Nu kan syrierna äntligen åka hem

USA och Ryssland uppger nu att 90 % av Syrien är säkrat.

Sedan det syriska inbördeskrigets utbrott 2011 har över 150 000 syrier kommit till Sverige. Det är nu dags för dem att åka hem. #AfS2018

Och inte nog med det.
Eritreaner som ”flytt” till Sverige för att slippa militärtjänsten kan nu, efter fredsavtalet med Etiopien, återvända. De är givetvis glada över att äntligen kunna återvända för att bygga upp sina hemländer. Eller har jag missat något ?

/Elfyma+

Reinfeldts arbetslinje bara för svenskar.

Bidragsinvandringen når rekord nivåer och man förstår varför när man läser Fria Tiders inlägg. Här kommer alla dessa ”raketforskare” till vårt land. Den enda utbildning de har är att kunna säga ”asyl” och ge mig pengar. Man kan inte annat än förakta ”negerkungen” Reinfeldt för vad han utsätter de ”etniska svenskarna” för.

”94% av bidragsinvandrarna kommer från MENA
Tabellen nedan är hämtad från rapporten och visar de vanligaste ursprungsländerna bland nyanlända som ingår i etableringsreformen och vilken utbildningsnivå de har, eller snarare inte har. Somalia, Irak, Eritrea och Afghanistan är de vanligaste länderna och utgör tillsammans 68 procent av målgruppen. De resterande länderna består till stor del av andra länder från Afrika och Mellanöstern. Representationen av länder utanför Afrika och Mellanöstern (”Asien”) utgör endast 6 procent, framgår det av rapporten.

Under perioden december 2010 t.o.m. mars 2012 har 423 personer, eller 4,2 procent, av de nyanlända fått arbete. Majoriteten av dessa har någon form av skattefinansierat arbete, skriver Statskontoret på sidan 34 i sin rapport. På samma sida fastslår myndigheten även att invandrarna, till skillnad från svenskar, fritt kan tacka nej till ett arbete och ändå få behålla sina bidrag.”

Svensken skall jagas ur sjuksängen för att den nya ”adeln” skall få sina bidrag.

Skämmes 7 klövern, skämmes för erat sätt att behandla ”folket som inte finnes”. Svensken finns och det vet ni, ni vet dessutom att det är ett mycket arbetsamt folk. Detta utnyttjar ni till fullo. För att kunna strö mjölk och honung över analfabeter och getherdar. Nu kan vi väl förvänta oss att Riksmedia slår upp detta med helsidor i sina papperstidningar och att SVT och SR tar detta med öppna ögon. Nä, det vet vi redan nu att detta kommer att tystas ner. Som ytterligare ett exempel på att SANNINGEN aldrig får komma svensken tillhanda. För då kanske han öppnar sina ögon och inser att de etablerade politikerna har ljugit för honom i alla år.

Varjager

Öppet brev till svensk media: ”I multikulturens redaktionellt, grumliga bakvatten…”

Det kan inte ha undgått landets mediakonsumenter att höra talas om Dawit Isaak. Den redaktionella korsriddaren från Eritrea i Afrika, som kom till Sverige 1987 och fem år senare efter sedvanlig systemtvätt var ”svensk”.
I början av 2000-talet begick Isaak misstaget att återvända till hemlandet, i tron att det svenska passet skulle ge honom politisk immunitet… I hemlandet började han som journalist på en tidning, i vilken han själv var delägare.
De redaktionella bedrifterna föll dock inte landets regering i smaken, varför Isaak arresterades och kastades i fängelse. Redaktör Dawit hade inte sagt upp sitt eritreanska medborgarskap…

(Och förresten… nu är Kalle Anka-pressen i gång igen… nu heter ”journalisterna” Martin Schibbye och Johan Persson, men det är förstås en annan historia!)

Medan Expressen – följt av Aftonbladet, DN, SvD… tog parti för den ”svenske” journalisten, hängde landsortspressen naturligtvis på. Generöst gödslad med politisk korrekthet och svenskt, genuint hyckleri.
Gemensamt tog man politiskt parti för Isaak och lyfte honom till de redaktionella skyarna. Via appeller, undertecknanden och upprop har man krävt att han skall friges. Under parollen: Free Dawit.
Isaak Dawit har erhållit status som redaktionell martyr i svensk media. Den afrikanske journalisten hyllas för sitt demokratiska engagemang i hemlandet, och för att inte tvekat kritisera regimen och systemet. Dawit tog till det redaktionella vapnet.

