Hur kommer de sig att utomlands ser Svenska journalister vad islamister gör. Men i Sverige är de blinda för dem?

20 januari, 2014

Anna-Lena Laurén , är förvånad över hur snabbt islamiseringen pågår i norra Kaukasien. Men när vi i Sverige ändrar badtider för att passa muslimer då är hon tyst. När det sker i Ryssland och norra Kaukasien då lägger hon märke till dem. Sedan är hon full av motsägelser som inte hon själv ser. Hon anklagar islamofober för att tro att kalifatet  är en islamisk dröm. Men i hennes artikel säger faktiskt de välutbildade muslimerna detta. Så det måste ha varit en riktigt jobbig resa.

” – Måste vi sitta i baksätet tillsammans? Är det okej om jag sätter mig där framme?

Jag tittar förvånat på tjänstemannen, en drygt trettioårig kille med sekulär utbildning, två högskoleexamina och rätt goda kunskaper i tyska.

– Tyvärr måste fotografen sitta där.
– Okej.

Vi sätter oss i baksätet. Jag hade inte varit det minsta förvånad om jag hade befunnit mig i Afghanistan eller ens i en dagestansk bergsby. Men nu befinner vi oss i Dagestans huvudstad Machatjkala, en stad med en viss sekulär tradition, framför allt inom det utbildade skiktet.

Under mina tidigare resor i norra Kaukasien har jag ofta beundrat kaukasiernas förmåga att elegant glida mellan världarna. Att man tror på Gud som utgångspunkt är legio, men samtidigt har man sällan någon särskilt dogmatisk syn på hur viktigt det är att i varje tänkbar situation följa detaljerade regler för hur en god muslim förväntas uppträda.

Nu hade det alltså blivit ett problem att sitta på samma bilsäte som en kvinnlig journalist. För en person som för några år sedan inte ens bad sina böner.

Under vår tre timmar långa färd mot den azerbajdzjanska gränsen konstaterar samma tjänsteman att muslimerna håller på att ta över norra Kaukasien. Detta gäller även städer som tidigare har haft armenisk majoritet, till exempel Pjatigorsk och Mineralnye Vody.

Armenierna har ingen chans mot oss. Vi muslimer föder fler barn och är mer krigiska till vår natur, säger tjänstemannen stolt.
Först tror jag att det är jag som missförstår honom. Men ju längre samtalet löper desto tydligare inser jag att denna tjänsteman, som är anställd av ungdomsministeriet för att bekämpa radikaliseringen bland ungdomar, har ungefär samma världsbild som vissa västerländska islamofober. Muslimerna håller på att ta över och slutmålet är ett världsomspännande kalifat. Det är uttryckligen så han uttrycker sig. Den enda skillnaden mellan tjänstemannen och islamofoberna är att han välkomnar denna utveckling. (är det då islamofobi?)
Sedan besöker jag det islamska colleget i Machatjkala och frågar en av lärarna hur han motiverar bruket av hijab. Han svarar att skälen är främst medicinska.
– Hur då? undrar jag.
– Kvinnor brukar oftast få cancer i övre delen av kroppen, till exempel bröstcancer. Genom att använda hijab som täcker kroppen kan man skydda sig mot cancer.

Mannen som lär ut dessa så kallade vetenskapliga rön är över 50. Han har inte gått enbart koranskola i hela sitt liv, han har fått en sekulär, sovjetisk utbildning som betonar vetenskapen. Att han blåljuger för sina elever vet han om, men det spelar ingen roll. ”

När Sverige vänliga bloggar informerar skriker de islamofobi, när de pratar med de som vill införa kalifatet då är de ”dumbstruck” av förvåning. Det måste vara jobbigt att vara PK-ist i verkligheten.

Varjager