STOR KATASTROF I HALLAND. Enligt de asylsökande.

24 augusti, 2016

Jenny ringer till Hallandsposten ang. alla säger de sig trivas på asylboendet Civilen eftersom där bara bor barnfamiljer, är gott om plats och nära till affärer. Men nu avvecklas det och i morgon flyttas alla till Piteå.

Dock är det lite oklart vad som är så hemskt med just Piteå.

På ett år uppmanas över 40 000 personer att flytta av Arbetsförmedlingen.
Den som vägrar kan förlora a-kassan.


Om pappan fick asyl 2009 och familjen återförenades för några veckor sedan. Hur kan då yngsta barnet vara 8 månader????

15 februari, 2013

Fundera på det? För reportern ställer inga sådana frågor. Utan säger i princip bara-Svensk, var tyst och betala.

Ali Mohamed Nur kom till Sverige 2009. Han bodde först i Göteborg men valde sedan att flytta till Växjö.
– Jag tyckte att Göteborg var för stort och ville till en mindre stad, berättar han.
Amina Aden och barnen har under de senaste åren bott under enkla förhållanden i Etiopiens huvudstad Addis Abeba och kom till Sverige i mitten av januari efter att ha fått uppehållstillstånd. Ali Mohamed Nur tar upp sitt yngsta barn i famnen, Abdirahman som är åtta månader, och pussar honom på kinden.
– Jag blev jätteglad när de fick ett positivt svar om uppehållstillståndet. Det var jobbigt att leva här utan dem. Men nu är det jobbigt att leva med dem i en så här liten lägenhet, riktigt jobbigt, säger han.”

Det finns väl ingen längre son kan tvivla på att de så kallade journalisterna i Sverige idag är sopprena? Är detta en ny jungfrufödsel? Då de inte träffats på år och dg??

Varjager


Polisen jagar papperslösa i tunnelbanan.

12 december, 2012

Äntligen en handling i rätt riktning. Men som vanligt tar SR de illegala invandrarnas parti.

– Det är jättemycket stress för mig, berättar Sharif som lever gömd i Sverige efter att ha fått avslag från Migrationsverket. Han lämnade Bangladesh för ett par år sedan på grund av politiska problem. Nu är han rädd för att dö om han tvingas åka tillbaka. Han har en kompis som åkt fast i tunnelbanan på det här sättet. Trots att Sharif själv alltid har biljett, tittar han efter polisen hela tiden. – Jag tänker: ”Nu är jag död.” Kommer polisen ta mig eller inte? Vilken uppgång ska jag ta? Där eller där?”

Sedan tar de som alltid kontakt med Jerzy snickesnacki för att få hans version hur elaka Svenska poliser är.

Jerzy Sarnecki är professor i kriminologi på Stockholms Universitet. Han säger att det här inte kan vara förenligt med lagens anda.
– Det verkar som att man kringgår lagen.

Han menar att om syftet med lagen är att göra den här typen av kontroller så ska polisen ha befogenheter att göra det direkt, istället för att kolla biljetter.
– Och är det inte tänkt att man ska genomföra kontrollerna på det här sättet, då är något fel antingen på lagen eller på polisens sätt att agera, säger Jerzy Sarnecki.”

Jerzy kommer alltid ta brottslingarnas parti. Det är det ända som är säkert. Glöm inte buspojkarna med automat vapen. Komiskt hur man kallar illegala invandrare för papperslösa som om de råkade tappa sina papper så fort de satte sin fot i Sverige.

Varjager


PK media gnäller på Svenska butiker att de inte gör tillräckligt för att fira muslimska högtider.

12 augusti, 2012

Högtiden Eid al-Fitr märks inte i svenska butiker. Här kommer en verklighets anknytning PK ister. Det är ingen svensk högtid. Hur mycket ni än försöker så kommer det inte bli en svensk högtid heller.

”Rihab Garci i Stockholm ska snart börja handla presenter till festen . Hon tycker det är synd att högtiden inte syns mer på stan.
– Vi shoppar ju och vid Eid shoppar alla tjejer. Det hade varit mycket roligare att gå in i affären om man får lite Ramadan-spirit, säger hon.

Du är ju ute och tittar en del i butiker eftersom du gillar mode. Du har inte sett det här någonstans?
Nej, tyvärr inte, säger Rihab.”

Hmmm, om det nu är en sådan viktigt högtid så att 9 miljoner människor skall anpassa till den, för enligt deras egna siffror är det ju bara 400 tusen som firar den?

”Av de uppskattningsvis, enligt Svensk Handel, 400.000 muslimer som firar den i Sverige.”

Varjager


SFI klass och dess fröken krävde att få åka buss gratis.