Det är självklart inte bra att, en journalist frihetsberövas för att han gett uttryck åt en från regeringen avvikande politisk åsikt. Så beter sig bara kriminella regimer.
Trots mediala kampanjer, och att UD via ”skarpa formuleringar”, krävt den afrikanske journalisten frisläppande, hävdar regeringen i Eritrea att ärendet är en inrikespolitisk angelägenhet. Dawit är medborgare i landet. Punkt slut.

Hypokriterna inom svensk media, med chefredaktörer Mattsson & Helin på Expressen & Aftonbladet som fanbärare, har knappast tidigare förmått spela ut sitt teatrala register som i denna välregisserade politiskt korrekta mediasåpa. Med rötter i Afrika, svenskt manus och Dawit Isaak i huvudrollen. Hycklandets väg till några billiga mediala och sociopolitiska poäng…

Politiska pekpinnar och censur
Beteendet är representativt för Sverige. Dessutom, man riskerar ju så lite… då man hissar moralisk flagg, och ger sig på länder av underordnad betydelse.
Vem minns inte trion Palme & Andersson & Schori; hur dessa begav sig ut på politiska odysséer och med socialistiska pekpinnar, fördömande det ena lilla landets regering efter den andra. Gärna på andra sidan jordklotet. Så långt ifrån Sverige (och Sovjetunionen) som möjligt. Och i släptåg (redan då…!) fanns naturligtvis ett gäng partitrogna, vänstervridna, redaktionella megafoner som rapporterade rätt saker!

Vänsterorienterad media avledde lydigt den politiska uppmärksamheten från dåtidens politisk på hemmaplan. Symbiosen: politiker/press var redan här ett faktum. Samtidigt hade Sverige börjat krackelera i slutet av 1970-talet.
Det groteska experimentet med mångkulturen, som sedan dess systematiskt brutit ned de sociala och socioekonomiska strukturerna i samhället, hade redan inletts…
Det redaktionella arvet lever vidare. Dagligen ges vi prov på mörkandet av verkligheten, genom icke-nyheter och infantila pseudodebatter i media.

I Eritrea gick det åtminstone så långt att, de politiskt obekväma och regimkritiska åsikterna kom i tryck. Så sker dock aldrig i Sverige!
I Sverige stoppas system- och samhällskritiska manus med adress till politiker redan på redaktionsnivå… av en autonom presscensur som varje svensk mediaredaktion håller sig med. Medan kommentarfunktionerna på tidningarnas nätupplagor oftast bara accepterar oväsentligt, illitterat och PK-baserat snömos.
Det råder sedan länge ensamrätt på den politiska ”sanningen” i Sverige. Monopolets ständige följeslagare stavas CENSUR!

Svensk media och åsiktsfascismen
Svensk media är ett avskyvärt exempel, på hur man missbrukar sin exklusiva samhällsposition. Genom att censurera praktiskt taget allt som inte faller inom den politiskt korrekta ramen.
Svensk statssubventionerad media i allmänhet använder samma grundläggande metoder i likhet med regimerna i skurkstater som Iran, Afghanistan, Eritrea, Nordkorea… samt även Kina. Tidigare även praktiserat av länder som DDR (Neues Deutschland), Sovjetunionen (Pravda) och Tjeckoslovakien (Rude Pravo), samt naturligtvis Völkischer Beobachter (Nazi-Tyskland). Det skattefinansierade presstödet förpliktigar!

Det står klart att landets massmedia önskar att svensk åsikts- och tryckfrihet skall förknippas och likställas med dessa länder och regimer.
Genom att studera media i grannländerna Norge och Danmark, upptäcker vi vilken himmelsvid skillnad det finns i förhållandet till sanningen – samt inte minst: respekten för läsekretsen!
Genom att medias egen obehagliga presscensur stoppar alla icke politiskt korrekta insändare, debattartiklar och kommentarer, och vägrar denna typ av redaktionellt material tillträde till tidningarnas öppna forum för allmänheten – tror läsarna förstås inte heller att det förekommer någon kritik.
Sanningen är naturligtvis en helt annan: kritik och ifrågasättande får aldrig tillträde till det demokratiska och offentliga rummet!

