Uppdaterad 14/4-10 pga Newsmills censur
”Likt en enstämmig kör sjunger politiker och media mångkulturens lov. Dock får vi aldrig reda på vad som är så bra med mångkulturen. Däremot måste man argumentera sig blå om man råkar ha lite reservationer när det gäller mångkulturens positiva effekt på demokratin, yttrandefriheten och öppenheten.
Professor Robert Putnam, en sann förespråkare för invandring, har forskat på mångkulturens effekter på samhället. Hans resultat visar att mångkulturen för med sig en lång rad negativa konsekvenser, på såväl kort som på lång sikt. Vurmen hos den svenska makteliten för den tveksamma mångkulturen måste bottna i ett skuldkomplex där ett flertal försvarsmekanismer är aktiva”, skriver Maj Grandmo på Newsmill. . . Artikeln raderad, men sparad av Fria Tider.
”På 1950-60-talen hade Sverige en sund invandring av arbetskraft. Tillsammans med folkhemmets kamp för assimilering av nyanlända och värdet av en homogen kultur med sann nationell identitet, blev Sverige det rikaste landet i världen. Samhället var tryggt, stabilt, brottsligheten låg, BNP högt och skatterna låga. Sverige var en attraktiv handelspartner och företagsvärlden blomstrade.
Men vad hände egentligen? Vi har fallit som en sten i välståndsligan. Folket jobbar i ihjäl sig och mår dåligt, medan över en miljon människor går sysslolösa. Ungdomarna kommer inte in på arbetsmarknaden; fackens maffialiknande metoder, LAS och andra uteslutande regler och dogmer håller utvecklingen tillbaka. Våldsbrottsligheten är skyhög, våldtäktsligan i Europa toppas av Sverige med råge”.
”Något hände uppenbarligen i 1970-talets början”, skriver Maj Grandmo i sitt initierade och läsvärda inlägg.
Kommentar:
Ja vad hände egentligen ?
Sverige toppade välståndsligan i början på 70-talet och vi hade världens högsta pensioner. Sedan dess har det gått utför som en följd av industrinedläggningar och 1973-års riksdagsbeslut att ersätta arbetskraftsinvandring med ”bidragsinvandring”. LO fick igenom sina krav på att de nya invandrarna inte skulle konkurrera med svenskarna om de fåtaliga lediga jobben. Det innebar i praktiken att de nya invandrarna skulle försörjas av skattebetalarna.
Exemplet Landskrona visar vad denna utveckling för med sig- omfattande sociala problem och skrämmande hög kriminalitet. Arbetslösheten blir inte mindre av att invandringen ökar,vilket ledande politiker försöker lura i oss.
För att dölja bidragsberoendet konstruerades mängder av skattefinansierade ”arbeten”. Andra sätt att frisera statistiken var långvariga sjukskrivningar, förtidspensioneringar och meningslösa utbildningar som inte leder till några jobb.
(Idag är det lättare att få uppehållstillstånd i Sverige om man är totalt arbetsoförmögen/arbetsovillig och helst även vårdbehövande. Mördare och terrorister som riskerar dödsstraff i sina hemländer får ofta PUT i Sverige. Kanada, USA och Australien kräver (i motsats till Sverige) att invandrarna kan och vill arbeta för sin försörjning).
Ominriktningen på 70-talet eldade på inflationen och orsakade skyhöga marginalskatter på upp till 87% – det lönade sig inte att arbeta övertid längre för dem som hade jobb. Det tvingade fram en skatteomläggning 1976. Pensionssystemet lades också om 1994 för att undvika total kollaps.
Den kostsamma bidragsinvandringen fick dock fortsätta utan inskränkningar. Vi har nu en stor ”invandringsindustri”, som tillsammans med en stor ”biståndsindustri”, ”diskrimineringsindustri” och en växande ”kulturindustri” som kräver en allt större del av välfärdskakan. Staten måste t o m skuldsätta sig för att hålla igång dessa ”framtidsbranscher”.
Sveriges stadsskuld är idag 1 130 050 936 946 SEK
//Elfyma+
Tidigare inlägg:
Publicerat av elfyma+ 
Varjager's Weblog 