Är det tacken efter arbetslivet?

21 maj, 2008

”Kammarrättens beslut tvingar dem att bo isär.”

Saxar ur Expressen. Det känns som om man kan prata om vård och omsorg i vårat land.
Men när det kommer till kritan så bryr sig de styrande inte alls.

”I 63 år har de varit gifta och bott tillsammans i sitt hus i Hälghult. Ingar hade svårt att klara sig själv och Arvid orkade inte längre ta hand om sin fru.Då valde kommunen att skilja på dem. Ingar fick flytta in på ett särskilt boende – men Gislaveds kommun ansåg att Arvid var för frisk – så paret tvingades till en ofrivillig separation. För GT.se berättade Arvid hur han kände inför separationen från sin kära hustru.
– För över 60 år sedan lovade jag prästen att jag och min hustru skulle leva ihop tills döden skiljer oss åt. Varför kan inte jag opch min fru få bo tillsammans?, frågade han sig.
Paret överklagade till länsrätten – som gav paret rätt. Sociala och psykiska faktorer bör tas med i bedömningen. Men på tisdagen så raserades tillvaron återigen för Arvid och Ingar. Kammarrätten meddelade att de ska pröva kommunens överklagan. Därmed ogiltigförklaras länsrättens beslut och paret skiljs åt, skriver SVT:s Jönköpingsnytt.”

I bland skäms jag över vårat byråkrati samhälle. hade de gällt flyktingar hade de redan bott ihop. Men nu är de Svenska pensionärer, de som står längst ner på våra styrandes lista.