Aftonbladet försvarar uppgifter från 1992

Yttrandefriheten får se ut hur den vill i Sverige. Bara man yttrar det rätta, som bekant!

Aftonbladets chefredaktör anser att Israel ska svara på uppgifterna om organstölderna, istället för att dra igång propagandamaskinerna.

Kanske borde Aftonbladet kolla uppgiften från 1992, om det finns lite nya fakta i det hela innan man går ut och får det att verka som om Israel kontinuerligt ägnar sig åt denna formen av brott, innan man publicerar en sådan gammal historia.

Det torde väl iallafall vara en bättre form av journalistik, än att dra upp så gamla uppgifter, dessutom byggda på en enda persons ”vittnesmål”?!

”Men chefredaktör Jan Helin försvarar publiceringen, och menar att artikeln i huvudsak ställer en fråga utifrån ett enskilt fall som journalisten Donald Boström blev förstahandsvittne till på Västbanken 1992.”

Och att Sveriges ambassadör i Israel har yttrat sig är också fel, enligt Aftonbladet och Journalistförbundets ordförande:

”Agerandet ser Jan Helin som ”otroligt pinsamt och ett klavertramp”:

Om det är så att UD inte står bakom det – vilket jag förutsätter – måste det få konsekvenser för ambassadören Elisabet Borsiin Bonnier. När hon pratar är det Sveriges regering som pratar. Det är hårresande, oacceptabelt och pinsamt att på det viset försöka stryka en israelisk opinon medhårs. Det är inte hennes jobb. Hon är där för att försvara svensk yttrandefrihet och demokrati.

Även journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén är förvånad över ambassadörens text, och kan inte minnas någon liknande händelse.

Det är inte den uppgift som ambassadörerna ute i världen har att kritisera den svenska yttrandefriheten, för det gör ju vederbörande i det här fallet, säger Agneta Lindblom Hulthén.

Hon tror inte att något liknande hade hänt om det hade handlat om något annat land.

Det har genom åren varit svårt att diskutera Palestina-frågan överhuvudtaget. Ingen har velat bli beskylld för att vara antisemistisk eller rasistisk.”

De israeliska myndigheterna bör svara på frågorna istället”, SvD

Och utrikesministern uttalar sig inte:

”I Israel ser man ett samband mellan den svenska regeringens officiella kritik mot Israel och antisemitism i medierna. Har du någon kommentar?

Vi är väldigt tydliga med att den svenska yttrande- och pressfriheten är fullkomligt grundläggande för den demokratiska ordningen och däri ligger ju att vi från myndigheters sida inte recenserar artiklar.

Utrikesminister Carl Bildt vill för SvD.se inte kommentera händelsen.”

Storbråk om artikel i Aftonbladet, SvD

Bild från Tundra Tabloids

aftonbladet2

Detta ‘storbråk’ har genererat många blogginlägg och detta är nedan är intressant och välargumenterat:

”Även den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, har reagerat kraftigt och gjort följande uttalande. Om detta är en ambassadörs uppgift eller inte går mycket väl att diskutera och det är oerhört viktigt att påpeka att attacker mot den fria pressen aldrig kan accepteras. Men ambassadörens kritik gällde sanningshalten i artikeln och inte rätten att publicera denna. Sen är det heller inte fel att som ambassadör Borsiin Bonnier gör, uppmana till ansvarstagande från medias sida.”

Hatet sprids vidare, Björn Kjellson

.

Boström är inte säker på att hans historia i Aftonbladet om organstölden är sann, Sapere Aude!

.

