Till Regeringen, Partiledarna, Riksdagspolitiker och medborgarna.

19 oktober, 2017

Apropå Håkan Juholts m fl kritik mot samhällsförfallet.
Vi (folket) måste återerövra demokratin.
Demokratins möjlighet att överleva beror på att ett stort antal medborgare måste kunna göra
realistiska val, efter att ha fått eller skaffat sig tillräckliga informationer och kunskaper, som inte är
tillrättalagda förvissa syften. Demokratins institutioner – regering och riksdag samt lokala och
regionala fullmäktigeförsamlingar – måste vara folkviljans förlängda arm.
Detta blir de emellertid endast om riksdagspartier, riksdagsledamöter, talmän, regeringsledamöter
och fullmäktigeledamöter gör sitt allra bästa genom att lyssna på medborgarna , sprida kunskap och
information som inte är tillrättalagd för maktelitens och etablissemangets egna syften. Men kanske
också och inte minst att de har kunskaper i de frågor de skall fatta beslut i. (Ett skräckexempel på att
så inte är fallet är Lissabonfördraget tydligt bevis på).
De kandidater, som vi genom vår röst ger ett politiskt förtroendeuppdrag, är emellertid långt
avlägsna (ännu längre genom EU), de befinner sig på maktpyramidens topp. Teoretiskt är de våra,
folkets tjänare, men i själva verket är det tjänarna som talar om hur vi skall rösta, tycka, tänka och
forma det framtida samhället. Vi befinner oss längst ned vid pyramidens fot och måste lyda trots
deras ofta usla argument. Sveriges statsskick är visserligen representativt men det står också i
Grundlagen; att & all offentlig makt utgår från folket. I och med EU-inträdet har en maktförskjutning
ägt rum – utan medborgarnas medgivande – i en omfattning som saknar motstycke sedan
demokratins införande. Riksdagen tolkar i dag det representativa systemet som om medborgarna
efter valen lämnar över sin makt in blanco dvs villkorslöst. Detta har aldrig varit meningen utan
strider helt mot grundlagens anda och bokstav.
Det framgår inte minst av förarbetena till vår grundlag.
Allt sedan det demokratiska genombrottet fram till 1980-talet gick de politiska partierna – vid val –
fram med detaljerade program som tydligt redovisades för medborgarna. Dessa fick därmed en tydlig
information om partiernas politik och viljeinriktning men också vilka principiellt viktiga frågor man
tänkte driva i eventuell regeringsställning. Därmed bands också riksdagsledamöterna upp och kunde
inte – vilket numera är regel – föra en politik och besluta i en mängd för medborgarna synnerligen
väsentliga frågor som inte förankrats hos folket. De kom därmed att på ett mycket konkret sått
företräda medborgarna som det representativa systemet skall tolkas. Eftersom jag är några till åren
kommen minns jag att t ex Tage Erlander medvetet väntade med viktiga beslut till kommande val av
respekt för medborgarna och demokratin.
Helt i strid med det representativa systemets mening beslutar och genomför riksdag och regering
men även fullmäktigeförsamlingar i för medborgarna och demokratin en mängd livsviktiga frågor –
under pågående mandatperiod – utan att dessa på något sätt förankrats hos folket. Den som också
studerat förarbetena till våra grundlagar finner att informationskravet inför kommande val är mycket
tydligt. I dag finns det ett otal exempel på sådana för medborgarna viktiga beslut, som tagits i
riksdagen utan att medborgarna informerats eller fått ta ställning till dem i val. Några exempel: Nytt
pensionssystem. En jämförelse mellan å ena sidan om hur ATP och å andra sidan det ”Nya
pensionssystemet” kom till visar på en tydlig demokratisk förändring. ATP systemet genomfördes