Lokalpressen – oavsett vilken tidning det än handlar om – ser till att ”hålla rent” på sitt eget lokala plan. Demokratin och det fria ordet har helt försatts ur spel. Att förakta opinionen, belägga åsikter med politisk munkavle och införa presscensur, har i allmänhet alltid ansetts höra hemma i smutsiga diktaturer. Denna odemokratiska konstellation av länder har fått sällskap av politiskt korrupta Media- Sverige.

Systemet som praktiseras i enpartistaten Sverige, kallas för åsiktsfascism. De som förespråkar och värnar denna smutsiga, antidemokratiska form av presscensur och förtryckande av opinionsbildare, kallas för åsiktsfascister. Sverige är därmed en åsiktsdiktatur, med uttalat förakt för opinion och kritik. Samt med en panikartad rädsla för att sanningen skall bli offentlig.
Den insynsskyddade pressen arbetar aktivt och systemariskt för att föra folket bakom ljuset. Det är naturligtvis ovärdigt ett EU-land, som kallar sig demokratiskt, att sanktionera medias grova övergrepp på åsiktsfrihet och fria ordet 2012. Den totala bristen på respekt för oliktänkande är kusligt skrämmande.

Munkavle och förbud
Det är tjugo år sedan militärdiktaturerna i östra Europa föll, och med dessa den ofria pressen. Två decennier senare hyllar svensk media censur, pressofrihet och politiska korruption, som fortfarande präglar ett land som Vitryssland, och delvis Ukraina. (Medan man givetvis samtidigt redaktionellt öppet kritiserar dessa länders press…!)

Med hjälp av en presscensur, som saknar motstycke i den demokratiska västvärlden, döljer svensk media omsorgsfullt de rådande förhållandena och verkligheten i sitt eget land. Samtidigt som man ogenerat bespottar den redaktionella demokratin. Samtidigt som vänsterorienterade, politiska pekpinnar presenterar och tillhandahåller korrekt ”upplysning” och ”politiskt riktighet” för läsarna.
Man mörklägger verkligheten, förvränger sakuppgifter (med hjälp av TT) och nekar läsarna objektiv fakta. Det vill säga: information som man är berättigad till i en modern, demokratisk och politiskt utvecklad rättsstat.
En liten politbyrå på varje tidning, bestämmer vad den breda läsekretsen får lov att ta del av. Det som anses politiskt opassande – censureras utan hänsyn till fakta, demokrati eller respekt för fria ordet. Svensk media har gjort sig till herre över den politiska sanningen.
Det är motbjudande, hur man systematiskt för läsarna bakom ljuset. Svensk media har tagit monopol sanningen. I kulisserna står islamisterna och extremvänstern och hurrar!

Kreativa och intellektuella människor, med förmåga att förutse och dra logiska slutsatser, och som dessutom med egna ögon och öron ser och hör vad som händer med Sverige, beläggs med munkavle. Och omyndigförklaras av det odemokratiska mediala och politiska etablissemanget och vägras publicitet, och tvingas därmed till tystnad. Kritik ingår inte i etablissemangets planer med att största Sverige i fördärvet!  
Medborgare som jobbar, sköter sig, betalar skatt och bidrar till att landet ännu går runt, stängs ute från det offentliga rummet och förbjuds diskutera sin egen, sina barns och barnbarns, och sitt eget lands framtid. Detta är naturligtvis fullständigt förnuftsvidrigt… Då George Orwell skrev ”1984”, kunde han väl aldrig ana att han beskrev ett framtida Sverige!

Vi som på demokratisk väg, i tron att det fria ordet existerar i Sverige, redaktionellt försöker kritisera systemet, slipper – åtminstone än så länge – hamna i fängelse…!

I Sovjetunionen belades obekväma skribenter med skriv- och yrkesförbud, eller kastades direkt i fängelse. Här bespottas man, baktalas och refuseras ständigt; konsekvent på ALLA landets tidningar. Och blir förstås stämplad som rasist… Men oftast tigs man bara ihjäl. Det är naturligtvis bekvämast om man inte finns till. På nätupplagorna blir man avstängd från att kommentera… Med en absolut homogen nationell media, blir den uppnådda effekten precis den samma. Det fria ordet stryps medan den politiska mångfalden dödas!
Gulag i Sibirien för sina åsikter, eller utkastad i den redaktionella permafrosten och sociala kylan i Media-Sverige…! Vad är skillnaden – rent politiskt?

