Jag anser att regeringar, inklusive den svenska, bryter mot mänskliga rättigheter genom diskriminering. Det värsta är att det finns miljoner anhängare till dessa orättvisa regler. Mäniskor som älskar att känna sig belönade och duktiga. De vill gärna vara duktiga lydiga soldater i statens tjänst. Och de verkar njuta av att förtrycka sina medmänniskor. Vilka är ni ens? Ni som skriver att de ovaccinerade borde dö, att de borde betala sin egen vård, att de borde jagas, sparkas från sina jobb. Att de borde frysas ut. Att de borde isoleras och inte få gå ut. Skäms ni inte? Kan ni se er själva i spegeln och upprepa dessa groteska tankar högt? Jag har varit rädd för övergrepp, rån, mord, våldtäkt, den skenande kriminaliteten, för vindkraft som dödar fåglar och djur, för maktgalna politiker, för religionskrig och totalitära ideologier, men fasen det är ingenting mot hur livrädd jag blir för mina så kallade människor som visar sig vara blodtörstiga sadister som utifrån ett förljuget scenario är beredda att sända sina närmaste i döden!
Sociala medier innan jul var fulla av vittnesmål om hur friska människor stängs ute från att fira jul med sina närmaste. Det har varit så hjärtskärande läsning. Om era vacciner fungerar, vad är ni rädda för? Om de inte fungerar, varför tar ni dem? Framför allt, hur kan ni låta en säsongsinfluensa förstöra och förgöra det viktigaste och finaste vi har, relationer oss människor emellan? Inser ni inte vilket sjukt samhälle ni håller på att skapa, där bror vänds mot bror, där föräldrar förkastar sina barn och där barn börjar hata sina föräldrar?
Du som undrar hur någon kunde ange Anne Frank och hennes familj. Du behöver inte undra längre, läs bara sociala medier. Lägervakterna står i givakt, beredda att kasta sig ut i samhället, ange sina närmaste. De är beredda att blint stå i statens tjänst, för att hjälpa maktmissbrukarna skapa en totalitär diktatur. Belönade med covidpass som slutar gälla så snart de missat ta sin femte, tionde eller tjugonde spruta.
Läs resten hos Katarina Janouch
Varjager