The Most Dangerous Enemies of European Democracy Don’t Carry Guns.

När Slovakiens president kallade förra veckans mordförsök på premiärminister Robert Fico ”en attack mot demokratin” nickade varannan EU-ledare med. Ändå, bakom de formella uttrycken av sympati för Fico, tyder den ambivalenta reaktionen från Europas politiska och mediala elit på attacken mot en vald nationell ledare att EU-etablissemanget trots allt inte är en så stark försvarare av demokratin.

Naturligtvis var det ingen på höga platser som uttryckte stöd för den blivande mördaren eller sade öppet att Slovakiens populistiska premiärminister förtjänade att bli skjuten. Men det underförstådda budskapet var att en så ”söndrig” och ”polariserande” figur som Fico kan ha bett om det. Som en sammanfattning av den vanliga nyhetsbevakningen drog den högerorienterade italienska mediekommentatorn Mario Giordano slutsatsen att ”I grund och botten, även om det inte är specifikt skrivet i tidningarna, hade han nästan rätt i att skjuta honom och han förtjänade det lite.”

För Brysseloligarkin och deras allierade representerar Fico ”fel” sorts demokrati. Hans parti Smer-Social Democracy vann förra årets val på en plattform som motsatte sig massmigration, försvarade nationell suveränitet mot centraliserad EU-kontroll, kritiserade Natos beväpning av Ukraina och lovade att skicka ”Not One Round” till Slovakiens grannland i dess krig mot Vladimir Putins parti. Ryssland.

Alla som vågar ifrågasätta NATO och EU är ett hot.

Varjager