Hela västvärlden är rädd islam, men lika mycket för sin egen kultur.

Johan Hakelius har skrivit en jättebra kolumn i Aftonlögnen. Läs den.

”Jag undrar om det finns en mer använd förklaring än den om rädsla. Ofta för ”det okända”, men man kan hänga på vad som helst som passar: Rädsla för nya idéer. Rädsla för att tappa kontrollen. Rädsla för sanningen.
Vore rädsla för det okända den ­bästa förklaringen till främlingsfientlighet, borde den övre medelklassen i det nästan helvita Stockholms innerstad vara fientligast av alla.
I sedan länge invandrartäta för- och landsorter borde fientligheten vara minst. Men det är precis tvärtom.
Det är därför jag drar mig för slutsatsen att rädslan styr allt fler allt mer. Men den tränger sig på.

Nu ­senast efter att Jonas Gardell skämtat på Twitter om burkor som enmanstält och islam som en sorts scout­rörelse.

Hela kadern av ordningsmän gick igång. De är så livrädda för varje försök att skämta med islam att de blir direkt ilskna.

Samma höga tonläge mötte tecknaren Stina Wirsén, när hon släppte filmen med Lilla hjärtat, den kolsvarta figuren som ansågs rasistisk.

Om drevet mot Wirsén kan man ­läsa i senaste numret av Tidningen Vi. Det är en beklämmande intervju. Rädslan genom­syrar hela texten. Rädslan att säga fel, rädslan att stämplas med fel etikett, rädslan att inte bli hyllad av de rätta människorna.

Hon blev så rädd att hon avlivade Lilla hjärtat.Jag har börjat ompröva det här med rädsla. Hela västvärlden verkar faktiskt skitskraj.

Rädd för islam, men lika mycket för sin egen kultur. Rädd för skämt och konst. Rädd för avvikande uppfattningar och frejdiga diskussioner. Rädd för spontana utbyten och fri fantasi.Men även mångfaldskonsulter, kulturpoliser och aktiviststyrkor, med krav på en värld där inget farligt sägs eller tycks.”

På pricken vad som krävs av de styrande med Ryggradslöse i spetsen. Ingen får ha avvikande åsikter utan måste hylla mångkulturen till undergången kommer.

Varjager