I stället för att göra ett hederligt, redaktionellt arbete och rapportera om sanningen, sveper media in Sverige i en redaktionell skymning. Medan man utropar sig till: Politiskt korrekt språkrör och Folkets röst!
Medias självpåtagna uppgift har lett till ett omsorgsfullt döljande av alla för det politiskt korrekta systemet obehagliga fakta. Samt att kväva varje debattembryo som andas kritik, och till varje pris dölja det politiska fiaskot och det tilltagande kaoset. Mediadiktaturen bestämmer den politiska agendan för landets läsare. Medan åsiktspolisen vakar över redaktionerna.
I stället för att göra sitt journalistiska jobb, genom att granska makthavare och politiker i vårt land, har man blivit deras politiskt korrekta och lögnaktiga megafoner. Den Sverigefientliga inställningen, förmedlat genom media täcker landet som ett unket, mögligt täcke.

Offentliga rummet stängt
Vi fria – icke politiskt korrupta skribenter, som konsekvent stängs ute från PK-media har en viktig uppgift: att informera om verkligheten. Att oredigerat rapportera och berätta för vänner, bekanta och läsare av sociala media vad vi vet och vad vi ser och hör.

Vi uppmanar ofta till redaktionell protest; skriva till medias redaktioner och visa missnöje och uttrycka kritik. Genom att påtala egna förödmjukade erfarenheter från det vardagliga livet Hur vi svenskar i dag blir behandlade som andra klassens medborgare. Hur det genomförs lagar som utestänger och särbehandlar etniska svenskar… etc. etc.  Grundlagsskyddade rättigheter ger oss rätt till åsiktsfrihet och opinionsbildning.
Fast… ett gigantiskt problem kvarstår: att bilda opinion! Då vi inte ens medges redaktionellt tillträde till massmedias demokratiska forum – för att kunna påpeka, kritisera, påverka och belysa de gigantiska samhällsproblem som massmedia konsekvent gömmer. I detta hänseende spelar den grundlagsskyddande tryckfriheten ingen roll. Vi sitter fast i ett Moment 22!

Bakom varje ord lurar risken att bli åtalad för diskriminering, hets mot folkgrupp, (religiös)kränkning eller helt enkelt bara för att vara politiskt oliktänkande. Detta när vi använder oss av våra grundlagsskyddade rättigheter.
Det har lyckats det politiskt korrupta etablissemanget (politiker & media) att fullständigt kväva oss, genom att bygga osynliga, men skyhöga murar, kring landets politiska haveri … Det multikulturella megafiaskot!
Att väcka politisk debatt är en av medias viktigaste uppgifter i ett demokratiskt samhälle. Fast märkligt nog, inte i Sverige! Inte med en bokstav kritiseras utarmningen av landet…!  I stället har man blivit den politiska korrekthetens okritiska megafoner! Varför? Jag upprepar: varför? Och hur kunde det gå så galet…?

Varför hyllas inte vi fria skribenter… som önskar skapa opinion? Som kritiserar det politiska systemet, med dess mygel, bedrägeri och förskingring av Sverige.
Framför allt: varför tillåts vi inte offentligt kritisera politikers och etablissemangets våta dröm att utplåna nationalstaten Sverige!
Varför släpps inte vi in i svensk media? Varför får bara utlänningar kritisera och skriva om (svenska) förhållanden – och få det ena erkännandet efter det andra; till och med Publicistklubbens pris! Dawit Isaak fick det för ett par år sedan, och ett par år senare ytterligare en afrikan – från Somalia… Jag finner detta ytterst oanständigt och provocerande.

Så fungerar dagens Media-Sverige! Fast människor i allmänhet inte har den blekaste aning.
Anställda ”journalister” i föreningen för inbördes beundran håller tyst; man är rädd om sina jobb och vänder bort blicken! Medan den intet ont anande genomsnittsläsaren blint litar på sin kvälls- eller morgontidning.
Läsaren vid morgonkaffet märker aldrig redaktionernas åsiktsgestapo som lusläser rapporter, manus och telegram i jakt på politisk kritik och som kan äventyra islamiseringen och mångkulturkatastrofen Sverige. Samt förstås insändare och debattartiklar… Systemkritik refuseras och förintas med ett ”klick” i den elektroniska papperskorgen.
Få har en susning om bedrägeriet och lögnerna bakom den prydliga mediafasaden, som dagligen iscensätts av politiskt korrupta redaktörer. Understödda av propagandabyrån Tidningarnas Telegrambyrå (TT).

