De största skurkarna är mina kollegor, säger svensk journalist

12 november, 2011

Det är skrämmande och mycket farligt när vi inte vågar lyssna på dem med en annan åsikt än den för dagen politiskt korrekta, skriver journalisten Ingrid Karlqvist på sin blogg, och tillägger:

Tänk att det ska vara så svårt att förstå innebörden av yttrandefrihet och åsiktsfrihet.
Fast kanske är det inte så konstigt i en demokratur som Sverige.

Jag har själv, ännu en gång, fått erfara hur totalt förbjudet det är att kritisera islamiseringen som följer i spåren av multikulturalismen.

Efter en enda krönika i Barometern (som de för övrigt tyckte var jättebra) fick jag sparken.
Anm.:Tidningen hade upptäckt att hon på sin blogg skildrar verkligheten som den är, utan förskönande omskrivningar och pixlingar (exempel).

Det är extremt viktigt för en demokrati att alla åsikter får föras fram. Även dem man föraktar och räds. För det är inte orden som dödar!

Den som varit på ett möte med Anders Behring Breivik blir inte medskyldig till hans ondskefulla gärningar.

Den som kritiserar invandringen som håller på att förvandla hela Europa är inte en potentiell massmördare, lika lite som alla beslöjade kvinnor är medskyldiga till 11 september.

Över hela Europa hotas och jagas de som kritiserar islamisterna. Detta är ett allvarligt hot mot alla de friheter vi vant oss vid i vår del av världen och ändå görs nästan ingenting. Tvärtom.

Det är vi som uppmärksammar dessa allvarliga frågor som pekas ut som ”de farliga” och som till varje pris måste tystas, skriver Ingrid Karlqvist.(Läs mer).

Se Ingrid Karlqvists frispråkiga föreläsning på danska Trykkefrihedsselskabet

//Elfyma+

Annonser

Alla som inte älskar massinvandringen vet vad jag talar om.

31 augusti, 2010

Dubbelmoralens sanna ansikte visar Martin Jönsson upp på Redaktionschefens blogg i SvD. Vi alla vet att kommentarer eller länkningar som inte är godkända av censuren suddas bort omedelbart. Att han sedan ha mage efter att SD censurerats både i TV och Radio  säg att de behandlas som alla andra är bara en stor lögn. Det vet Martin Jönsson om. Men han hoppas att folk fortfarande tror på gammel medias lögner. Men vi i blogg världen vet. Precis lika mycket som att denna blogg aldrig kommer att få behålla länken på Svd hemsida. Då vi är ”inte Okej i Pk ögon”. Här är dessutom en länk till en blogg som skrivit väldigt bra om detta ämne.

Varjager


En betraktelse så här i dagarna.

24 maj, 2010

En ny undersökning har kommit Se här, här och varenda tidning har det som huvud nyhet. Det konstigaste är att det är bara SDs ras som är säkerställt. Efter månader och månader på över 4% så helt plötsligt tappar de från 5% till 2,9. Samtidigt har svensken börjat älska invandringen ännu mer. Man behöver inte vara ett geni för att inse att kampanjen mot SD och Sverige har börjat. Det är förvånansvärt att de tror att folk skall gå på det? Men det är klart, den äldre generationen som inte läser så mycket nyheter på nätet utan litar faktiskt på att SVT och SR är oberoende medier utan agenda. De tror nog på detta.

