Efter en småstressig utlandsresa som var menat som avkoppling, kändes det skönt att komma hem till Sverige och slippa ständigt vara på sin vakt mot bedragare och tjuvar (läs om Mallorca-resan). Uppdaterat.
Men det var en förhoppning som slog fel. Denna form av kulturberikning finns nu även i min omedelbara närhet ända in på husknuten.
Lokaltidningen skrev att tre ficktjuvar gripits efter att de gästat en livsmedelsbutik och länsat fickorna hos butikens kunder, framförallt åldringar.
Men som tur var fångades tjuvarnas förehavanden av butikens övervakningskamerar och tjuvarna kunde gripas när de i sin fullastade bil var på väg från den idylliska småstaden som inte är så idyllisk längre.
Spanaren, Avledaren, Utföraren och Mottagaren i arbete
(Ej samma personer som i inlägget)
Tjuvar kommer som bekant sällan ensamma varför det finns anledning att vara extra vaksam när okända människor försöker skapa trängsel i och utanför butiker eller ute på gatan.
Och framförallt att aldrig visa var man lägger sin plånbok efter att ha betalat eller tagit ut på bankomaten. Men det är lättare sagt än gjort med lätt sommarklädsel och många spanande ögon som följer en ända från bankomaten till butiken och kanske hela vägen hem.
Jag var med min nyvunna erfarenhet från rufflarnas paradis (Mallorca) på helspänn under helgens besök i min lokala klädbutik, trots att butiken var nästan tom på kunder. Men det skulle inte dröja länge förrän det blev ”trängsel” runt mig.
En känsla av obehag infann sig när utgången blockerades av tre pladdrande utländska damer som inte låtsades se mig och som inte ville släppa förbi mig. Jag skulle bli tvungen att tränga mig ut mellan damerna. Situationen/upplägget liknade det på Mallorca när jag blev utsatt för ficktjuvar.
Jag valde att med hög röst säga till dem att flytta sig på sig i stället för att gå i fällan. De låtsades inte förstå, men insåg att de inte hade något annat val än att flytta på sig. Ingen hade handlat i butiken -de stod bara där och inväntade lämpliga offer, eller någon de spanat in.
Tiggarna utanför butikerna/galleriorna och på gatorna ingår troligen i samma ligor som låtsaskunderna inne i butikerna.
Tiggarna kan i själva verket vara ficktjuvarnas spanare- de som kollar in lämpliga offer – företrädesvis äldre personer (såna som mig). Har själv sett hur tiggarna i smyg talar i mobiltelefon, troligen med sina kumpaner. Tiggeriet kan vara en täckmantel för annan mer lönande verksamhet.
Tiggarna har f ö blivit allt mer påflugna. Allt oftare står en kumpan ett par meter ifrån tiggaren så att man tvingas gå emellan dem för att komma förbi. Det är synnerligen obehagligt och riskabelt. De som då plockar upp sin plånbok för att vara snäll riskerar att bli av med allt som tack för hjälpen.
Vad kan man då göra för att skydda sig ?
Har ännu inte kommit på något riktigt bra sätt att skydda sig.
Det bästa jag kan komma på är att peta in plånboken i kalsongerna.
Men det är lite opraktiskt och kan väcka anstöt hos känsliga personer.
Någon som har bättre förslag ?
Eftertanke:
Har läst på lite om hur proffsen organiserar ficktjuveriet.
Det handlar nästan alltid om flera personer som har olika roller.
Spanarna (som kan vara tiggarna längs gatan),
avledarna (som kan vara flera),
utförarna (ofta kvinnor i zigenarligor)
och slutligen godsmottagarna (som tar tand om godset).
Poängen är att tjuven aldrig ska ertappas med stöldgodset på sig.
Alternativet att handla med kort är inte så säkert som många tror. Inte ens moderna kort med chip är helt säkra.
Romanerna är ”marknadsledande” i Europa även som kortbedragare.
Flera ligor har ertappats med skimning och manipulationer av bankomater i Sverige. Jag vågar inte tänka på vad de kan åstadkomma med ett stulet betal-/kreditkort.
/Elfyma+
Relaterat om:
Publicerat av elfyma+ 
Varjager's Weblog 