Till åminnelse av Vinterkriget 1939

Idag  den 30 nov. anno 2016, är det 77 år sedan Finland anfölls av Stalins Röda Arméer för att lägga under sig landet, i likhet med de baltiska länderna som de redan lagt beslag på i enlighet med Molotov-Ribbentrop-pakten.

Anfallet inleds med urskiljningslösa flygbombningar av Helsingfors

Röda arméns styrkor var oerhört mycket större än Finlands,  faktiskt tre gånger större än de västallierades styrkor vid invasionen av Normandie. Ändå lyckades lilla Finland hålla stånd mot övermakten. Hur var det möjligt ?

Stalin, hans generaler och kommissarier räknade kallt med att Finland skulle ge upp inom två veckor så att landet kunde överlämnas till Stalin på hans födelsedag den 18 december.

Stalin hade räknat med att de finska kommunisterna, som förlorade Frihetskriget några år tidigare, skulle göra revolt mot sina landsmän och liera sig med sina ideologiska fränder i öst.

Men Stalin misstog sig gruvligt.
Finländarna valde att hårdnackat förvara sig, sina familjer och sitt land, i stället för att söka sig ett bättre liv i något annat land så som gossarna från MENA-länderna plägar göra.

Inte ens de finska kommunisterna svek sitt fosterland i denna ödesstund (de hade väl hört hur esterna behandlades). För att inte tala om kvinnorna som upprätthöll den livsviktiga hemmafronten.  (Relaterat).

Denna film om Vinterkriget inleds och avslutas med hågkomster från kriget både från den ryska och finska tiden.

Det handlar inte om att återuppliva fiendskapen, utan om att förstå och försonas med det tragiska ödet, som även drabbade ca 1 miljon stupade ryssar som tvingades ut i kriget under falska premisser. De lurades tro att Finland startat ett anfallskrig mot Sovjetunionen.

Båda länderna har mer att vinna på att utveckla handel och vänskapliga relationer än att provocera varandra i onödan.  De lever i en slags tvångsäktenskap och måste samsas. För de kan ju inte flytta isär.

Det begriper Finland. Kanske också dagens Ryssland.
Men tyvärr inte USA, EU och den humanitära stormakten Sverige.

Därmed inte sagt att man inte ska ha ett trovärdigt försvar.
Varje land har en armé. Sin egen eller någon annans.

/Elfyma+

Finska stridsflygares kamp på liv och död under kriget

Det är nu 75 år sedan Stalins Röda Armé försökte lägga under sig det självständiga Finland. Angreppet inleddes nov 1939 med terrorbombning av Helsingfors. Vinterkriget startade. (Uppdaterat)

Stalin och hans generaler trodde att Finland kunde kuvas på två veckor.
Men de hade fel. Finland försvarade sig heroiskt trots bristfällig utrustning och numerärt underläge.

Den finska arméns kamp har skildrats i flera dokumentärer och spelfilmer som ”Okänd Soldat”, ”Vinterkriget”, ”Tali Ihantala 1944” och ”Framom främsta linjen”. Filmerna finns även på DVD.

Mindre omtalat är det finska flygvapnets heroiska kamp mot en övermäktig fiende med mångdubbelt fler flygplan. Det finska flygvapnet byggdes f ö upp med benäget bistånd av svensken Eric von Rosen som 1918 skänkte ett Thule-plan till Finland. Svastikan härrör från denna gåva -långt innan nazisterna använde hakkorset som sin symbol. Svastikan var en vanlig lyckosymbol förr och ingick bl.a i ASEA:s logga- innan den blev förknippad med nazismen.

De finska stridsflygarnas kamp under vinterkriget och fortsättningskriget skildras i filmen ”Sotalentäjät” (Stridsflygarna) som finns på YouTube (med svensk text).

Tysk Fieseler Fi 156 (Storch) och en Dornier 17z

I filmen omnämns ett antal flygplanstyper -men det fanns fler.
Under fortsättningskriget tillfördes tyska plan, med eller utan tysk pilot, bl.a Fi 156 som kunde landa på ett frimärke.
Ett av dessa plan nödlandade på våra ängar och kunde lyfta efter att ha reparerats av bysmeden -min morfar. (Bilderna från mitt ärvda familjealbum).

/Elfyma+

Relaterat:
kriget och de finska krigsbarnen