De som byggde landet lämnas att dö, för att den nya adeln skall få allt de pekar på,

23 september, 2012

Skäggbarn och somalier i mängder får allt de pekar på. De som byggde landet lämnas att dö utan hjälp. Det är stark läsning så andas innan ni kommenterar.

” 84-årige Carl-Axel Immell är förtvivlad och arg. Förtvivlad över hur hans hustru Meta tvingades sluta sitt liv. Arg över hemtjänstens och hemsjukvårdens förnedrande behandling av både Meta och honom i somras, under Metas sista dagar.
– Jag säger inte att kommunens brister orsakade Metas död. Men de har bidragit till att det skedde just då, säger Carl-Axel. Kan de inte se på en människa att hon är så dålig, så ska de hålla på med något annat.

Han berättar sin historia i förstugan i villan utanför Torsebro, som han och Meta byggde i samband med att de gifte sig 1956. Det är ombonat och smakfullt inrett – Metas förtjänst enligt Carl-Axel – och hans blick söker sig ofta in till sovrummet där Meta låg sjuk den sista tiden.
Metas besvär tilltog och Carl-Axel använde trygghetslarmet igen. Mellan klockan 22.00 och 23.00 kom nattjouren.

Besökarna konstaterade att Meta var trött, men lovade enligt Carl-Axel att kontakta läkare för att Meta skulle kunna få smärtstillande medel och någon tablett att sova på.
– Jag sa, gör vad som helst. Det kan inte vara på det här viset. Men nattpatrullen gick och kom inte igen, säger Carl-Axel. Senare har de skrivit i journalen att vi nekade att ta emot hjälp. Men det är en lögn. Hur kan de skriva något sådant när Meta låg i sängen och skrek efter hjälp?

På natten fick Meta ont i magen och sa till Carl-Axel att hon var rädd att hon skulle få diarré. Carl-Axel försökte göra i ordning toaletten. Men innan han var klar gjorde Meta ner sig, liggande i sängen.

Carl-Axel gråter:
– Det var fruktansvärt förnedrande för en människa som varit så envis att behöva ha det så. Jag fick själv städa upp i hennes sängkläder och på golvet. Vi grät båda två.

Carl-Axel fortsatte att larma, utan att få någon hjälp. Istället fick han vid tvåtiden på natten ett telefonsamtal från ”en irriterad dam” från natt- patrullen, som hävdade att han missbrukade larmet. Enligt Carl-Axel sa ”damen” att ”så som ni bär er åt så borde ni söka er till ett äldreboende så att vi slipper besväret med er”.

Jag gick in till Meta och sa att ingen vill hjälpa oss. Hon försökte sätta sig upp i sängen, sträckte ut armarna emot mig och sa ”Acke, jag dör, jag dör”, berättar Carl-Axel gråtande. Jag såg på henne att det höll på att gå åt helsike och ringde då själv efter ambulans.

När Meta kommer in till akuten har hon enligt journalen förmaksflimmer, hjärt- och njursvikt. Senare samma dag stannar hennes hjärta.
– De lyckades få igång det igen, men knäckte i samband med det revben som trängde in i lungan. Några dagar senare – den 19 juli – dog hon.”

Vardagen för de som byggde detta landet och dess förmögenhet. De lämnas att dö som något som katten släpat in. Men om en somalier ljuger om ett mjölk scenario skrives det spaltmeter om ”rasismen” i Sverige.

Varjager