Fler högutbildade med SD i Riksdagen

8 oktober, 2010

I den gamla riksdagen hade bara sju ledamöter en ingenjörsutbildning. Nu är de 15 visar Ny Tekniks genomgång.

Sverigedemokraterna har starkt bidragit till ökningen. Partiet, som bland annat vill bygga nya kärnkraftverk och se över FRA-lagen, har fyra riksdagsledamöter som är ingenjörer. Bland dem finns partisekreteraren Björn Söder som är civilingenjör i kemiteknik.

Som ingenjörskollegor i riksdagen får Sverigedemokraterna sällskap av nio moderater och två miljöpartister.
Fem av moderaterna satt även i den tidigare riksdagen.

Av svaren på Ny Tekniks frågor framgår att det är olika frågor som engagerar ingenjörerna. För moderaten och gymnasieingenjören Eva Bengtson Skogsberg är det hur byggandet kan bli billigare så att människor har råd att bo i nyproducerade bostäder.

Sverigedemokraten och civilingenjören Lars Isovaara vill få fler ingenjörer att starta och driva företag.

Ingen av riksdagens ingenjörer anger kärnkraften som den viktigaste teknikfrågan. Men debatterna lär bli heta mellan miljöpartisterna som vill avveckla och de övriga som inte ser det som möjligt.

I flera andra frågor som om Sverige ska satsa på höghastighetståg eller godkänna genmodifierad mat går meningarna isär.

Men en sak förenar.
Tekniska favoritprylen är datorn eller mobilen (inte unikt)
(Läs även de intressanta kommentarerna i Ny Teknik).
Tidningen Ny Teknik ägs av ett finländskt mediaföretag.

Kommentar:
Ännu en förljugen myt om Sverigedemokraterna har punkterats av Sveriges största ingenjörstidning Ny Teknik.

Hur länge har vi inte hört ”statsvetare”, sk. ”experter” och journalister fabulera i media om att den typiske Sverigedemokraten är en lågutbildad lantis ? (Underförstått, lite korkad).

Anmärkningsvärt är att endast 2% procent (4,3% efter SD:s inträde) av Riksdagens ledamöter är ingenjörsutbildade.  Alla har inte ens fullföljt sin ingenjörsutbildning eller haft något riktigt ingenjörsarbete.

Detta i ett exportberoende högteknologiskt samhälle som Sverige. Och det är ännu värre inom mediavärlden som styrs av politrucker och bidragsberoende ”kulturarbetare”, vilket återspeglas i samhällsdebatten.

Det har gått så långt att det gamla U-landet Kina numera har avsevärt fler (upp till 50%) ingenjörsutbildade i sin politiska ledning. Inte konstigt att de håller på att konkurrera ut västvärlden på världsmarknaderna.

Symptomatiskt är att när nobelpristagarna utses så blir det enorm uppståndelse när litteraturpristagaren utses. Radio, TV och tidningarna översvämmas av intervjuer och analyser från horder av kulturnissar som lever gott på att skriva och orera mycket om ingenting. Många köper sedan nobelpristagarens böcker för att imponera på sin omgivning- få orkar läsa de ofta trista böckerna.

Och när fredspriset delas ut, vanligtvis till någon krigsherre, så blir det nästan lika stor uppståndelse i media. Årets pristagare är en regimkritiker som krigar mot regimen i Kina, varför han inte längre kan försörja sig som skattefinansierad litteraturprofesser.
I Sverige nöjer vi oss inte med yrkesförbud. Här uppmuntrar regimenkyrkan och media ”godhjärtade” vänsterextremister och kriminella gäng att specialbehandla dissidenterna så att de skräms till tystnad och lämnar sina förtroendeuppdrag. Endast lillebror Danmark har kritiserat Sverige för bristande demokrati och yttrandefrihet, men det är inget att bry sig om. Här har Kina mycket att lära av Sverige.

Men när de verkliga vetenskapliga bedrifterna utses, lyser media med sin frånvaro. Det brukar landa i en pliktskyldig notis författad av Ingenjörsvetenskapsakademin, Karolinska Institutet eller TT. Analyser och fördjupningar saknas alltför ofta.

Förklaringen är enkel. Media har gjort sig av med vetenskapsjournalisterna och i stället satsat på lågutbildade trams-journalister som Annika Lantz, Åsa Lindeborg, Jan Helin, Ann-Charlotte Marteus m.fl.

Med SD:s intåg i Riksdagen hoppas jag att besluten grundas mer på vetenskap än på myter och politiskt önsketänkande.

//Elfyma+

Relaterat: