Johan Hakelius skriver det bra i en krönika.

28 februari, 2021

Könskriget är gammalt. Raskriget nattståndet, utanför Konstfack. Stad mot land har blivit en trulig, lågintensiv konflikt. Höger mot vänster har fallit sönder i inbördeskrig. Transpersoners krig mot kvinnor som tror att kvinnor finns på riktigt, är en exotisk skärmytsling. Kul ett tag, men man tröttnar snart.

Så vi behöver en ny, bred front. Var den ska gå är uppenbart.

Häromdagen berättade en ung människa i radion om sin ångest för corona. Hon satte sig i karantän, utan anledning. Hon tvättade händerna tills de var såriga. Det var synd om henne.

Fakta: ungefär 100 personer under 50 år har dött med covidinfektion sedan pandemin startade. Under 30 år rör det sig om enstaka fall. En stor majoritet av dessa hade underliggande sjukdomar.

Unga människor är alltså inte odödliga. Men näst intill.

Ska man tycka synd om de skräckslagna ungdomarna, trots att covid helt fått dem att förlora proportionerna? Ska man vinka uppmuntrande på två meters avstånd?

Nej, man ska säga åt dem att skärpa sig. Pjoskighet smittar. Det är precis här vi behöver dra upp vår nya front.

Deras motmedel mot rädslan är alltid att förbjuda, tysta ned, moralisera, brännmärka, reglera, läxa upp.

Vi har att göra med en hel generation Gretor.

Den här unga generationen må tvätta händerna tills de blöder, men de har faktiskt funnit sig väl tillrätta i covidtider, för de älskar att vara extrapoliser. De är så svultna på absolut auktoritet att de behandlar Anders Tegnell som Kim Il Sung.

Den här unga generationen söker sig till universiteten för att förhindra fri debatt. De vill ha ”trygga rum”. Det är en generation som anser att vissa ord och formuleringar är att jämställa med våldsbrott och därför bör förbjudas och straffas.

Jag tycker att den är väldigt träffande.

Varjager


Sverigedemokraterna- En ljuspunkt under 2010

27 december, 2010

Sverigedemokraterna går oväntat till historien som en av ljuspunkterna under 2010, skriver Johan Hakelius i Affärsvärlden...

Veckorna efter valet beskrevs detta (SD:s valframgång) som en kris av samma magnitud som en torrläggning av Harsprånget, banksektorns kreditgivning eller någon annan naturkatastrof.
Men egentligen betyder det bara att riksdagen tvingas börja fungera som det är tänkt. Riksdagen ska ju vara vårt högsta beslutande organ och regeringens uppgift är att verkställa dess beslut.

I praktiken har ordningen varit den omvända under de senaste decennierna. Besluten har fattats i regeringskansliet, dit också de förhärdade karriäristerna har sökt sig.
Riksdagen, som alltmer har fått karaktären av meningslöst landsting, har sedan röstat enligt order. Men nu måste i stället diskussioner, kompromisser och debatter i riksdagen plötsligt ske på riktigt, inte bara som rena formaliteter.
För den majoritet av svenskarna som inte sitter i regeringen är det goda nyheter och ett hinder för Putinlikt kommandostyre.

Det är inte svårt att begripa varför Socialdemokraterna går från katastrof till katastrof.
Mona Sahlin antydde det själv, när hon till slut var ärlig:
Socialdemokraterna uppfattades länge som en sammanslutning av strävsamma vinnare som brydde sig om samhällets förlorare.
Nu uppfattas partiet som ett parti för förlorare som ogillar strävsamma vinnare. (Affärsvärlden).

Alliansen vill konkurrensutsätta allt och alla, men det gäller inte inom politikens område. Det kallas hyckleri och dubbelmoral.

Kommentar:
Hakelius har sett ljuset – andra behåller skygglapparna på.
Vi minns hur politiker, bankekonomer, chefsekonomer, statsvetare, journalister och andra ståuppare samfällt utmålade den svenska välfärdsstatens undergång om SD kommer in i Riksdagen.
Men etablissmangets skräckscenario har inte infriats.
SD:s popularitet har t o m stigit efter valet.
-de är nu 4:e största parti.
Och med SD:s intåg höjdes utbildningsnivån bland riksdagsmän (inte en dag för tidigt).
Hur kunde alla överbetalda ”experter” ha så fel ? Dags att byta jobb ?

Relaterat:

Elfyma+