”Dom skall bort från gator och Torg”.
Som ett mantra upprepar Stefan Löfven i sin ordfattig-
dom och passivitet; ”Dom skall bort från gator och torg”.
Dessa sju ord säger mycket om Löfven. För det första
att han talar utan att tänka och för det andra att han
saknar engagemang och vilja i sin roll som statschef.
För hade han det så skulle han inte uttrycka sig så.
Då skulle han säga, att de skall infångas och få långa
straff och när strafftiden är slut skall de utvisas.
Men vi har ju nu länge, ja allt för länge sett att Löven
är en ordbajsare och orden aldrig följs av handling.
Men den som bär ansvaret för att ordningen i samhället
upprätthålles operativt – Dan Eliasson – är lika passiv.
”Det är ett hot mot samhället”. Vad hjälper dessa ord
att oskadliggöra förövarna? Båda dessas uttalanden
vittnar om passivitet och inte om handlingskraft.
Om alliansen i första hand hade Sveriges och svenska
folkets väl som främsta prioritet så skulle de självklart
göra gemensam sak med Sverigedemokraterna (SD)
och störta regeringen trots att valet är nära. Den ”rödgröna”
regeringen har ju tydligt visat att den inte
förmår upprätthålla statens suveränitet vad gäller
den invandrade brottsligheten. Jag är medveten om att
Alliansen har lika stor skuld till dagens katastrofsituation,
men jag vill åtminstone tro att de på åskådarplats tvingas
till insikt om nödvändigheten av omedelbara åtgärder för
att förhindra vårt samhälles sammanbrott.
Genom att ”Alliansen” nu passivt åser hur rättssamhället
faller samman, borde göra att inte bara
de som nu gått tillbaka till Moderaterna – utan också
alla andra röstberättigade medborgare – mer än tveksamma till att lägga sin röst på något annat parti än SD. Sverige är så gott som ett laglöst land i dag och
ingen medborgare kan känna sig trygg – allra minst
kvinnorna – skulden till detta är sjuklöverns.
För att lyckas återställa rättssamhället måste det själv-
klart hos de som har makten att göra detta, finnas inte
endast en lojalitet utan också viljestyrka, handlingskraft
och kärlek till sitt land och folk. Detta måste då också följas
av en beslutsamhet innebärande att alla som inte lever
efter lagarna och är invandrare skall utvisas efter av-
tjänat straff. Att använda silkesvantar och tassa på tå
för de barbarer som nu är på väg att göra ett av världens
tryggaste länder till ett inferno kan endast
resultera i en än mer omfattande grov kriminalitet som
slutar med ett sammanbrott för Sverige som civilisation.
Men för de som är beredda att ta över och lyckas med
återställande av det samhälle Sverige var före massinvandringen krävs också att den politiska korrektheten byts ut mot saklighet, realism, sanningslidelse och handlingskraft, i motsats till
dagens förljugenhet och godhetssyndrom.
PK-samhället.
Förruttnelsen i PK-samhället stinker lång väg. Avslöjanden
om de ädla värnarna av godhetssamhället
inom bl a media är på väg att bli en växande snöboll.
De som i skydd av PK-media i åratal kunnat ägna sig
åt att svärta ned medborgare av annan åsikt är nu avslöjade.
Men det är långt kvar till att all skit är utgödslad.
Hur länge till skall t ex Aftonbladet kunna fortsätta
med sin underlivsjournalistik som är så rå och kvinnokränkande att den slår den uslaste boulevardtidning.
Ingen annan ”tidning” överträffar Aftonbladet vad gäller att på ett torftigt, primitivt, grovt och
vulgärt sätt skildra och fantisera inom områden som
har med sexualitet att göra. Fantasierna rör sig kring
sådant som inte har något gemensamt med verklig erotik och sensualism.
För möjligheten att sälja lösnummer är man beredd till vilka eftergifter som helst
vad gäller god journalistik. Och de inom etablissemanget och den sk kultureliten, som gärna ger
avkall på allt vad bildning och kultur heter bara de får skriva i denna blaska skulle aldrig komma sig
för att kritisera sådant, med risk för att inte få skriva sina oftast meningslösa och enkelspåriga alster.
Tydligt är att regeringens brist på bildning också ger
utslag i medier liksom i public service. Regeringen
får ju inte tillsätta tjänster i dessa men kan ändå få
in de personer de önskar i dessa organ.
Genom utnämningsrätten av ordföranden för public
service har man kunnat placera en helt okunnig person
som chef för Sveriges radio/television. Men inte nog
härmed utan man har också lyckats med att göra en
redaktör för en boulevardtidning – Aftonbladets förre
chefredaktör Helin – till programdirektör på Sveriges
television! Därmed har man lyckats placera en av sina
främsta sympatisörer på en av de politiskt och propagandistiskt viktigaste tjänsterna på Sveriges radio/televisionen. Därför går det inte att undvika att se likheten mellan å ena sidan Aftonbladets undermåliga kulturella
och bildningsmässiga innehåll med Sveriges televisions
torftiga och vulgära utbud.
Regeringens, politikernas moraliska förfall sprider sig
i samhället.
Det moraliska, intellektuella förfall som regeringen
representerar fortplantas och sprids till den offentliga
verksamheten inom stats- och kommunalförvaltning.
Vi ser detta inte minst i de senaste årens många
”affärer” på statliga verk. Men vi ser det också på
regeringens utnämningar och tillsättningar av
chefer inom statsförvaltningen.
Det visar sig inte enbart genom bristande begåvning
och kompetens utan också på en moral som inte
nämnvärt skiljer sig från yrkesförbrytarens.
Självklart smittar statsledningens (regeringens)
undermåliga ledningsförmåga och
korrumperade förhållningssätt av sig på underlydande
chefer inom statsförvaltningen. Exemplen är många
varav flera gått som följetong i medierna.
Självklart har detta också att göra med att det är medelmåttorna som i dag går till politiken och för att hävda sig måste de agera oärligt och moraliskt förkastligt. Såväl Tage Erlander som Olof Palme som båda var lysande begåvningar varnade för sjunkande intellekt inom politikerkåren.
Vi ser i dag tydligt de negativa konsekvenserna av ett
alltmera förljuget och konformistiskt samhällsklimat.
Vi befinner oss i dag vad gäller regeringens, sjuklöverns och medias förhållningssätt till yttrande och åsiktsfrihet på samma nivå som i bla forna Sovjetunionen och DDR. De krav på likriktning inte minst i invandringsfrågor gör det omöjligt för klarseende
och realistiska medborgare att ge uttryck för sina
åsikter i de traditionella medierna.
Olle