Inte heller känner man till redaktionernas förakt för politiskt oliktänkande, som av ledarskribenter, debatt- och insändarredaktörer mer eller mindre betraktas som mentalt handikappade och sinnessjuka!
Bara för att vi önskar en Sverigevänlig politik, och vill landets bästa, och kritiserar den totalhavererade och destruktiva invandringspolitiken, riskerar man även att bli socialt utstött och klassad som opålitlig. En säkerhetsrisk. Media och etablissemanget saknar fullständigt spärrar. Desperationen känner inga gränser: senaste utspelet är att dra paralleller med Utöya och Breivik i Norge…

Politiskt korrekta papegojor
Arkitekterna bakom denna redaktionella förolämpning av verkligheten, den okultiverade attityden mot opinionsbildare och kritiker, iscensättare av bedräglig journalistik och sanktionering av den snuskiga censuren – är precis samma chefredaktörer på Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet tillsammans med de andra tidningarna runt om i landet: som så politiskt korrekt engagerat sig i fallet Dawit Isaak!  Om man inte redan kände till det…
Självgoda chefredaktörer som slår sig för bröstet, och hyllar en afrikansk journalist på en avlägsen kontinent för sina redaktionella bedrifter på en tidning i sitt hemland – vars journalistik syftade till att kritisera systemet. Chefredaktörer som säger sig slå vakt om det fria ordet!
Chefredaktörer som sedan plötsligt i nästa ögonblick konsekvent vägrar publicera systemkritiskt material i sina egna tidningar i sitt eget land, skrivet av obundna, fria svenska journalister och skribenter…!
Nej, mina vänner… Hur går detta egentligen ihop? Tycker ni att media i Sverige förtjänar någon trovärdighet? Eller att det motiverar respekt för dessa skrymtare…? Döm själva!

Om inte detta är ett skolexempel på kvalificerat hyckleri i den högre skolan, så vet åtminstone inte jag hur något sådant annars bättre skulle kunna exemplifieras!

I Sverige finns det inte längre någon medial profil värd namnet. Fast man svänger sig oblygt med yrkesbeteckningar som: chefredaktör, redaktionschef, krönikör, politisk redaktör, ledarskribent och journalist, medan man håller masken och försöker se auktoritär och skärpt ut i sin byline.
Man är nämligen livrädd för att förlora sitt ”anseende”; sina självpåtagna positioner som auktoritära politiska tyckare och ”sanningssägare” i Sverige.  Man har utsett sig själva till kollektivt politiskt medium… för att trumpeta ut vad svenska folket skall tycka och tänka i politiska frågor. Svenskarna anförtros inte själv ha egna åsikter, eller att bilda sig egen uppfattning.
Men… den dagen sanningen om Sverige exponeras offentligt, kommer landets redaktionella ”imperium” – baserat på lögn, desinformation och bedrägeri – att falla samman som ett korthus!

Redaktionella titlar till trots har man dock visat att, varken de politiska eller redaktionella ambitionerna sträcker sig längre än den till den platta, tunna LCD-skärmen framför näsan. Man är och förblir bara systemets simpla, korrupta och lydiga redskap. Politiskt korrekta papegojor… Stöpta i samma homogena, vänsterliberala/marxistiska form. Efter hand fungerande som dresserade fähundar på det politiska etablissemangets smutsiga bakgårdar.

Jack London

Ett sista inlägg om Dawit Isaak från min sida.

Thomas Mattsson som vurmar så för pressfrihet världen över förutom i Sverige, skriver så här.

”Thomas Mattsson: Efter tio år måste Dawit få åka hem”

Nu vill jag bara upplysa Thomas Mattsson att han är i sitt hemland. Så är det så att om man under falska förutsättningar får asyl i Sverige då kan man knappast åka tillbaks och till ett land som inte accepterar dubbla medborgarskap och börja skriva en massa propaganda emot de styrande. Det borde ju du veta Mattsson som driver en kampanj emot ett folk valt parti själv. Men det är klart, i Sverige är ju du en del av ”demokratins” krafter. Så summa sumarium, Dawit är hemma.

Varjager

Hur kan man fly från ett land och söka asyl i Sverige? Sedan sätta sig på bussen till Geneve för att stödja samma diktatur man flytt ifrån??????

Nu måste väl även den mest korkade politiker inse att de har ljugit om sina asyl skäl??? Saxar ut Expressen.