”Sedan 1993 har jag vid sex olika tillfällen på det sättet analyserat attityder till ”utlänningar” och ”invandrare”. Tidsserien visar att hösten 1993 ansåg mer än hälften av svenskarna (52 procent) att det ”finns för många utlänningar” i det svenska samhället. Hösten 2009 är den andelen endast 36 procent. Påståendet gestaltar attityden till människor från andra delar av världen på samhällelig nivå, alltså hur vi generellt uppfattar det svenska samhällets blandning av människor.
Även viljan att ta emot flyktingar i Sverige har ökat sedan 1990-talets början. År 1992 uppgick andelen som tyckte att det var ett bra förslag att ”ta emot färre flyktingar” till 65 procent, år 2009 har den andelen minskat till 46 procent. Motsvarande andel de senaste åren har varit 46 procent år 2006, 49 procent år 2007 samt 45 procent år 2008. Den svenska flykting­opinionen har de senaste åren således varit stabil och mer generös än vad den var i början av 1990-talet. Bland parti­sympatisörerna år 2009 är grundmönstret detsamma som tidigare med moderata sympatisörer som mest negativa till flykting­mottagande (55 procent vill minska) och miljöpartister som mest positiva (23 procent vill minska).”

Nu är det ju så att denna rapport skrivits ihop av Marie Demker. Som har jobbat mot SD och propagerat för öppna dörren till Sveriges så länge man kan minnas. Kvinnan är en massinvandrings förespråkare och betald av 7 klövern. Hon presenterar samma  siffror varje gång hon är i media. Det går på tomgång. Men Pk media och 7 klövern börjar bli desperata.

Varjager


”SD överfaller sig själv- för att bli martyrer ?”

13 april, 2010

”SD är ett djupt skyttegravsskadat parti, som har svårt att hantera även saklig granskning och befogad kritik. Allt avfärdas, viftas bort och tas som bevis för medial förföljelse. Jag har ofta tänkt på det när jag skrivit om SD. Företrädarna och anhängarna är de känsligaste och minst hårdhudade i debatten. Etablerade partier uthärdar ofta långt vassare pilar och sågningar än vad SD:are gör”, skriver Sanna Rayman i SvD, varefter hon eftertänksamt medger att SD faktiskt behandlas ”annorlunda” av media.
Hon exemplifierar hur ett brutalt överfall på SD beskrevs i Sydsvenskan av Niklas Orrenius 2005.

SD hade firat nationaldagen med torgmöte i Växjö och avslutade med middag i en hembygdsgård i Rottne. Men, firandet blev vildare än de hade tänkt sig…

”Kanske minns du hur det gick. Troligare är att du inte gör det, eftersom svenska medier rapporterade sparsamt om händelsen. Framåt natten attackerade maskerade unga män SD-middagen. De slog in rutorna med yxor och baseballträn. Sprutade tårgas och pepparsprej. Flera SD:are misshandlades med bollträn och järnrör. Tre bilar förstördes. Polisen räknade till arton skadade sverigedemokrater. Flera fördes till sjukhus.”

Media ville tro att SD fejkat överfallet
Orrenius kunde inte frigöra sig från tanken att SD hade fejkat attacken för att framstå som martyrer. Han kollar med polisen, han intervjuar SD-medlemmar, AFA tar på sig dådet. Inget tyder på att misstanken stämmer. Ändå ägnar han delar av artikeln åt spekulationen:

”Jag minns att jag inför mig själv rättfärdigade beslutet att ge fejkidén textutrymme. ’De som läser den här artikeln’, löd mitt försvar, ’kommer att ställa frågor kring attacken, eftersom SD har ett suspekt rykte. Då är det bra om artikeln ger svar på dessa frågor.’ Sanningen är nog en annan. Jag tycker illa om Sverigedemokraternas politik och lät detta påverka mitt omdöme.”

Liksom Orrenius tror jag att många har ägnat sig åt denna ”redaktionella tradition”. Inget kan vara mer kontraproduktivt. Vill du så frön till konspirationsteorier är en tillkämpad demonvinkel på den som har fått storstryk ett perfekt tillvägagångssätt, skriver Sanna Rayman.

Kommentar:
Enl. denna medialogik och ”redaktionella tradition” så är det brandkåren/räddningstjänsten som kastar sten på sina utryckningsbilar – för att framstå som martyrer.
Och med samma ”tradition” så är det polisen som tänder på bilarna i förorterna – för att få mediauppmärksamhet.

//Elfyma+