Först kränkt vinner

12 december, 2012

Att känna sig ”kränkt” har blivit en lönsam verksamhet för misslyckade individer som inte duger till något annat. Ofta handlar det om inbillade eller påhittade kränkningar för att vinna personliga fördelar.

Lärarhögskolan tillhör inget undantag. Där har lättkränktheten satts i system för att skrämma lärare som fortfarande ställer kunskapskrav på lärarstudenterna.

Det började på hösten 2005, skriver Maciej Zaremba i DN 2008.
Lagen om likabehandling av studenter i högskolan hade då varit i kraft i fyra år utan att särskilt många på Lärarhögskolan klagat på särbehandling.

Men i maj det året ansåg sig plötsligt fyra studenter ”diskriminerade, kränkta och orätt behandlade”. De ville nämligen inte följa läroplanen, de önskade studera på sitt eget vis.

När de fick nej på den punkten blev de kränkta. Dessutom blev en av dem underkänd. Fick då en ny lärare, vars underbetyg han också upplevde som ett övergrepp. Då fick han en tredje lärare som – av ren utmattning -godkände elevens urusla språkbehandling.

Maciej Zaremba räknar sedan upp en mängd horribla exempel på hur lärare skräms till att godkänna elever som knappt kan skriva en sammanhängande mening på svenska. (Läs mer).

Lagen mot diskriminering/om likabehandling är en skam för svenskt rättsväsende.
Lärarna behandlas som kvinnorna under häxprocesserna utan möjlighet att försvara sig.

Vi får den Lärarhögskola vi förtjänar med dessa idiotlagar.
Inte konstigt att den svenska skolan förfaller..

//Elfyma+


Dags att lägga ned DO !

25 januari, 2011

Var tionde anställd på Diskrimineringsombudsmannen känner sig diskriminerad. Skulden läggs på myndighetschefen Katri Linna, men DO:s problem bottnar i ett systemfel.
Det är dags att reformera systemet och lägga ner DO, skriver författarna Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt i
SvD.

Att så många bland de anställda skulle vara utsatta för diskriminering på grund av till exempel kön eller etnisk tillhörighet är inte sannolikt.
Den är snarare ett utslag av en förvriden syn på vad diskriminering är. Därmed försvinner inte heller problemet bara för att man byter myndighetschef.
Ur ett samhällsperspektiv är ändå DO:s märkliga myndighetskonstruktion, där myndighetsutövning blandas med uppgiften att sprida propaganda, ett desto allvarligare problem.

Vad som är diskriminering framstår i DO:s värld som både mycket omfattande och diffust.
Ärenden som DO har att hantera handlar om att från att människor känner sig diskriminerade för att de måste vara ”hela och rena” på jobbet till rätten att få bada naken i kommunala simbassänger. Eller om att få bada fullt påklädd. Och allt däremellan.

Ett slående stort antal anmälningar har karaktären av rättshaveri. Vilket med största sannolikhet beror på DO:s egna, militanta hållning. Myndigheten skulle därför tjäna på en mer nyanserad linje.

I DO:s tolkning av världen verkar alla dessa anmälare ha rätt.
Förekomsten av diskriminering ska utgå från den enskildes upplevelser och diskriminering råder tills dess att den ”anklagade” har bevisat motsatsen. Tvärtom den ordning som gäller inom straffrätten, där man är oskyldig till dess att motsatsen är bevisad.

Det demokratiska samtalet i Sverige är inte betjänt av DO:s skeva opinionsbildning och de rättsliga ärendena kan med fördel hanteras av vanliga domstolar och drivas av vanliga åklagare, skriver Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt (Läs hela inlägget).

