Svenskar som fått nog av förtryck har genom historien rest sig gång på gång och det kan ske igen och det kan gå snabbare än vad många inser. Det tror Michael Zazzio som ger några berömda exempel på folkliga resningar.
Text: Michael Zazzio tribunaldomare i “Natural and Common Law Tribunal for Public Heath and Justice” | Bild ovan: Staty av Erik den helige utanför Uppsala domkyrka. Foto (beskuret): Gunilla Leffler (Linkedin). Licens: Creative Commons, My Newsdesk
Grunden för det svenska riket lades under slagen vid Lena (numera Kungslena) år 1208 och vid Gestilren år 1210 (exakt var Gestilren låg är det ingen som vet). Mot norra Västergötland red under slutet av januari år 1208 Kung Sverker som själv var kung över Östergötland, och till sin hjälp hade han de danska trupperna, vilka leddes av Valdemar Seir (Seir betyder segraren) som lånade ut sina soldater till Kung Sverker, eftersom Seir ville ha en del av Västergötland. Kung Erik av Västergötland samlade för sitt försvar ihop västgötabönderna, och de kom att utgöra en enkel provinsstyrka som var relativt dåligt utrustad och inte heller hade någon stridsvana. Danmark var på den tiden däremot en avancerad militärmakt.
Den 31 januari år 1208 stod så slaget vid Lena. Svenskarna besegrade danskarna, troligtvis mest beroende på det faktum att Kung Erik använde sig av en eller flera återvändande korsriddare som hade god stridsvana och krigskunskap. De svenska bönderna fick framförallt lära sig att hantera pil och båge.
Om slaget vid Lena finns det en folkvisa från början av 1300-talet, vari man återfinner strofen ”pilarna från di svensko föllo så tätt som bonden kastar sitt korn på åkern”. Bågskyttarna sköt alltså iväg ett regn av pilar som genomborrade fienden och gjorde den stridsoduglig. Efter det täta pilregnet var det bara upprensningsaktionen som återstod.
Kung Sverker tillfångatogs, men benådades av kung Erik och tilläts därmed att lämna slagfältet. Det beslutet skulle senare visa sig vara ett fatalt misstag som skulle komma att kosta många människor livet ett par år senare. Kung Sverker skulle nämligen då komma tillbaka för att på nytt försöka att från kung Erik ta makten över Västergötland.
Sommaren 1210 kom alltså kung Sverker och de danska legoknektarna tillbaka för att betvinga kung Erik. De drabbade då samman vid orten Gestilren. I ett tidigt skede av slaget stupade dock kung Sverker, och eftersom det var han som betalade soldaternas löner, så upphörde slaget med ens, eftersom hans soldater inte längre hade något att slåss för.
I och med krigsslutet vid Gestilren tryggades freden i Sverige för lång tid framöver. De bönder i Västergötland som kom att bilda grundförutsättningen för det som sedan skulle komma att bli Sverige, lärde sig redan för lite drygt 800 år sedan att folkets kraft och makt är tillräckligt stor för att kunna besegra en fiende, även om den till synes har en stor militär styrka.
Det finns hopp i folksjälen, det gäller bara att få folket att vakna.
Varjager