Röd terror orsakar avhopp från SD !

24 september, 2010

Uppdaterad 26/9-10.

Det insinueras i media att SD-kandidaterna är en samling okunniga idioter som inte ens har läst partiets valprogram, och som efter att ha läst valprogrammet hoppar av (Läs mer).
Den förklaringen har jag svårt att tro på, då det knappast finns något grupptryck i det illröda Gällivare att gå med i Sverigedemokraterna, tvärtom..

Troligare är att kandidaterna blir ”avrådda” från att kandidera av den antidemokratriska vänstermobben på orten. Kandidaterna hoppar då av och gör en offentlig  ”avbön” för att freda sig och sin familj, efter att ha drabbats av hot, utfrysning och trakasserier..

Andra väljer att hoppa av -utan att göra avbön.
Sverigedemokraternas aspirant till platsen i Oxelösunds kommunfullmäktige, Johnny Fernqvist, meddelar att han hoppar av. Han skrev sitt eget namn på valsedeln och fick därmed chans att gå in som deras kommunfullmäktigeledamot. Men nu drar han tillbaka sin kandidatur.(Läs kommentarerna i SN)

”Det har hänt en del saker så jag tänker hoppa av, jag tänker inte jobba aktivt på något sätt”, säger han.

Han säger att familjen drabbats av hot, men han vet inte vilka som står bakom hoten. Vad är det är för typ av hot vill han inte gå in på. Han har inte heller polisanmält händelsen.

”Jag tror det är dumt att bråka, det är bättre att bara lägga av. Jag står för mina åsikter men det är inte värt att offra familjen för det”, säger han.

Avhoppen skedde i starka röda fästen (Gällivare, Oxelösund) där toleransen mot oliktänkande är obefintligt
Det kan inte uteslutas att mannen från Gällivare (Eric Gerhardsson) är en infiltratör från SKP (Sveriges Kommunistiska Parti).
Han sa i en radiointervju att han egentligen tyckte som SKP (partiet som förespråkar proletariatets diktatur).

Johnny Fernqvist från Oxelösund förtjänar respekt för sitt rakryggade uttalande, medan Eric Gerhardssons smutskastning av SD säger mer om honom än om Sverigedemokraterna.

Exemplen visar hur de rödas utomparlamentariska metoder undergräver demokratin i Sverige, med Alliansens gillande så länge den röda terrorn inte drabbar dem själva.

Förtalskampanjerna mot SD piskar upp en krigsstämning liknande den som ledde till det blodiga inbördeskriget (frihetskriget) i Finland för ca 90år sedan.

Det började med att socialisterna (Kommunister och Socialdemokrater)  i likhet med Lars Ohly valde utomparlamentariska metoder, efter att de förlorat ett val. Lars Ohly påminner om det finska röda gardets ledare Kullervo Manner.

Rödgardisterna hade för vana att skjuta obeväpnade meningsmotståndare  i ryggen. (Läs om den röda terrorn). I Sverige använder man kniv .

Den svenska vänsterns stormtrupper (AFA, SUF, RF, Ung Vänster, Grön Ungdom) har än så länge (i likhet med nazisternas SA-trupper) nöjt sig med att störa valmöten och angripa obeväpnade meningsmotståndare med knivar, yxor och flaskor och andra tillhyggen (Läs mer).

Vänsterpartiets och Miljöpartiets kandidater deltar i gemensamma utomparlamentariska aktioner mot SD (Vänsterpartister har gått över till MP för att surfa på MP:s framgångsvåg)..

Den röda terrorn har hittills (med vissa undantag) omhuldats av etablissemanget (media och politiker) som kallar terroristerna  ”antirasister” och  ”aktivister”, ”eftersom de slåss för en god sak”. Samma journalister hånar sedan SD för att de inte kan fylla alla tomma stolar i kommunerna.

Vad är detta om inte ett lågintensivt krig – som kan eskalera till inbördeskrig när offren slutar  ”spela martyr”..

25/9-10: Ännu ett knivöverfall på en SD-politiker (GP)
25/9-10: Röda kärnväljare knivöverfaller SD-politiker (Expr)
26/9-10: Ett offer för sveriges röda garden (AB)

Vad blir nästa steg för att stoppa SD ?
Hur länge kommer SD:s väljare att ”vända andra kinden till” ?
Våld föder våld.

//Elfyma+

Relaterat:

Relaterat:


Ras-eller inbördeskrig i Sverige?

8 juli, 2009

Danskarna oroar sig för raskrig som vi skrev om i måndags och i slutet av juni 2008 fanns en artikel i Aftonbladet som fick många att börja fundera på allvar och som kände samma sak som denna aftonbladetdebattör inklusive Varjager, och jag skrev följande:

”Många gånger har iallafall jag tänkt detta, och oroat mig för framtiden då jag ser hur våldet bara ökar, personrånen ökar, och stenkastande människor ger sig på Räddningstjänsten och på poliser. Den förklaring som våra ansvariga politiker ger är att den strukturella rasismen som finns i Sverige stänger folk ute från allt, och de svarar då med våld. Eller så förklaras det som pojkstreck, eller av invandrarna själva; att deras barn har blivit försvenskade. Med mycket mera.

Skulle vi svenskar en dag svara på detta våldet med våld då är inbördeskriget här, och det känns ibland bara som en tidsfråga innan det smäller på allvar. Det är nog tack vare svenska folkets tålmodighet, som gränsar till dumhet, som gör att vi ännu inte har krig i vårt land. För omfattningen av våldet mot oss svenska liknar ibland krigstillstånd, iallafall ur mitt möjligen begränsade perspektiv och med mitt pessimistiska sätt att se på situationen i vårt land.
Eller, så kommer det inte ens att handla om vad vi svenskar gör, utan det blir de etniska minoriteterna, som redan i hemlandet stred mot varandra, som ger sig på varandra och andra.

I Aftonbladet idag svarar 45% av läsarna på denna fråga, visserligen inte statisiskt säkra svar, men det känns ändå som jag inte är ensam om mina funderingar.

Aftonbladet debatt har dagens debattör som presenteras som; “Anders Lugn, 55+, Hongkong, Shanghai och Stockholm, tidigare FN-officer. Journalist och rådgivare i kommunikation och ledarskap”, en intressant artikel om hur han ser på framtiden i Sverige. Han gör en jämförelse med tiden innan inbördeskriget i Libanon och jag har saxat följande från Frökens Sveriges blogg;

Sveriges väg mot katastrof”
“Anders Lugn: Så kan ett fantastiskt land med många goda människor förstöras av inbördeskrig”

“I mitten av 80-talet arbetade jag som kapten i den internationella FN-styrkan i Libanon. Därefter var jag många gånger i detta underbara land, sönderslitet av så många inbördes strider.

Hur är det möjligt att ett så fantastiskt land med så många goda människor kan begå detta kollektiva självmord?

Jag kunde hitta sex förhållanden som skapade förutsättningar för den libanesiska undergången:

1. Svaga gemensamma nationella värderingar.

2. Svag nationell krigsmakt.

3. Svag nationell polismakt.

4. Extremt god tillgång till vapen.

5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer.

6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv… fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.”

I mitt Sverige

Är det tänkbart med ett inbördeskrig i Sverige?, Varjager

.

Läs också på Varjager:

Rädsla för ‘raskrig’ i Danmark

‘De hader danskerne’,

Invandrargäng berikar Odense,

och

Gängkriget-teologiska och ekonomiska spörsmål, Every Kinda People