Hur kommer det sig att det alltid är de vitas fel?

Varför är det alltid slavhandeln i varje argument? Alexandra Pascalidou tar och hittar en till som skyller på vita.

För att rota vidare ringer jag psykologen Hanna Wallensteen som är specialiserad på minoritetsstress.

I medier har många, inte minst på SVT och SR (Expressen, 24/10), vittnat om vad det innebär att avvika från normen. Andras tystnader har varit lika talande. I dess kölvatten har ett nytt ord dykt upp: minoritetsstress.

Värst drabbade är mina svarta systrar och bröder.

Forskningen fokuserade först på sexuella minoriteter.
Minoritetsstress är ordet som beskriver hur personer som ingår i stigmatiserade minoriteter drabbas av fysiska och psykiska påfrestningar på grund av sin minoritetsstatus. Forskningen fokuserade först på sexuella minoriteter men såg snart att denna stress påverkar alla stigmatiserade grupper – relaterade till kön, klass, etnicitet och hudfärg.

– Internetgenerationen är påläst, engagerad och organiserad kring frågor om rasism på ett sätt vi inte tidigare sett i Sverige, säger Wallensteen som själv är adopterad från Etiopien.

– I miljöer där vitt är norm och beslutsfattare så gott som alltid är vita möter välutbildade, drivna unga vuxna med utländsk bakgrund negativa förväntningar, begränsade utvecklingsmöjligheter, ifrågasättanden och hinder som deras vita jämnåriga slipper. När de påtalar orättvisorna kan reaktionen från den vita majoriteten i bästa fall bli förvåning och oförståelse, i värsta fall skarpa tillrättavisningar, förnekelse och uppsägningar, fortsätter hon.

Så att invandrare inte klarar av kraven som arbetslivet ställer är vårat fel. För de anser att det är orättvist att bli kravställda. Sedan kommer punchlinen.

– Vår svenska självbild utgår ifrån att vi är ett antirasistiskt och jämställt folk. Vi har inte någon omfattande tradition av att kritiskt granska vår egen del i exempelvis den transatlantiska slavhandeln, vår behandling av våra urfolk och vårt rasbiologiska institut.

Att sedan det var afrikanska kungar och hövdingar som sålde sina fiender som slavar sägs inte ett ljud.

Varjager