”Två bussar med omkring 150 exil-eritreaner lämnade på söndagen Backaplan. Resmålet: Genève. Resans mål: Att förmå FN att lyfta sina sanktioner mot deras moderland.
– Folk är jävligt glada för att förhoppningsvis få vara med och påverka någonting, säger Amanuel Fesshaie, 27, från Göteborg till GT.se.
Exil-eritreanerna känner inte igen sig i bilden av sitt hemland och anser att utländsk media, bland annat Expressen som kampanjar för den fängslade svenskeritreanske journalisten Dawit Isaaks sak, sprider felaktigheter.
– Jag som stöder regeringen anser att det finns belägg för att Dawit Isaak är fängslad, däremot är det stor skillnad att sanktionera ett helt land utan tillförlitliga bevis, säger Amaniel Tesfay.
Amanuel Tsegai flikar in.
– Såvitt jag vet finns det inget västeuropeiskt land som kunnat sanktioneras på det här sättet. Det tycks som att man kan leka hur som helst med länder som inte är lika starka, säger han.
Att återvända till Eritrea vet de inte om de kommer att göra.
– Vi har två liv.”

Vi har 2 liv säger de. 1 liv där svenska skattebetalar står för allt. 1 liv som de bygger i det gamla landet med våra pengar.

Vakna Politiker! Vakna Svenskar!

Varjager

Minskat EU-bistånd ska få Dawit Isaak fri

Det är bara ett hot mot ledarnas plånböcker det handlar om så gärna för mig. Även om jag tycker att syftet är något märkligt. Även journalister kanske bör lyda ett lands lagar. Det verkar ha varit lite si och så i detta fallet.

”EU-parlamentet fortsätter engagera sig för att få Dawit Isaak frigiven. En klar majoritet av de svenska ledamöterna anser att EUs bistånd till Eritreas regering ska strypas för att öka påtryckningarna.”

Klicka och läs hela artikeln:

Parlamentariker vill strypa Eritrea-bistånd, Journalisten

Mvh/:)Smileth

EU strider för Dawit Isaak

”Europaparlamentet ökar trycket på Eritrea för att få Dawit Isaak frisläppt. Parlamentets talmän kräver nu att han släpps fri tillsammans med de övriga journalister som greps 2001.”

Dawit Isaak får tungt stöd från EU, SvD

Mvh/:)Smileth

Stieg Larsson och Eritrea

Vå ständige ‘tipssnokare’ Elfyma har lämnat några rader som jag gör ett enkelt blogginlägg av.

Läs och förundras hur den svenska vänsterpolitiken fungerar!

”Googla på eritrea stieg larsson så hittar ni intressanta kopplingar mellan kulturvänstern och enparti-diktaturen i Eritrea.

Expo-grundaren Stieg Larsson utbildade och finansierade den organisation som på 1990-talet tog makten i Eritrea och som senare skulle komma att fängsla Dawit Isaak.

http://svt.se/2.93893/1.1156437/stieg_larssons_testamente_hittat

http://kulturkamp.blogspot.com/

http://www.familjeliv.se/Resliv/Forum-5-65/m48313475.html

Stieg Larssons tidskrift Expo tilldelades senare Dawit Isaak-priset. Logiken i detta är svår att förstå.

http://www.realisten.se/2009/10/27/dawit-isaak-pris-till-stiftelsen-expo/

Expo:s syn på yttrandefrihet liknar EPLF:s.

http://frianyheter.wordpress.com/2009/11/16/yttrandefrihetsvarnare-kritiserar-newsmill-for-bristande-censur/

Expo och Kurdo Baksi har aviserat att de (lagom till valet) kommer ut med sin bok om Stieg Larsson och hans ädla kamp mot SD.

Spara därför denna information för att bemöta kommande hyllningsartiklar om kommunisten och hjälten på den vita springaren Stieg Larsson.

Tack för god upplysning om dubbelmoralen i dessa kretsar, Elfyma!

Läs också:

Sverige, medias härliga dubbelmoral!, Varjager

Stora Journalistpriset och högerextremism, Varjager

Mvh/:)Smileth

Vill ge ett tydligt exempel på hur en snyfthistoria skapas.

I Dagens GT på ledarsidan är det en tårdrypande artikel om stackars Meraf. Men hela inlägget på ledarsidan är en lobbyist inlägg. Han lobbar för att regler inom EU skall åsidosättas så att han som lobbyist kan gotta sig i sin egen självpräktighet som flyktingkramare. Saxar ur artikeln.