efter en enorm informationsinsats och folkomröstning. Det ”Nya pensionssystemet” däremot togs
bakom lykta dörrar och hade aldrig förelagts folket före beslut! Men även Alkoholpolitiken,
Amsterdam- Maastricht- Schengen- och Niceavtalen, Allians- och neutralitetspolitiken, EMU,
Försvaret, Den allmänna värnplikten, Stridande insatsstyrkor på utlandsuppdrag, massinvandringen
etc har aldrig förelagts folket i val.
Men det flagranta övergreppet mot grundlagen och demokratin är det av riksdagen godkända
Lissabonfördraget. Det sistnämnda innebär den största förändringen för medborgarna och Sverige
vad gäller suveränitet, frihet och oberoende m m sedan Sverige blev en statsbildning! Vid
behandlingen av Lissabonfördraget stod det klart att vår grundlag la hinder i vägen för att förändra
statsskicket. Med Lissabonfördragets godkännande ignorerade riksdagen detta vilket innebär att
Sveriges statsskick har ändrats i strid mot vår grundlag. I direktiven till 1997 års grundlagsutredning
sas det tydligt att utredarna skulle förankra och informera om utredningsförslaget till medborgarna.
Detta skedde givetvis inte.
Ändringen 2002 är om möjligt ännu allvarligare. Bl a har svenska folkets rätt att kräva folkomröstning
i EU-frågor satts ur spel av riksdagen. Denna ändrade i all tysthet grundlagen så, att riksdagen ensam,
och med ett enda beslut (i stället för två som grundlagen stadgar), numera kan överlåta svenskt
självbestämmande till EU, även om det strider mot svensk grundlag? Någon medveten information
om detta flagranta brott mot grundlagen och folket har givetvis inte skett. Man har medvetet satt
demokratins mest fundamentala spelregler ur funktion.
När Lagrådet den 28 juni 2005 undersökte om regeringens påstående stämde – att den nya EU-
konstitutionen inte stred mot vår svenska grundlag, sprack bubblan. Hade regeringen rätt, behövdes
nämligen ingen folkomröstning för att Sverige skulle säga ja till EU:s konstitution utan det räckte med
ett enda beslut av riksdagsledamöterna. Alla som vet hur stort svenska folkets motstånd var mot EU-
konstitutionen inser att riksdag och regering som väl kände folkopinionen än en gång sökte lura oss.
Lagrådets konstaterade att visst strider EU:s konstitution mot vår grundlag, men det behövs likväl
ingen folkomröstning? Riksdagen har nämligen tidigare (utan att höra folket) lagt till en liten mening i
en grundlagsparagraf (RF 10 kap. 2 par.) som innebär att när det handlar om maktöverlåtelse till EU,
då har folket fråntagits rätten att kräva folkomröstning. I stället beslutar riksdagen på egen hand och
med bara ett enda beslut? Detta som skett medborgarna ovetande är inget annat än ett
grundlagsbrott och en statskupp.
När Göran Persson fick klart för sig vilken maktförskjutning som ägt rum från folket till riksdagen
yttrade han följande, ”Inte trodde jag att man tagit ifrån svenska folket så mycket makt. Det måste vi ändra på”. Tyvärr ljög han som flertalet politiker gör, eftersom någon ändring inte skett.
Därmed är det sålunda nu fritt fram för riksdagen att utan att fråga folket överlämna vårt nationella
självbestämmande över naturtillgångar som skog, allemansrätt, energi, gruvor, vatten, malmer, uran osv till vad EU kallar ”gemensam politik”! Gemensam politik innebär för Sveriges del att vi avhänder oss vårt självbestämmande. Sveriges medborgare har därmed inte rätt att bestämma över våra naturtillgångar och hur vi vill utforma vårt framtida samhälle. Dagens situation med
massinvandringen är ett skrämmande exempel på detta, genom att regeringen inte stänger
gränserna trots att vi närmar oss katastrofen? Var och en som läser detta vet att någon information –
trots att utredningsdirektiven krävde detta – vid 1997-års ”demokratiutredning” – inte förekom till
medborgarna under arbetets gång utan endast till en liten krets av etablissemanget.
Lika lite som man var intresserad av att involvera och hålla medborgarna informerade om 1997-års
grundlagsutredning var man om möjligt ännu mindre intresserad av detta vad gäller den 2014