24 maj, 2011

När de inte fick kontaktade de medierna. Utpressning i Sverige idag är vardag. Det verkar ha satts i system. Om en grupp med ”asylturister” inte får något gratis. Ja då är det Rasism.

”De tio eleverna och läraren Elisabeth Östlund tvingades vänta tre timmar i ösregnet på bussen. Busschauffören som först tvingat ut dem ur bussen vägrade sedan stanna vid hållplatsen.”

Så skriver GP starten på denna artikel. Men ju mer man läser desto mer framstår en annan version. Jag vill ge er exempel ur artikel som ger en lite mer nyanserad bild.

”Resan dit gick utan problem men när gruppen skulle hem blev det tvärtstopp.
Vi hade inte hunnit ordna alla biljetter och chauffören vägrade låta oss åka med, säger Östlund.
En fick åka med, vi andra tvingades gå av.
När samma buss med samma chaufför dök upp en timma senare skyltades bussen som ”Ej i trafik” och for förbi hållplatsen.
Sanaa Alkiro, en elev, tycker chauffören uppträdde underligt.
– Han skällde på oss, han var väldigt otrevlig och sade fula saker. Jag tror att han tyckte vi var dumma därför vi är invandrare och inte kan bra svenska.”

Busschauffören gör sitt jobb och då är han elak? Eftersom asylturisterna inte får åka gratis då är han automatiskt rasist.

”Men chauffören och bussföretaget har en annan version av händelsen.
– Vi körde med en extrabuss på förmiddagen eftersom Röd Express var försenad men då kontrollerade vi inte biljetterna, säger Peter Berg, platschef på Buss i Väst Trafik AB
– När gruppen skulle tillbaka hade varken elever eller lärare biljett. Läraren krävde att de skulle få åka med ändå men chauffören krävde betalning.
– Efter tio minuters diskussion där läraren var aggressiv och ville att alla skulle få åka utan giltiga biljetter krävde han att samtliga utan en elev som betalat skulle gå av.
När den andra chauffören tog upp gruppen hade en elev betalat för övriga med sms-biljetter.
– Ändå pratade hon med henne under körningen trots att det är förbjudet, säger Berg.
Berg beklagar att eleverna försenades.
– De drabbades oförskyllt av lärarens olämpliga uppträdande. Men jag stödjer helt och hållet chauffören.
Elisabeth Östlund tillbakavisar chaufförens beskrivning av hennes agerande.
– Visst blev jag irriterad, säger hon. Hade vi fått använda bankkortsterminalen på bussen hade vi kunnat betala men vi fick inte chansen.”

Så i slut ändan kunde klassen åkt med från början då de kunde ha löst sms biljetter. Man kan undra hur mentalitet är hos både GP och läraren som vill göra en snyft artikel av dåligt uppträdande från denna SFI lärare och klass. Varför löste de inte sms biljetter med en gång? Därför att de trodde att genom att använda rasist kortet skulle få en gratis bussresa hem….

Varjager


Lite fakta från Sydsvenskan om det danska gängkriget.

30 oktober, 2009

Från Sydsvenskan. Först fakta sedan artikeln.

”Sammanlagt beräknas över 900 personer vara medlemmar i drygt 70 gäng.
Polisen delar upp gängen i rockers (Hells Angels) och Bandidos med stödgrupper, och gäng där merparten av medlemmarna är första eller andra generationens invandrare från förorter och Nørrebro.

Så här är medlemsfördelningen:
Bandidos: 163 medlemmar i 14 avdelningar, alla belägna utanför Köpenhamn.
Bandidos stödgrupper: 53 medlemmar
Hells Angels: 120 medlemmar i 7 avdelningar.
AK 81: 113 medlemmar i 11 grupper.
Hells Angels och deras stödgrupp AK 81 har ungefär hälften av sina medlemmar och grupper i Köpenhamn med omnejd.
Invandrargängen: 17 olika gäng med omkring 350 medlemmar. Störst är Black Cobras med omkring 60 medlemmar.
De flesta av invandrargängen finns i Köpenhamn med omnejd.
I gängkriget är det Hells Angels/AK81 som slåss om narkotikamarknaden framför allt i Köpenhamn mot förorts- och Nørrebrogängen.
Källa: NEC, Rigspolitiets ­Nationale Efterforsknings­støttecenter. ”

I artikeln försöker de ge sken av att killen blev ner stucken för att han ville lämna gängen. Men läser man artikeln är det inte riktigt så.

”Han började studera på en yrkesskola och hade bestämt sig för att försöka lämna gänget när han blev uppringd av några av sina vänner.
– Jag satt på en släktmiddag. Jag hade börjat försonas med min familj. Men när mina vänner ringde åkte jag dit med en gång.(Låter inte som en kille som tänker hoppa av.)

