Bostadskarriären har blivit ett chicken race

5 juli, 2014

Utan att lyfta ett finger har jag sett värdet på min bostadsrätt i centrala Stockholm fördubblas. Om jag bryter ner det månadsvis kan jag konstatera att jag hittills har tjänat 15 000 kronor i månaden bara på att bo. Det är alltså efter att månadsavgiften och räntekostnader är inbetalda, skriver Anna Dahlberg i Expressen.
(Uppdaterat 6juli-14)

Jag har blivit miljonär på att bo och jag tycker att det är stötande. Än mer stötande är det att tänka på att staten har varit med och subventionerat mina bolån med flera tusen kronor i månaden genom det 30-procentiga ränteavdraget.

När jag sparar och arbetar kräver samhället att få del av pengarna, men när jag lånar och sover vill samhället belöna mig.

Så här har det sett ut länge i Sverige. De som köpte hus på 60- och 70-talet såg sina lån ätas upp av inflationen samtidigt som ränteavdragen var gränslöst generösa.

Det var så Gunnar Strängs socialdemokrater ville ha det – 80-procentiga marginalskatter för arbete och lika höga ränteavdrag för den som ägde sitt boende. Att bo blev ett sätt att skatteplanera, skriver Anna Dahlberg. (Läs mer).

Kommentar:
Anna Dahlberg, en av de få journalister som har någon trovärdighet, pekar på ett systemfel som kan leda till en ny bostadsbubbla som kommer att drabba oss alla på ett eller annat sätt. Och i denna fråga är hon den verkliga experten eftersom hon själv deltar i bostadsrallyt.

När den förra bostadsbubblan sprack i början på 90-talet var fallhöjden mycket mindre än vad den kan bli när nästa bubbla spricker. Grafen från bloggkollegan Cornucopia visar detta med skrämmande tydlighet.

Priserna bottnade 1996 och har sedan dess femfaldigats !
Bara i år har bopriserna i Sverige ökat med 14%.

Och efter veckans räntesänkning kommer priserna att stiga ännu mer.
Vi närmar oss stupet ännu en gång, om inget görs för att dämpa utvecklingen.

Men det krävs politiskt mod att göra det som krävs- att slopa ränteavdragen.
Det finns tvärtom förslag på att sänka reavinstskatten på 22% för bostadsförsäljningar, inte höja den till samma nivå (30%) som andra kapitalinkomster.

Varför vinster från bostadsklipp ska beskattas mindre än vinster från produktiva investeringar (aktier) i vårt näringsliv är obegripligt. Man kan nästan tro att det är bostadsklipparna i Stockholm som styr landet.

Bostadskarriären har blivit ett chicken race. De som hoppar på i rättan tid och hoppar av i rättan tid blir förmögna. Övriga kan bli ruinerade -men det är de lyckligt omedvetna om.

Det är kapitalism i sin råaste form som hyllas av alla
– även av socialisterna – åtminstone så länge priserna stiger.

Vi minns hur landets dåvarande finansminister Gunnar Sträng (S) och kommunistledaren Gudrun Schyman (VPK) gjorde sig en förmögenhet på bostadsaffärer i Gamla Stan som då var hetast.

Vi minns hur landets justitieminister Laila Freivalds (S) gjorde klipp på bostadsrättsombildningar i centrala Stockholm – något som var helt förkastligt enl. partiets officiella retorik osv.

Men när bubblan spricker vill haveristerna likt storbankerna socialisera sina förluster.

Vi som inte deltagit i pris- och lånefesten tvingas då betala notan genom nedskrivning av våra tillgångar (devalvering+inflation), införande av förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt, och andra skattehöjningar.

Vi som är lite äldre minns krisstämningen när den förra bubblan sprack.
Hur överbelånade bostadsköpare tvingades paniksälja till underpris när panterna sjönk i värde.
Hur nybostadslösa tvingades amortera på sina restskulder under resten av sina liv, om de inte lyckades gråta till sig skuldavskrivningar.
Inte ens inflationen och de generösa ränteavdragen kunde rädda dem då.

Relaterat:
36% av bostadskarriäristerna i Stockholm har aldrig upplevt fallande priser

/Elfyma+