beslutade demokratiutredningen. Som också den utgjorde en liten exklusiv grupp utan förankring i
folket. Därtill med en helt misslyckad utredningsordförande. Grundlagsdirektiven som de såg ut,
kunde mycket väl varit skrivna av någon som inte vet vad ordet demokrati står för!
Jag har tidigare hävdat att en av orsakerna till dagens politiska förfall bl a beror på att
begåvningsreserven ej längre söker sig till politiken. Den gör det inte därför att möjligheterna att
förverkliga sig är i dag mycket större inom andra områden än de var under perioden l930-1960- talet.
Jämfört med den tidens politiker är såväl den intellektuella- som bildningsnivån hos dagens politiker i
katastrofalt avtagande. Det intellektuella förfallet hos riksdagsledamöterna uppmärksammades av
såväl Tage Erlander som Olof Palme. Den förstnämnde har tom skrivit om det i sina memoarer.
Respektlösheten mot Grundlagen är kanske det mest oroväckande hos dagens politiker. För att till en del förstå varför begåvningsreserven inte längre attraheras av politiken får vi gå till tidsperioden
1920-60- talet. Under denna period var möjligheterna för såväl arbetar- som medelklassens barn att
söka sig till högre studier mycket små. Därför blev politiken den enda möjligheten för de begåvade
från dessa klasser. I dag är bilden helt förändrad vad gäller möjligheten för högre studier. Politiken
får därför nöja sig med medelmåttorna vilket ingen kan undgå att se. I de båda grupperna fanns en
betydande begåvningsreserv såväl bland arbetarklassen som medelklassen i vilken fanns en stor
andel som röstade borgerligt. Den enda möjligheten för dessa att slå sig fram i samhället och få
utlopp för sin begåvning och utvecklingspotential var att söka sig till politiken där några krav på högre utbildning inte krävdes. Sannolikt skulle ingen i dagens regering platsat i någon av Erlanders
ministärer ja kanske inte ens i riksdagen. En annan ytterst väsentlig orsak till det politiska förfallet är avdemokratiseringen av partierna. Med kraftigt vikande medlemsantal blir det till slut endast en liten grupp kvar i partierna som behärskar såväl partiapparat som utseende av kandidater till riksdag och fullmäktigeförsamlingar. De utgörs i dag av en kollegial grupp som utser varandra och vänner till olika politiska uppdrag. När partierna hade ett högt medlemsantal och intresset hos medlemmarna var stort, att närvara vid möten, kunde inte denna grupp styra och ställa i eget intresse. Vid ett något så när stort medlemsantal med fler självständiga, aktiva och orädda medlemmar fungerar demokratin bättre och styrelser och funktionärer tvingas lyssna. I dag är det ett omvänt förhållande där styrelsen oftast tillsätter sig själv. En grundlagsändring innebärande större frihet för medlemmarna att själva föreslå kandidater och dessas röstetal vid valen fick vara avgörande för om de blev valda skulle säkert vara positivt ur demokratisk synpunkt.
Självklart skall en grundlag ge betydligt större utrymme för folkomröstningar. I Schweiz krävs endast hundratusen röster för att få till stånd en beslutande folkomröstning. Politikernas motstånd och respektlöshet mot demokratin och grundlagen var Decemberöverenskommelsen ett skräckexempel på. När den nu gått i graven trodde man att politikerna fått förnuftet tillbaka. Men ingalunda. Endast några veckor därefter föreslår Anna Kinberg Batra att man skall grundlagsfästa denna! Jag överdriver inte om jag påstår att det närmaste man kan komma ett liknade förakt för demokratin från en politiker, är Hitlers Fullmaktslag från 1933 – antagen 1934.
Det vi nu ser är ett systemskifte från ett ganska välutvecklat demokratiskt system till renodlat
elitstyre.
Man kan säga, att grundlagen är ett samhällskontrakt mellan medborgare och riksdag och regering.
Så länge de sistnämnda följer grundlagen – vilket man inte gör i dag – är medborgarna lojala. Bryter
däremot regering och riksdag samhällskontraktet – det är vad som skett – har de förlorat sin
legitimitet och medborgarna kommer förr eller senare att revoltera eftersom deras frihet, Sveriges
oberoende etc står på spel.

