Alla är ”högervridna” i de vänstervridna journalisternas ögon

17 mars, 2010

Allt är inte mörker inom PK-media, även om ljusglimtarna fortfarande är få. Hos vissa ledarskribenter kan man skönja eftertankens kranka blekhet och kanske en tillnyktring, grundad på att den politiska kartan sannolikt kommer att förändras om ett halvår. Centern kanske inte ens kommer in i Riksdagen, vilket de C-märkta tidningarna nu börjar inse och anpassa sig till för att ha kvar sina läsare.

I dagens ledare i Sörmlands Nyheter (SN) görs en analys av Sverigedemokraterna och deras plats inom svensk politik.
Ledaren kommer fram till att SD är varken höger eller vänster enl. den traditionella höger-vänsterskalan.

Det är en ovanligt skarpsinnig slutsats för att komma från en utpräglad PK-tidning. Och det blir inte sämre av att ledarskribenten Lars Kriss beskriver SD på ett tämligen seriöst sätt utan att hemfalla åt invektiv, smutskastning, nedlåtande epitet eller lögner.
Om han lyckats fånga SD:s själ överlåter jag åt läsarna att bedöma.

Lars Kriss skriver: ”I brist på bättre alternativ kallas SD oftast för högerpopulister. Utifrån ­konservatismens syn på staten, önskan om ett nationellt försvar och en allmän ­skepsis mot överstatligt samarbete är benämningen konservativ höger korrekt.
Däremot lutar Sverigedemokraternas ekonomiska politik långt, långt åt vänster. Till ­skillnad ifrån den konservativa högern prioriterar SD en stark välfärdsstat, en stark arbetsrätt och en stark omfördelningspolitik. I välfärdsfrågor ligger ­Sverigedemokraterna betydligt närmare Socialdemokraterna än gamla Moderaterna. Och utifrån den politiska linjalen är SD varken höger eller vänster.
Sverigedemokraternas politik är snarare ett ihopkok av konservativa och socialistiska idéer. Den hemmasnickrade folkhemsnationalismen adresserar SD till väljargrupper inom vilka känslan att samhället har svikit är vanlig.
Undersökningen som visar att merparten av Sverigedemokraternas riksdagskandidater är före detta moderater – men att partiet hämtar flest väljare hos ­Socialdemokraterna – är därför ingen överraskning. Väntad är också slutsatsen att det finns ett mindre stråk väljare hos Kristdemokraterna som attraheras av SD (SvD 16/3)”.

Samme ledarskribent skriver på annan plats:
”När jag gick på journalisthögskolan kallade jag min institution lite skämtsamt för kommunisthögskolan.
Och ibland blir vänsterperspektiven på landets redaktioner nästan löjliga. Vad säger ni om vinkeln att lägre skatter ger färre barn?
Det bor en liten Marx i alla medieproletärer”, avslutar Lars Kriss sin insiktsfulla självrannsakan.

Men när invandringspolitiken diskuteras- då åker de marxistiska skygglapparna på igen som en betingad reflex.
”Kommunisthögskolans” hjärntvätt sitter djupare än den gode Lars Kriss är medveten om.

// Elfyma+