Dags att lägga ned DO !

25 januari, 2011

Var tionde anställd på Diskrimineringsombudsmannen känner sig diskriminerad. Skulden läggs på myndighetschefen Katri Linna, men DO:s problem bottnar i ett systemfel.
Det är dags att reformera systemet och lägga ner DO, skriver författarna Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt i
SvD.

Att så många bland de anställda skulle vara utsatta för diskriminering på grund av till exempel kön eller etnisk tillhörighet är inte sannolikt.
Den är snarare ett utslag av en förvriden syn på vad diskriminering är. Därmed försvinner inte heller problemet bara för att man byter myndighetschef.
Ur ett samhällsperspektiv är ändå DO:s märkliga myndighetskonstruktion, där myndighetsutövning blandas med uppgiften att sprida propaganda, ett desto allvarligare problem.

Vad som är diskriminering framstår i DO:s värld som både mycket omfattande och diffust.
Ärenden som DO har att hantera handlar om att från att människor känner sig diskriminerade för att de måste vara ”hela och rena” på jobbet till rätten att få bada naken i kommunala simbassänger. Eller om att få bada fullt påklädd. Och allt däremellan.

Ett slående stort antal anmälningar har karaktären av rättshaveri. Vilket med största sannolikhet beror på DO:s egna, militanta hållning. Myndigheten skulle därför tjäna på en mer nyanserad linje.

I DO:s tolkning av världen verkar alla dessa anmälare ha rätt.
Förekomsten av diskriminering ska utgå från den enskildes upplevelser och diskriminering råder tills dess att den ”anklagade” har bevisat motsatsen. Tvärtom den ordning som gäller inom straffrätten, där man är oskyldig till dess att motsatsen är bevisad.

Det demokratiska samtalet i Sverige är inte betjänt av DO:s skeva opinionsbildning och de rättsliga ärendena kan med fördel hanteras av vanliga domstolar och drivas av vanliga åklagare, skriver Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt (Läs hela inlägget).

Kommentar:
En välformulerad avrättning av missfostret (DO) i det svenska rättsväsendet.
Men allt kan inte skyllas på DO- de tillämpar de lagar som stiftats av våra folkvalda i Riksdagen:
Diskrimineringslagen är rättsvidrig- den anklagade är skyldig om han/hon inte kan bevisa sin oskuld.
Den sk.  ”Indirekta diskrimineringen” kan vara vad som helst och går inte att försvara sig emot.
Diskrimineringslagen diskriminerar etniska svenskar och nordiska arbetskraftsinvandrare.
Särlagar för olika grupper hör inte hemma i ett rättssamhälle.
Samma lagar borde gälla alla- oavsett kön, sexuell läggning, härkomst, religion och ålder...

//Elfyma+

Relaterat: