Vårt partis pro-israeliska hållning rimmar illa med medlemmarnas åsikter skriver SDU:s Gustav Kasselstrand och William Hahne i Aftonbladet.
Alltför länge har Sverigedemokraternas politik i Israel–Palestina-konflikten präglats av enskilda partiföreträdares personliga agenda.
Sverigedemokraternas riksdagsgrupp beslutade nyligen att inte erkänna en palestinsk stat eller bevilja palestiniernas begäran om medlemskap i FN.
Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) går nu för första gången någonsin emot moderpartiet och hävdar palestiniernas rätt till en egen stat i hänsyftning till den nationalistiska principen.
Sverigedemokraternas hållning i Israel–Palestina-konflikten är oerhört onyanserad.
Partiet har fått en form av villkorslös pro-Israelstämpel på sig som rimmar illa med de egentliga åsikterna i medlems- och väljarkåren. Detta på grund av ett fåtal företrädares högljudda personliga agenda.
Samtidigt är det värt att påpeka att moderpartiets officiella hållning alltid varit att inte ta ställning i konflikten – en hållning som man nu frångår av oklara skäl.
SDU:s princip är egentligen att inte ta ställning i utrikespolitiska konflikter som inte berör Sverige i någon högre grad. Moderpartiets ställningstagande mot palestinsk självständighet tvingar oss dock att sätta ned foten.
En enig förbundsstyrelse var överens om att SDU måste agera när moderpartiet bryter sin neutralitet och dessutom går stick i stäv mot den breda konsensus som råder inom ungdomsförbundet för en tvåstatslösning.
SDU har därför valt, precis som den förmodade FN-majoriteten, att erkänna Palestina som stat. (Läs mer).
Kommentar:
Klarsynt inlägg av SDU i detta infekterade ämne.
Personliga agendor ska inte styra partiets agerande.
Korståg och ”heliga krig” tillhör medeltiden och ska så förbli.
//Elfyma+
Relaterat:
Varjager's Weblog 
En rättelse:
Elfymas+ upprepningar, i Israel/Palestina konflikten, förmodar jag beror på medvetna missförstånd.
Scenariot när det gäller 6-dagarskriget -67 såg ut enl. följande: Israel blev utan krigsförklaring hårt ansatta av lömska anfall från arabländerna Syrien, Jordanier och Egypten.
Kriget förlopp blev dock något helt annat än vad arabledarna föreställt sig.
Araberna led nämligen snabbt enorma förluster och läget för Egypten var så illa att dåvarande Sovjetledaren, Nikita Chrustjev, rekommenderade egytierna att omedelbart kapitulera. Sovjetiska satelitfoton visade nämligen att egyptiska styrkor befann sig i ett hopplöst läge, totalt inneslutna av israeliska militär inte långt från Kairo.
Förlorarna blev arabstaterna, där Syrien förlorade Gohlanhöjderna, Jordanien Västbanken och Egypten hela Sinai och Gaszaremsan.
Detta är inte ockupation, utan erövrade områden som Israel har för avsikt att återlämna då araberna anser sig mogna för en separatfred på Israels villkor. Det är väl mer än rimligt att det är Israel som i det här läget bestämmer vad skåpet skall stå. Eller?
Låter som någon hyser agg mot bröderna Ekeroth. Kanske tycker vederbörande att de fått för mycket att säga till om?
[…] Skälet skulle vara att SDU tog ställning för en palestinsk stat, vilket retade upp Israel-falangen inom SDU och moderpartiet SD (Läs mer). […]