I dagens SvD gör filosofie doktor Joakim Molander en intressant analys av en bok som handlar om uppmaningen till bojkotten av GB:s glass Nogger Black i april 2005. Centrum mot Rasism-CMR hade ansett ”att reklamen byggde på rasistiska tankemönster genom att anspela på symboler för svarthet, såsom Nogger (som ju påminner om ordet nigger), black (som på engelska kan användas i den nedsättande betydelsen ”svarting”), och därtill ett reklamtypsnitt av graffitikaraktär som förde tankarna till afrikan-amerikansk gängkultur.”
Det är nog ingen som glömt den efterföljande debatten i medierna, och om detta har två författare nu gjort en slags sammanfattning över vårt svenska rasistiska samhälle, med dess alla djup och mörka, dunkla krafter. Men som Joakim Molander avslutar sin artikel med; ”Närmare till hands ligger nog förklaringen att de flesta människor vill kunna äta vilken glass de vill utan att bli anklagade för att understödja rasistiska makthierarkier. Irritationen över sådan kritik övergår lätt i indignation om det framkommer att avsändaren av budskapet är en statsfinansierad ”ideell” och ”politisk oberoende” åsiktspolis, som ”råkar” predika socialistisk samhällsteori om dolda maktstrukturer.”
Det är mycket möjligt att det finns dolda agendor hos GB, reklam är som bekant något som ska vädja till våra sinnen för att kunna sälja en produkt. Men någonstans finns också en gräns, och Nogger Black-kampanjen fick mig, istället för att grunna över min egen rasism att börja fundera på hur känsliga dessa människor som kommer till Sverige är. Det var ännu en milstolpe för mig i insikten att Sverige inte har något att erbjuda dessa människor, det påpekar de ständigt för oss!