Den frustration hundratusentals människor i dag känner över att de inte kan påverka
samhällsutvecklingen kommer så småningom att leda till kraftfulla demonstrationer och i
förlängningen kanske revolt där våld inte kan uteslutas p g a medborgarnas förtvivlan och
misströstan. Är massinvandringen en sådan fråga som till slut tar sig uttryck i ett medborgaruppror?
Det är belysande för Stefan Löfven med fleras förakt för demokratin när dessa påstår att just
massinvandringen är överordnad folkets inflytande. Genom att ge sken av att hans handlingar helt
styrs av humanism och tycka-synd- om-ism visar han tydligt att han inte är någon statsman. Att styra ett land utan realism kan bara innebära att man inte tar ansvar och trots folkets motstånd styr mot den annalkande katastrofen.
Olle


Skamlös journalist får svar på tal

7 juni, 2016


Ledarredaktionen på Expressen anser att demokrati är överskattat.

12 juni, 2013

Att vad folket vill är oväsentligt, det är bättre att ignorera de som inte tycker som PK-Eliten.  I artikeln visar de dessutom hur ”liberala och genustänkande” de är i all sin prakt.

”Klokt beslut. Fredrik Reinfeldt satte ner foten i regeringsfrågan i gårdagens partiledarintervju i Expressen. Statsministern vill att det block som får flest röster ska släppas fram till makten, även om det saknar egen majoritet. Det är ett klokt besked.Om de rödgröna partierna blir större än alliansen lägger alltså de borgerliga partierna ner sina röster, vilket skulle isolera SD från inflytande. Det är ett klokt besked, men det passar också Reinfeldts egna intressen. Att förhandla med SD för att behålla regeringsmakten hade ändå varit uteslutet för alliansen.”

Vad skall man säga om Expressens demokratiska inställning? Förutom att den inte finns.

”För att bilda regering måste hen få fler ja-röster än nej-röster i riksdagen”

Vilka fjantar de är. Läs sedan kommentarsfältet under artikeln. Eftersom den inte håller med Expressen kommer den nog snart stängas.

Varjager


Medierna får inte slarva med källskydd, säger journalisten Nils Funcke.

8 juni, 2013

Men är det någon som har förtroende kvar för Svensk media?

Deras vinklade artiklar och bildpublicering av etniska svenskar. Men i absurdum undanhåller brottslingar med utländsk bakgrund.

Norra Skånes utgivare, Mimmi Karlsson-Bernefalk, fälldes för brott mot tystnadsplikten av Högsta domstolen i juni förra året. Tidningen hade intervjuat talespersonen för ett medborgargarde som var lovad anonymitet och anonymiserades i tidningen. Men när redaktionen dagen efter fick tips om att han varit ordförande i Nationaldemokraterna publicerade tidningen namn och bild och avslöjade att det var han som var talespersonen. Trots att han sedan länge dragit sig tillbaka från politiken ansåg Karlsson-Bernefalk att allmänintresset krävde att hans identitet avslöjades.”

Ett exempel av många, samtidigt är det tyst om nyheter som rör Islamister och kommunisters illdåd. Eftersom PK media är en rödgrön röra är jag inte förvånad att journalister är den yrkesgrupp som folk har minst förtroende för.

Varjager


DN kampanjar på mot Yttrandefriheten på nätet.

11 april, 2010

Alla som har en avvikande åsikt från vurmen för mångkulturen är numera antingen högerextremist eller rasist. Eller så till hör man det nya ut trycket från PK journalisterna. Ultra Högern. I så många år har DN, SVD,Expressen, Aftonbladet gjort all de kan för att vi skall få den ”korrekta” bilden av mångkulturen. Nu när bloggarna sprider den rätta bilden håller de på och skriker och kommer med förtäckta hot. De radera och korrigerar folk inlägg för att de skall få fram en bild som visar att vi minsann älskar mångkulturen.

”Internet har blivit de främlingsfientliga gruppernas plattform. Bloggar, sociala medier och nyhetsartiklar svämmar över av rasistiska kommentarer. ”Jag tror att p-platsdådet i Landskrona har varit en vändpunkt. Det kommer bara att bli värre nu” säger journalisten Christoph Andersson.

