eftersom det samtidigt slås fast av professor Per-Olof Wikström att; det finns jordmåner och kontexter som gör kriminaliteten accepterad.
Sannolikt förstår hela svenska folket att det är precis så det förhåller sig. Att vore det så att “den stora majoriteten” av de skiftande etniciteterna och kulturerna i dessa invandringsområden precis som svenska folket i övrigt bestod av “skötsamma och hederliga människor”, så hade inte den miljö/kontext och acceptans för kriminalitet funnits som nu kan konstateras. Istället skulle detta framstå som en abnormitet som Polisen – i samverkan med andra myndigheter och de boende – ganska enkelt kunde åtgärda och beivra.
Därför är det uteslutet att inte också Janne Josefsson inser hur det förhåller sig. Att han inte själv “reser” den frågan i programmet beror naturligtvis – åter igen – på hans omsorg om sitt välbetalda jobb på SVT.
Det kan då konstateras beträffande UG´s första avsnitt att summan av det som framkom gällande kriminaliteten – d v s symptomen – bara var floskler, motsägelsefyllda och till intet förpliktande svammel om samhällets ansvar för dessa segregerade utanförskapsområden. För ett halvsekel sedan, då Sverige ännu var ett homogent land förskonat från folkvandringar från tredje världen, kunde de få problem som eventuellt uppstod lösas genom “social ingenjörskonst”. Att det i dag med den motsvarighet som kallas “integrationspolitik” ska gå att åtgärda de gigantiska problem och den groteska brottslighet som följt på massinvandringen, är fullständigt verklighetsfrämmande.
I UG´s timmeslånga program framkom det egentligen bara en enda meningsyttring som hade substans och realism i botten. Nämligen den högt uppsatta tjänsteman som menade att “Allt blir bra – om de kriminella bara skjuter ihjäl varandra”!
Ska man däremot med trovärdighet ta sig an problematiken för att lösa det – inte bara mildra och/eller sopa under mattan orsakerna – måste givetvis frågan om invandringspolitiken upp allra högst på agendan. Det säger sig själv att det är helt omöjligt att bryta trenden av brottslighet och kriminalitet om inte inflödet till Sverige stoppas. Det är i själva verket lika utsiktslöst som att stå vid stranden med hink o spade för att motverka den ena tsunamin efter den andra som drabbar ett land.
Dessvärre finns det ingenting hos de styrande politikerna – allra minst som den fatala invandringspolitiken nu “förstärkts” med Helene Fritzon (!) – som tyder på en tillnyktring och en kursändring undan den bakom hörnet väntande katastrofen.
Och som sagt; Av Janne Josefsson kan vi inte förvänta oss något bidrag för Sveriges räddning och rehabilitering. Åtminstone inte före hans pensionering…
Publicerat av Varjager 
Varjager's Weblog 