Till åminnelse av Vinterkriget 1939

Idag  den 30 nov. anno 2016, är det 77 år sedan Finland anfölls av Stalins Röda Arméer för att lägga under sig landet, i likhet med de baltiska länderna som de redan lagt beslag på i enlighet med Molotov-Ribbentrop-pakten.

Anfallet inleds med urskiljningslösa flygbombningar av Helsingfors

Röda arméns styrkor var oerhört mycket större än Finlands,  faktiskt tre gånger större än de västallierades styrkor vid invasionen av Normandie. Ändå lyckades lilla Finland hålla stånd mot övermakten. Hur var det möjligt ?

Stalin, hans generaler och kommissarier räknade kallt med att Finland skulle ge upp inom två veckor så att landet kunde överlämnas till Stalin på hans födelsedag den 18 december.

Stalin hade räknat med att de finska kommunisterna, som förlorade Frihetskriget några år tidigare, skulle göra revolt mot sina landsmän och liera sig med sina ideologiska fränder i öst.

Men Stalin misstog sig gruvligt.
Finländarna valde att hårdnackat förvara sig, sina familjer och sitt land, i stället för att söka sig ett bättre liv i något annat land så som gossarna från MENA-länderna plägar göra.

Inte ens de finska kommunisterna svek sitt fosterland i denna ödesstund (de hade väl hört hur esterna behandlades). För att inte tala om kvinnorna som upprätthöll den livsviktiga hemmafronten.  (Relaterat).

Denna film om Vinterkriget inleds och avslutas med hågkomster från kriget både från den ryska och finska tiden.

Det handlar inte om att återuppliva fiendskapen, utan om att förstå och försonas med det tragiska ödet, som även drabbade ca 1 miljon stupade ryssar som tvingades ut i kriget under falska premisser. De lurades tro att Finland startat ett anfallskrig mot Sovjetunionen.

Båda länderna har mer att vinna på att utveckla handel och vänskapliga relationer än att provocera varandra i onödan.  De lever i en slags tvångsäktenskap och måste samsas. För de kan ju inte flytta isär.

Det begriper Finland. Kanske också dagens Ryssland.
Men tyvärr inte USA, EU och den humanitära stormakten Sverige.

Därmed inte sagt att man inte ska ha ett trovärdigt försvar.
Varje land har en armé. Sin egen eller någon annans.

/Elfyma+

PK-hysterien når nya nivåer. Öl med bild på Hitler och Mussolini. Detta skapar PK-hysteri.

Men på SVD kulturblogg nämns inget att en man med mer liv på sitt samvete hyllas i Ryssland. Så där ser man hur PK-journalister desperat försöker skuldbelägga vissa mördare men dölja andra mördare.

”Trots att över 50 000 italienska judar deporterats till tyska koncentrationsläger säljs vin och öl med Hitlers porträtt öppet i landets mataffärer.
När Expressens medarbetare Christina Lundell klev in på ett snabbköp utanför Venedig möttes hon av Hitler på en ölflaska med etiketten ”Mein Kampf”.
– Ett sådant öl är för folk som inte längre har något att supa bort, säger Christina Lundell.”

Förintelsen var hemsk, men ser man sedan till att kommunistpartier sitter i flertalet länders styrande församlingar utan att ta avstånd från sina egna illdåd. Då blir man lite fundersam.

”…och det kan man direkt se på mätningar som Carnegie Endowment for International Peace  har gjort, och som visar att Stalin är störst av alla hos ryssarna, betydligt större än Lenin eller Peter den store.
År 1989 tyckte 12 procent av befolkningen så. Idag tycker 50 procent så.
En aktuell insamling i samma anda har fått 100 000 påskrifter. Man kräver att staden Volgograd får tillbaka namnet Stalingrad.
Landets nuvarande president har beklagat alla de människoliv som släcktes på grund av den stora terrorn, tack herr Putin, men han har ännu inte sagt ett enda negativt ord om Stalin, förra seklets största massmördare, ihop med Mao och Hitler. Och Putin har dessutom övergett idén om ett nationellt monument till minne av alla dem som drabbades av Stalins utrensningar. Samtidigt växer minnesindustrin stadigt, och förser ryssarna med t-shirts, muggar, tallrikar, flaggor, böcker, dokumentärer, öl, affischer och fotografier, alla med en leende Stalin i centrum. Den positiva bilden av Stalin förstärks av att många historiker har börjat lyfta fram hans betydelse för den unga staten industrialisering, och för det framgångsrika kriget mot Hitler, utan att nämna andra sidor av diktatorn. Stalin, en ledare på uppgång, nu även i akademia.”

Så samma slags journalister som fördömer en sida av massmorden lägger sedan sina röster på andra sidan av massmorden. Hur pålitligt och trovärdigt känns det?=

Varjager

Hur kunde det bli så här?

I Sverige medges utan restriktioner att man är kommunist, islamist, maoist, socialist, vänsterextremist, stalinist, feminist, trotskist, marxist, anarkist… samt åsiktsfascist. Det är tillåtet att offentligt bära de blodiga massmördarideologiernas symboler som röda stjärnan, hammaren och skäran samt halvmånen med den inneslutna stjärnan, tillsammans med slagord på arabiska uppmanande till terrorism.

Du får klä dig i t-shirt med tryck som visar i Sverige till skyarna hyllade massmördare och terrorister som: Mao, Stalin, Arafat, Pol Pot, Fidel Castro… och vänsterextrema gerillaledare och ideologer som Che Guevara, Lenin och Marx medan den populära och lika blodsbesudlade palestinasjalen erhållit näst intill status som folkdräkt i Sverige!

Men Gud nåde den som säger att han eller hon är nationalist… Det är sju resor värre än att vara smittad med böldpest; detta har det vänsterextrema etablissemanget – anfört av svensk politiskt korrupt massmedia – uttryckligen slagit fast! Sverige anses av samma sinnesrubbade etablissemang tillhöra hela världen!

Man får som svensk absolut inte hävda sitt egets lands intressen… Då är man mörkerman, fascist, extremhöger och nationalsocialist. Och därmed moraliskt delaktig i Förintelsen!

Har ni funderat på detta, hur det egentligen kunde gå så här galet…?

Jack London