Det ”goda” vänstervåldet hotar demokratin

31 december, 2013

Det har gullats mycket med AFA, RF och andra grupperingar inom våldsvänstern på den sista tiden.

Toppolitiker har tävlat om att få delta i demonstrationer ”mot våldet”, mot ”rasism och fascism” arrangerade av våldsvänstern (tidigare inlägg).

Media går i spinn när någon högerextremist stör en demonstration, men blundar frenetiskt när vänsterextremister gör exakt samma sak.
Tidningar anlitar t o m dessa vänsterextremister för att identifiera och hemsöka personer med för dem misshagliga åsikter. (tidigare inlägg).

Samma tidning kan sedan på undanskymda ledarplatser förfasa sig över att tidningens kampanjer och trakasserier skapat ett räddhågset och fördummande debattklimat. Hyckleriet har inga gränser.(Läs mer)

Medias ovilja att granska extremvänstern har sin logiska förklaring- redaktionerna har infiltrerats av vänsterextremister (läs mer).

Mikael Falk är dock ett lysande undantag från den mediala konformismen när han i ett reportage granskar etablissemangets kelgrisar, AFA och RF.

Skrämmande inblick i hur vänsterextremister agerar och resonerar.
Reportage av Mikael Falk och fotografen Otto Jägenstedt.
Journalisten/författaren Magnus Sandelin medverkar.

/Elfyma+

Annonser

Svart blev (r)ött i medias rapportering från Londonkravallerna

19 september, 2011

Så fort det blir kravaller rycker pressen ut och berättar om förtryck och utanförskap. Även när det inte finns någon sådan historia att berätta, skriver Johan Hakelius i Affärsvärlden, apropå medias vänstervinklade rapportering från kravallerna i Storbritannien.

Kravallerna i London hade gott om revolutionära historieskrivare i pressen, men det gick fel redan från början.

Mark Duggan, vars död utlöste alltihop, visade sig snart inte bara vara ”fyrabarnspappa”.  Han kallades också ”Starrish Mark” och var gängmedlem.

Den hårt beskurna porträttbilden av Duggan visade, när den till slut trycktes i sin helhet, Starrish Mark i bling-bling och gangsterpose bredvid sin kusin, rapparen Smegz, ihjälstucken under gängstrider i våras.

Och så dök namnet på Duggans ingifte morbror upp: Desmond Noonan. Morbror Desmond, en irländare som liknade en skinheadversion av Helmut Kohl, styrde Manchesters undre värld i 20 år och kunde räkna sisådär 25 mord på sitt samvete, innan han själv fick en kniv i magen 2005.

Kanske var det ändå fel av polisen att skjuta Mark Duggan. Men den samlade bakgrunden gjorde dödsfallet både mindre gåtfullt och mindre användbart för revolutionära historieskrivare.

Sedan var det kravallerna i sig. De saknade till och med slagord.

Vid sidan av den entusiastiska rekreationsvandalismen, fanns det bara ett mönster, nämligen den typ av varor som stals: tv-apparater, mobiltelefoner, dyra gymnastikskor.

En del mumlande huvtröjor som intervjuades i efterhand upprepade fraser om klass och nedskärningar, som de lärt av sina Guardianläsande socialsekreterare, men rundgången var för uppenbar.

Det vi såg var inte politiskt, utan ”shopping med våld”, sade tudorhistorikern David Starkey i tv. Orsaken?

En ”särskild sorts våldsam, destruktiv, nihilistisk gangsterkultur som har blivit populär”.

Rötterna finns i jamaicansk gängkriminalitet och amerikansk rapkultur.
En särskild sorts svart kultur, alltså, men inte längre bunden till hudfärg.
Vit underklass och trendkänsliga delar av ung vit medelklass har anammat den ursprungligen svarta gangsterkulturen och kravallerna var ett utbrott av denna råbarkade regnbågskoalition.

Starkey blev givetvis anklagad för rasism. (Läs mer).

Eget ansvar existerar inte i de vänstervridnas värld.

//Elfyma+

Relaterat:
Hakelius om att se verkligheten som den är.