– Jag har aldrig tidigare sett den här omfattningen av främlingsfientliga kampanjer på nätet. Jag tror att händelsen i Landskrona har varit en vändpunkt. Det kommer bara att bli värre nu, säger Christoph Andersson, som undervisar på Södertörns högskola och är aktuell med boken ”Från gatan in i parlamenten”.
– En del är troligtvis rätt vanliga människor men med den här typen av åsikter. Andra är organiserade krafter som bedriver lobbyverksamhet på nätet, säger Mikael Hjerm.

Taktiken, tror de som DN.se har talat med, är att ge sken av att man är fler än man egentligen är – något som var omöjligt på den tiden man delade ut flygblad och försökte rekrytera medlemmar i skolor.

– Man vill skapa en bild av att det är många som har de här typen av högerextrema eller högerpopulistiska åsikter, att det finns ett ökat missnöje, så att det ska bli accepterat att rösta på exempelvis Sverigedemokraterna, säger Christoph Andersson.
Så vitt Mikael Hjerm och Christoph Andersson känner till finns ingen forskning i Sverige som visar vilka som ligger bakom främlingsfientliga kampanjer på nätet eller hur partier som Sverigedemokraterna gynnas av dem.

Sverigedemokraterna har i många av årets opinionsmätningar passerat riksdagsgränsen. Den ekonomiska utvecklingen med ökad arbetslöshet är troligtvis en viktig orsak, tror Christoph Andersson. Men också de nya kommunikationsvägarna.

– Internet har inneburit ett stort uppsving för ultrahögern. Det blev deras genombrott på en större arena. Antalet besökare på de högerextrema sajterna tycks öka hela tiden, säger Christoph Andersson.

Mikael Hjerm tror att Sverigedemokraterna har allt att vinna på att främlingsfientlighet hamnar på den politiska dagordningen.

– När folks medvetenhet ökar, ökar inte bara fördömandet utan också acceptansen. Det kommer att gynna Sverigedemokraterna, säger Mikael Hjerm.
Men Andersson är inte säker på att den typen av inlägg som den senaste tiden kretsat kring Landskrona-dådet är till gagn för exempelvis Sverigedemokraterna.

– Jag tror att en stor del av de som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna gör det för att de är missnöjda med annat, som att de inte har jobb, och vill visa de etablerade partierna att nu får det räcka. Det betyder inte att de gillar den här typen av elektroniska lynchförsök på nätet, säger han.”

Här ser ni en man som inte nämner att  ”dådet” eller ”händelsen” i Landskrona var ett mord. Här ser ni en man som lyckats få med varenda nidbild av Sverigedemokraterna som media pumpat ut. Men ingenstans tar han upp problemet med brottsligheten och våldet i mångkulturens kölvatten. Utan allt är vårt fel, det svenska folkets fel. För att vi vågar äntligen säga att det räcker nu. Då visar DN och politrukerna att nu skall vi brännmärka alla som vågar säga sanningen!

Sanning i Sverige i dag=rasism,nazism, ultrahöger.

Mannen som skriver denna betalda kampanj är journalisten Christoph Andersson eller kanske skulle man kalla han propagandisten? Lite info om honom.

”Christoph Andersson har bevakat Tyskland  i flera år – bland annat olika saker kring Stasi och DDR  tillsammans med Bo G Andersson, och de skrev det i sin bok Die Akte Bofors  samt visade det i dokumentären Den stora krutbluffen som visades i Sveriges Television, samt det tyska partiet NPD – och har gjort flera dokumentärer bland annat om högerextremism för Sveriges Radio P1:s räkning. År 1993 tilldelades han tillsammans med Birgit Andersson  på Ny Teknik var sitt Lars Johan Hierta-stipendium på 25 000 kr av Publicistklubbens Hiertanämnd. Christoph Andersson tilldelades priset för att studera offentlighetsprincipen utanför Sverige. År 2008  mottag han 30 000 kronor i vidareutbildningsstipendium från Journalistförbundet för att läsa olika kurser vid universitet och högskola. På senare år har Andersson medverkat som skribent på Dagens Nyheters kultursidor, där han har skrivit om nynazism och främlingsfientlighet samt starkt kritiserat nätencyklopedin Metapedia.Andersson har släktingar som levde i det forna DDR. ”

Så han vet ju hur man skall få folk att vara rädda, han har väl fått tips hur man tystar yttrandefriheten från släkten.

Varjager