Sveriges överlevnad kräver skalpellhand!
Vid ingången till 2020 spekuleras det om vilka nya partikonstellationer som ska bilda regering framöver. Och hur länge det ska dröja innan ett nyval kommer till stånd. För Sveriges överlevnad är detta emellertid helt ovidkommande så länge ingen partiföreträdare har förstånd och civilkurage att deklarera vad som är absolut nödvändigt. Vilket innebär att med skalpellhand kurera det dödssjuka Sverige. Att omedelbart upphöra med asyl- och anhöriginvandring, utrota gängkriminalitet och bidragsfusk samt återskapa det välfungerande välfungerande och trygga samhälle som rådde innan massinvandringen tog fart.
Riksdagens beslut enligt regeringens proposition 1975:26 att Sverige skulle omvandlas till mångkulturellt samhälle fick för många vid den tiden oanade konsekvenser. Mindre grupper av syrier hade redan från slutet av 60-talet anlänt och slagit sig ner i Södertälje. Under 70-talet skulle detta följas av allt fler ”flyktingar” från Latinamerika och Mellanöstern. Vid slutet av 80-talet fick undertecknad som handläggare vid SIV uppleva en mängd hitresta grupper av blandat slag; togoleser, turk-bulgarer, iranska ankarbarn, m fl. Från det sönderfallande Jugoslavien anlände därefter under 90-talet mycket större skaror, främst bosnier och Kosovo-albaner.
Det som pågick fick undertecknad att skriva en artikel 1991 med rubriken ”Dags att ta hand om våra egna” vilken publicerades i Skånska Dagbladet. Texter som denna med kritik av den förda invandringspolitiken skulle senare konsekvent refuseras av såväl lokaltidningarna – främst Sydsvenskan – som av rikets större tidningsdrakar. Därför startade undertecknad med stöd av lokala Sverige-vänner 1994 partiet Kommunens Väl, vars starka profilering av invandringsproblematiken fick ett genomslag som chockade 7-klövern och journalisterna. Undertecknad initierade samtidigt rörelsen ”Folkviljan och Massinvandringen” vilken också den utvecklades och uppmärksammades på riksplan.
Det självklara behovet av nationell representation i riksdagen gjorde att undertecknad anslöt sig till Sverigedemokraterna och att jag de följande åren på heltid ägnade mig åt uppbygget av partiet i sydligaste delen av landet. Något som jag valde efter att 1997 ha blivit uppsagd vid SIV och i praktiken belagd med yrkesförbud. Detta på grund av att mitt namn stod på SD´s riksdagslista inför valet 1998. Dessvärre tyder idag ingenting på att nuvarande styrelse i SD har någon annan ambition än att förhala Sveriges väg mot avgrunden.
Under de senaste decennierna har invandringen ständigt tilltagit, med den fatala höjdpunkten 2015 då över 160 000 sökte asyl – och därefter 9000 afghanska ungdomar kollektivt tilläts stanna trots avslag på asylansökan. I dagsläget kan personer med invandrarbakgrund, födda i utlandet eller födda i Sverige med en eller båda föräldrarna av utländsk härkomst, räknas till nästan 2 miljoner. D v s omkring 20 procent av befolkningen i vårt land..!
I takt med detta har brottsligheten och gängkriminaliteten ökat i form av mord, skjutningar och sprängningar. Hedersproblematik har uppstått som en ny företeelse, liksom gruppvåldtäkter, förnedrande misshandel av svennar och rånöverfall av åldringar i deras hem. Samt icke minst förekomsten av jihadister och IS-anhängare, mobiliserade ur den växande gruppen muslimer. Till detta kommer de kostnader i samhällsekonomin som orsakat stor erodering av det svenska välfärdssystemet.
Insikten om landets allvarliga situation har därför infunnit sig och uttrycks från allt fler håll i det offentliga Sverige. I alternativa medier sedan flera år, men nu också genom debattinlägg i de etablerade PK-medierna. Bland partierna är det dock endast Alternativ för Sverige (AfS) och Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som talar klartext; Att det är ett totalstopp för invandring och därtill ett ambitiöst projekt för repatriering och återvandring som är nödvändigt.
Bildligt talat är det en mycket skarp skalpell som krävs för Sveriges överlevnad. Den medicinska liknelsen beror på att vår svenska kropp sedan decennier tillbaka är drabbad av det som kan liknas vid en livshotande cancer. Små cellförändringar från 80-talets början har utvecklats till elaka tumörer och metastaser som inte längre kan botas med integrationspolitiska mediciner. Stora delar av de drabbade organen måste därför avlägsnas med ”skalpell” samtidigt som starka mediciner hjälper kroppen att hämta sig.
Konkret innebär det följande:
- Utvisning måste följa på alla domar för grova brott.
- Fängelsedomarna ska för grova brott avtjänas i forna hemlandet alternativt i tredje land (förslagsvis Ryssland eller Baltikum).
- Grov eller upprepad brottslighet av minderårig ska innebära utvisning av hela familjen. Den enda sanktion som kan få ungdomar att avhålla sig från brott.
- Gängkriminalitet och knarkhandel ska utrotas genom obegränsade medel och resurser för Polis, samt med hjälp av militär.
- Uppsökning av och utvisning för alla som i ord och handling sympatiserar med IS och/eller andra islamistiska terroristgrupper.
- Stopp för vidare uppförande av moskéer och minareter. Successiv stängning av befintliga samlingslokaler för islamistisk propaganda.
- Restriktivitet med framför allt muslimska friskolor.
- Repatriering av invandrare som inte kan försörja sig själva. Stark reducering av alla former för bidrag och utnyttjande av socialförsäkringssystemet för invandrare som aldrig själv betalat skatt.
- Totalstopp för asyl- och anhöriginvandring från länder som inte gränsar till Sverige, enligt Dublinförordningen.
- Omedelbar verkställande av utvisning för personer som fått slutliga avslag på asylansökan. Effektiv uppsökning och utvisning för dem som undanhåller sig.
- Totalstopp för icke nödvändig arbetskraftsinvandring. Typ fusket med LSS-bidragsformerna, samt därtill kopplade anställningar av släkt och landsmän.
- Slopande av flerbarnstillägg för invandrade familjer.
- Stort stöd för svenska barnfamiljer, såsom barnrikehussatsningar á la politiken utifrån Alva och Gunnar Myrdals “Kris i befolkningsfrågan”.
Genomförandet av den föreslagna politiken ovan innebär sannolikt att Sverige också måste omförhandla ett antal internationella konventioner, samt avsluta sitt EU-medlemskap. Åtgärder som kräver politiker med kurage och känsla för nationen. Allt till båtnad för Sverige och för svenska folket.
Alternativet till ovanstående är den traumatiska väg mot katastrofen där våra barn och barnbarn får erfara konsekvenserna av vad tidigare ansvarslösa generationer har gjort med Sverige. Ett land som då får stora likheter med Mellanöstern och Afrika – där kaos och väpnade konflikter blir vardag.
Således, svenska politiker i alla beslutsfattande positioner; TA ERT ANSVAR!
//Kenneth Sandberg
Fil lic sociologi
f.d byrådirektör vid SIV/MV
Publicerat av Varjager 
Varjager's Weblog 