”Den stenhårda fyrkantiga asylprocessen kommer så nära att den nästan biter en i ansiktet. Någonstans därute, inte minst bland mångfaldsmotståndarna, som sympatisörer till Sverigedemokraterna numera ofta kallar sig, sprids en bild av att det väller in flyktingar i Sverige. Att alla bränner sina pass, ljuger om sin ålder och räknar med att leva på skattebetalarnas bekostnad om de inte blir kriminella. Så är det förstås inte. Majoriteten av dem som flyr från sina hem, sina nära och kära, som bryter upp från sin kultur och lämnar sitt språk för att utlämnas åt framtiden i ett främmande land gör det av desperation.”

Så här bygger han upp snyftet för att folk skall tycka synd om. Men vi som vet vilka det är som ligger bakom de senaste tidens händelser går inte på detta. Men tillbaks till historien om Meraf. Nu kan man ju tro att hon landade rakt från Eritrea i Svedala, men ser ni det gjorde hon inte. Utan hon landade i Spanien. Ett EU land, vad gör våran kära lobbyist då? Jo, han tar till med att Spanien är livsfarligt för Meraf att åka tillbaka till. För vad garanterar att hon får asyl och uppehållstillstånd i Spanien? Allt detta avslutat med en riktigt slutkläm.

”Om Sverige skickar tillbaka denna 20-åring till männen bakom Dawit Isaaks försvinnande förlorar vår nation sin värdighet och en stor bit av själva själen.”

Hade denna lobbyist haft något hjärta hade väl han istället skrivit ett brandtal för våra tappra gossar inom Räddningstjänsten och Polisväsendet. Som får sten och annat farligt slängt efter sig pga av lobbyisten och hans gelikars åratal av arbete. Men inte då. Utan Vårat land förlorar sin värdighet och en bit av själen. Lapri säger jag, lobbyisten och hans gelikar har i årtionden försökt döda den svenska folksjälen med massinvandringen och föraktet mot vårt folk och våran kultur. Sedan lyckas han även med att kasta in facklan, att vill ni inte ge henne uppehålls tillstånd, ja då är ni Mörkermän och SD anhängare.

Mvh Varjager

Gör inte militärtjänst-stick till Sverige istället

Här i Sverige riskerar de knappast att behöva göra något militärtjänst, men jag kan inte förstå hur våra svenska myndigheter kan ge dem PUT.

Det finns inga gränser för den svenska dumheten!

“Det vägledande beslut som vi nu har tagit innebär att de som har lämnat Eritrea illegalt och tillhör den åldersgrupp för vilka militär- eller samhällstjänst är obligatorisk, kommer att få stanna i Sverige.“

Migrationsverket har nu omprövat sina beslut vad gäller 253 eritreaner som fått lagakraftvunna avvisningsbeslut och bestämt att 64 av dessa ska få permanent uppehållstillstånd i Sverige i stället.”

Läs hela blogginlägget: 64 eritreaner fick militärtjänst-PUT, Fria Nyheter

Risk för könsstympning ger uppehållstillstånd

En 1-åring får stanna med sin mor och sin bror på grund av att svenska myndigheter inte tror att Eritrea, trots förbud mot könsstympning, kan skydda flickan. Praxis är därmed ändrad, risk för könsstympning ger alltså uppehållstillstånd.

SvD

Det finns ca 100 miljoner flickor i världen som riskerar könsstympning.

Norrmän protesterar mot invandring

Invandringen till Norge ökar tydligt.
Norge har størst asylvekst i verden, VG Nett

Särskilt människor från Eritrea söker sig till Norge;
”Fra juni i fjor til juni i år har det vært en økning i antall eritreiske asylsøkere på 253 prosent. Nå skal Utlendings- direktoratet sjekke om det er for lett for eritreere å få asyl.”

Det har fått norrmännen att reagera. Många är oroliga:
”Norrmännen fruktar mer våld, mer djurmisshandel och mer kriminalitet och det blir fler och fler norrmän som startar aktioner för att stoppa asylmottagandet. Även kommuner går nu in och köper byggnader för att staten inte ska tvinga dem att använda byggnaderna till asylsökande. I vissa små kommuner har nästan hälften av invånarna skrivit på protestlistor.”
Sterk motstand mot nye asylmottak, VG Nett

Mer på VG Nett
och bloggen I Mitt Sverige