”In the Swedish press,

anti-Semitism is a hobby”

Swedish Newspaper Aftonbladet Pens Anti-Jewish Blood Libel……., Tundra Tabloids

images

Varjagerbloggen tidigare idag:

”Jag blir mycket skrämd över den antisemitism och det judehat som får breda ut sig i Sverige mer och mer. Bara detta året har det eskalerat och muslimer och den rödgröna sörjan gör allt för att både islamisera Sverige och kliva rakt över den svenska yttrande- och religionsfriheten med horribla krav på anpassning av samhället och politiken till en obehaglig åsikts- och religionsdiktatur. Vilket egentligen är samma sak, men det sker på flera fronter samtidigt.
Det är verkligen som Robin Shadowes skriver i en kommentar angående Reclaim Rosengård:

”Väntar bara på nästa extremiströrelse, Reclaim 2.0 – Reclajma hela fucking sverige 4 allah…”

Eurarbia ’stabiliseras’ mer och mer, Varjager

Det finns som bekant en del av yttrandefrihet som medierna rensar bort, detta från september 2008 i tidningen Journalisten:

”En läsare av tidningen Journalisten har lämnat följande kommentar:

Kommentar, med rädsla för att såra, MEN vem då egentligen och vågar man överhuvudtaget yttra sig av rädsla för “att såra och skapa försörjningsrubriker”. Sluta upp med denna urvattning av yttrandefriheten – i de fall där avsikten inte alls är att såra och kränka. OM det nu är så som det refereras här om bloggen i ÖP, so What? Namnet Hitler nämns och förmodligen är det detta enda namn som räknas som hets mot folkgrupp. Låt oss därför utplåna detta namn från jordens yta.
Denne bloggare har, vad jag kan förstå, velat framföra sin uppfattning ( kanske också rädsla) om islam. Får han det, utan att klassas som rasist och avgrundens råtta? OM det nu är så som det refereras om bloggen här är det inte ens minsta grund för att oroa sig – inte mer än trösta bloggaren för hans eller hennes oro.
Bloggare attackerar islam på ÖPs hemsida,
Tidningen Journalisten

Hets mot folkgrupp?, Varjager


images

En intressant kommentar under artikeln ”Två demokratier har skämt ut sig” på sajten Newsmill:

”Konstigt att när muhammed bilderna pobliserades i svensk site, stängde Sverige den inom en timma. Yttrandefriheten gäller inte när man säger något om muslimer…”

Mycket tankeväckande och mycket, mycket sann!

Läs: Förlag vågar inte publicera Muhammedteckningar, SpikHarry

.

Även tyska bloggen Politically Incorrect har skrivit om Aftonbladets märkliga artikel:

Dämonisierung Israels mit Organraub-Legenden

och Barry Rubin, Mellanösternexperten, skriver:

[Rubin: ”We are not talking about a Saudi newspaper or Hamas radio station but a Swedish newspaper. We are not talking about a neo-Nazi rag but a daily closely tied to the Swedish Social Democratic Party. And we are not just talking about an obscure item but an article that received top billing.

On August 18, Aftonbladet published an article by a man named Donald Boström. The editor responsible is named Åsa Linderborg. She is the newspaper’s cultural affairs’ editor. This was no random decision for her. When asked once: “What do you wish for most in life right now?” She answered: “What a simple question. What I want is a free Palestine.””]

Tundra Tabloids

.

De svenska journalisternas facktidning Journalisten publicerar en ny intervju med Bostrom där han hävdar att Israel ägnar sig åt organtrafficking och att det är ett globalt problem. Men han kan inte yttra sig om israeler dödar palestinier för organstöld.

”Donald Boström, som i dag varit hårt ansatt av svenska och internationella medier, säger till Journalisten:

Frågan är känslig och orsakar alltid reaktioner. Men i reaktionerna lyfter man bort fokus från sakfrågan. I Israel pågår illegal organ-trafficking. Fågan har varit uppe i Knesset. Problemet är globalt.”

Sverige beklagar Israel-artikel i Aftonbladet, Journalisten

En mycket välformulerad kommentar under artikeln i Journalisten:

”Anne Onne | 20 aug 2009, 05:13 #

The article was shameful. Rumour – especially politically biased rumour – should never be presented as though it was fact. This story has no basis, even as a discussion. It is just the same old medieval antisemitic blood libel rearing its ugly head.

It denigrates journalism and should be condemned.

“Donald Boström, prove that you don’t beat your wife”. Yeah – that’s a good headline.”

Lämna en kommentar