Kommentar:
En välformulerad avrättning av missfostret (DO) i det svenska rättsväsendet.
Men allt kan inte skyllas på DO- de tillämpar de lagar som stiftats av våra folkvalda i Riksdagen:
Diskrimineringslagen är rättsvidrig- den anklagade är skyldig om han/hon inte kan bevisa sin oskuld.
Den sk.  ”Indirekta diskrimineringen” kan vara vad som helst och går inte att försvara sig emot.
Diskrimineringslagen diskriminerar etniska svenskar och nordiska arbetskraftsinvandrare.
Särlagar för olika grupper hör inte hemma i ett rättssamhälle.
Samma lagar borde gälla alla- oavsett kön, sexuell läggning, härkomst, religion och ålder...

//Elfyma+

Relaterat:


”Skadestånd” en lönsam affärsidé för romer.

12 februari, 2010

Uppdaterad 6/10-10

Den svenska ”diskrimineringsindustrin” arbetar för högtryck med DO som sitt lydiga redskap.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, kräver att en butik i Linköping ska betala 60 000 kronor vardera till två romska kvinnor som nekats tillträde i butiken. DO lämnade på onsdagen in en stämningsansökan till Linköpings tingsrätt.
”Det var den 25 september 2008 som de båda kvinnorna blev utkörda ur butiken (Vinhandlar´n)  i Tannefors. En av delägarna (Sune Berg) hänvisade till att de tidigare haft problem med romer som stulit”.   (NT)

Avslöjande film anses också vara ”kränkande”
Butiksinnehavarnas oro för stölder tycks vara befogad. Denna övervakningsfilm (också från en butik i Linköping) visades
2009-11-18 på  Blåljus. Filmen blev givetvis anmäld till DO då den anses vara ”kränkande” för de ”utsatta” romerna.
Länken går nu till en finsk kopia av den censurerade svenska övervakningsfilmen.  Se även 20liter olja under kjolen, och en back öl under kjolen.

Hur mycket klirr i kassan denna anmälan inbringar återstår att se.
Samma dag skryter DO på sin hemsida om hur de lyckades knäcka en liten pälshandlare i Örebro, genom att utkräva 80000kr i skadestånd till 4 romer på turné. Två av damerna , Alinda Svarts och Virpi Svartz tycks inte vara folkbokförda i Sverige. Virpi Svartz och Sarita Faltin är inga nybörjare  i diskrimineringsindustrin.
Fler exempel: Portade romer får 200 000 kr för diskriminering på camping.

Bakgrund
DO har utvecklat en metod för dialog med utsatta grupper som ska bidra till att de kan hävda sina rättigheter. Dialogen med den romska gruppen har medfört att anmälningarna från romer ökat markant från ca tre anmälningar per år i början av 2000-talet till 50 anmälningar 2008″.

DO har gått igenom ca 200 anmälningar som kom in mellan 2002 och 2008. En majoritet av anmälningarna kommer från romska kvinnor. Nästan hälften av anmälningarna handlar om fall där romska kvinnor själva eller tillsammans med sina barn uppger att de blir diskriminerade av butiksbiträden eller affärsinnehavare i affärer”. (EkonomiNyheter)

Dessa ”romer” med sina vida kjolar borde benämnas finska zigenare.
Romer är ett luddigt samlingsnamn för zigenare, resande, tattare m fl som inte har så mycket med varandra att göra enl. expertisen. Dessa zigenare förvisades av Gustav Vasa på 1500-talet från Sverige till den östra rikshalvan (nuvarande Finland).  Att de nu vill ”återvända”  till världens ”rikaste” och generösaste land är kanske inte så konstigt. Follow the money.

Jag återkommer med ögonvittnesskildringar från den finska landsbygden där mustalaiset (zigenarna) drog fram som egyptens gräshoppor och våldgästade fattiga torpare. Två  smakprov från modern tid. En back öl under kjolen.

6/10-10:

//Elfyma+


DO klagar på beviskraven

19 februari, 2009

Nu när DO ständigt förlorar vill man istället skriva om lagen så den passar ”kunden”, för kunden har alltid rätt, eller?

”Pia Engström, chefsjurist på DO förklarar resultaten med att beviskraven kan vara för högt ställda och att Arbetsdomstolen köper arbetsgivarnas domar för lättvindligt.”

DO har förlorat alla fall om etnisk diskriminering, DN