Vännerna hade problem med några medlemmar i Bandidos supportergrupp X-team. (borde stå Black Cobra hade problem)Nästa dag bad X-team om ett möte på en parkeringsplats. Femton Bandidos medlemmar väntade. En av dem bad Ahmad Osman följa med så att de kunde tala ostört. Han förstod att de skulle försöka döda honom.
– Jag tänkte ”fuck it”.
Han trodde att han fick ett slag i ryggen. Det var en kniv. Två Bandidos medlemmar till dök upp och började hugga honom. Han fick nio stick. Ett träffade ryggmärgen.
När han vaknade upp på sjukhuset stod familjen runt sängen.
– Det värsta var inte beskedet att jag blivit lam. Det värsta var att se mina föräldrar i ögonen.
Över hundra vänner kom till sjukhuset. De ville att Ahmad Osman skulle ge grönt ljus till en hämndaktion.(Man frågar alltid ledaren om man får lov inom gäng) Bandidos hörde av sig och erbjöd 200 000 danska kronor om Ahmad Osman inte slog tillbaka.
– Min första tanke var att jag ville hämnas själv. Men så tänkte jag att då får detta inget slut. Och jag riskerar livet på min familj.”

Så det var en beställd snyftar artikel från början till slutet. Jag behöver väl inte tala om att det är mina kommentarer inom parenteserna?

Mvh Varjager


Godtrogen kvinna?

23 september, 2009

I dagens SvD är det en artikel som får ge godtrogenheten ett ansikte.

”Allt jag vill är att få leva med min man”

Jag kommer att saxa lite ur denna artikel sedan får ni dra era egna slutsatser.

”Det var två och ett halvt år sedan de skildes åt på förvaret i Kållered utanför Göteborg. Det var ett år sedan de fick det första beslutet från migrationsdomstolen i Göteborg. Bernard hade då ansökt om det som kallas uppehållstillstånd på grund av anknytning.
I en andra dom ger migrationsdomstolen en tillbakablick (efternamnen är strukna i våra citat):
Migrationsdomstolen har genom dom den 26 augusti 2008 … prövat och kommit fram till att Bernards och Kristinas relation inte kan anses som seriös i utlänningslagens mening.
Sedan dess har deras kamp för att få förenas i Sverige fortsatt. Bernard och Kristina träffades sommaren 2006 på Hultsfredsfestivalen. Redan från första stund fanns en speciell känsla mellan dem.
– Det var som om vi hade känt varandra länge. Och det slutade med att jag gav honom mitt telefonnummer.
Kristina åkte tillbaka hem till Göteborg och jobbet som socionom inom Svenska kyrkan. Några månader senare flyttade Bernard till Göteborg och de började umgås. I november, när de båda insåg att det var något mer än vänskap mellan dem, berättade Bernard att han hade kommit till Sverige som asylsökande. Han hade fått avslag på sin ansökan och vistades nu illegalt i landet. Julen firade de tillsammans i Johanneskyrkan, där Kristina arbetar som volontär. Sedan gick det inte många veckor innan Kristina en dag fick ett telefonsamtal från Bernard. Han hade åkt fast i en biljettkontroll på spårvagnen och befann sig nu på förvaret i Kållered, där utlänningar placeras inlåsta i väntan på utvisning.
Ett besök hann Kristina göra på förvaret innan Bernard var tvungen att lämna Sverige.
– Det var fruktansvärt. Det var som ett fängelse, massor av lås. När jag gick därifrån visste jag inte om jag skulle se honom mer.
Sedan Bernard avvisades till Liberia har han och Kristina hållit kontakten via telefon och mejl. Kristina har också skickat pengar till Bernard för att han ska klara sitt uppehälle. De har båda genomgått intervjuer, var och en på sitt håll, med svenska tjänstemän som har ställt frågor om deras relation.
Migrationsdomstolen gick på samma linje i sitt avslag några månader senare. Men Kristina och Bernard gav inte upp. I stället gifte de sig via ombud och lämnade in en ny ansökan. Att åka till ett tredje land är inte aktuellt. Då måste hon låna pengar även till Bernards resa.
– Det är en svår situation. Jag trodde att det skulle gå fort, men det har tagit lång tid, säger Bernard när jag ringer upp honom på mobilen.
– Vad ger de sig in på? Vad menar de med att vårt förhållande inte är seriöst? Hur stor är kärleken? Hur kan man mäta kärleken? frågar hon sig.
Bernard är betydligt yngre än Kristina. Kristina misstänker att detta kan vara en anledning till myndigheternas skepsis gentemot deras förhållande.
– Men i så fall kan de väl säga det, så att vi får möjlighet att tala om åldersskillnaden.”

Jag har aldrig hört något så godtroget som denna kvinna. Nog för att man kan vara blind, men detta?

Mvh Varjager