Partiledardebatt under galgen

De som lyssnade på partiledardebatten i SVT utan att somna kunde hålla sig för skratt.

Det var som vanligt. De politiska flosklerna stod som spön i backen och det mesta var förutsägbart. Men det fanns en och annan höjdpunkt.

Kejsaren är lika naken som förut (Jeander)

Jimmie Åkesson hade dagen till ära placerats i mitten -mittemellan de rödgröna och den allians som kallar sig opposition utan att vara det.
Miljöpartiet representerades av det nya halvröret Isabella Lövin.

Det hettade till när Jimmie Åkesson angrep de sammansvurnas politik
inom främst migrations- och integrationspolitiken. Här ett utdrag.

När Jan Björklund beklagade sig över att man inte kunde kritisera den förda politiken utan att anklagas för islamofobi, påpekade Åkesson att SD och han själv ofta anklagades för exakt samma sak (och mer därtill) av Folkpartiet när de ansvarade för migrations- och integrationspolitiken.

Åkesson välkomnade sedan Björklund till verkligheten.
Björklund blev då så ställd att han bara kunde svara med invektiv.
Han kunde ha erkänt att hans parti haft fel hela tiden.
Men det gjorde han inte.

Han kunde ha sagt att Erik Ullenhag spridit myter om invandringens fördelar på regeringens hemsida. Men det gjorde han inte.

Han kunde ha sagt att han tar avstånd från Birgitta Ohlssons, Cecilia Wikströms och Celilia Mamströms vurmande för massinvandring och muslimer. Men det gjorde han inte. Partiet skulle ju spricka då.

********

Jimmie Åkesson var nöjd med debatten.
Det hade han anledning till. Han fick ju rätt till slut.
Bättre en omvändelse under galgen än ingen alls.

/Elfyma+