Det var några veckor sedan Miljöpartiet höll kongress. Effekterna av den kongressen har det varit väldigt tyst om i media.

13 juni, 2013

Partiet tog ett par rejäla steg åt vänster och många av partiledningens försök att skapa ett mittenparti som skulle kunna attrahera de rörliga väljargrupperna i mitten röstades ner. Efter Kongressen förklarade Gustav Fridolin att det var ju det en Kongress var till för, att tala om för partiledningen vilken politik som ska föras. Att den talade om för partiledningen att föra en politik som gick emot partiledningens och dessutom kommer att bidra till att minska väljarunderlaget när ståndpunkterna blir klara för allmänheten var något som han tvingades hålla tyst om.

Se här:
-Införande av 35 timmars arbetsvecka, med en vision om ännu kortare arbetstid (hela 169-50 vid omröstningen, där partiledningens sansade nej-linje förlorade)
-Arbetsfri lön som ”det går att leva på” (medborgarlön) – ett snyltarnas paradis
-Avskaffa de lägre arbetsgivaravgifterna för ungdomar – ett säkert recept för HÖJD ungdomsarbetslöshet
-Vinster i skol- och vårdföretag ska i princip förbjudas (formellt uttryckt som att vinster ska ”återinvesteras i verksamheten”, men det är ju i praktiken samma sak som ett vinstförbud) – hundratusentals elever blir utan skola och tiotusentals anställda sparkas, från de företag som sköter sig allra bäst i respektive bransch
-Sänkt arbetstid i åldringsvården – alltså ännu lägre kvalitet
-Monarkin ska på sikt avskaffas

Sedan gammalt vet vi att Miljöpartiet vill avskaffa kärnkraften och ersätta den med dyr och subventionerad vindkraft (så långt nu det är möjligt), ett dråpslag mot Sveriges energiintensiva basindustri som byggts upp på basen av billig energi från vattenkraft och kärnkraft. Partiet vill också slösa bort miljarder av skattebetalarnas pengar på meningslösa ”klimatåtgärder”, och motsätter sig det mesta av behövliga satsningar på effektiv infrastruktur. Miljöpartiet har tidigare framgångsrikt utnyttjat sin nyckelposition i det politiska balansspelet för att genomdriva vettlösa åtgärder som riskerar att sänka svensk ekonomi och svenska folkets levnadsstandard. Miljöpartiet genomdrev till exempel det så kallade ”friåret”, där skattebetalarna skulle betala för att personer som var arbetsföra skulle göra något annat än att arbeta (upphävt som en av de första åtgärderna av Allianspartierna, även sossarna var egentligen emot, men ställde upp för MPs linje för att få stöd i andra frågor). Partiet genomförde också en straffskatt på flygresor, som dock aldrig trädde ikraft, eftersom den upphävdes innan ikraftträdandedatum 1 januari 2007. Ryanair skulle ha dragit sig ur Sverige och det är väl troligt att den hotande konkursen för SAS hade blivit verklighet med Miljöpartiets skatt genomförts.

Ingenstans kan man läsa hur detta skall finansieras. Utan tanken är att alla i världen skall kunna komma hit och få medborgarlön från en allt mindre arbetande skara. Tackar Contra för informationen.

Varjager