Sjunga med änglarna i invandringsdebatten

26 januari, 2011

Änglakören skriker återigen i högan sky i svenska media.
Bildt ville (2007) ha överenskommelse med Irak om att skicka tillbaka irakier utan flyktingskäl. (Tv4Play)
– Utan ett regelverk för att skicka tillbaka tillståndslösa skulle invandringsproblemet skena okontrollerat i ett land med nio miljoner invånare, ska Bildt ha sagt enl. läckta Wikileaks-dokument.
Oanständigt” att pressa Irak att emot sina egna medborgare, säger MP:s ärkeängel Gustaf Fridolin.
Bildt och Billström KU-anmäls av en annan MP-ängel.
Luf-änglar kräver att Billström avgår.
Och ”Kritiken växer” enl. känd mediadramaturgi.

Verkligheten bakom rubrikerna

Hans Bergström om rädslan i invandringsdebatten (DN 25/1):
Bildt och Billström hade en närmast självklar uppgift 2007–08 att försöka begränsa den flyktingvåg, rätt ensidigt till Sverige, som då avtecknade sig. Det hade varit ansvarslöst om de inte gjort det.

Framför allt gällde det att vidta åtgärder så att de som inte beviljades asyl, efter individuell prövning, lämnade Sverige. Utan sådana åtgärder hade hela den svenska asylpolitiken brutit samman. Alla som ville komma till Sverige kunde då ha stannat här, oavsett myndighetsprövning”.

Detta är också i grunden vad en ohelig politisk allians vill.
Illegala invandrare benämns med en eufemism ”papperslösa”.
Hela världen ska få komma och bo i Sverige och ska också få gratis sjukvård här.

Idealistiska vänstermänniskor, libertarianska folkpartister (som vill slopa alla gränskontroller), frikyrkligt motiverade kristdemokrater – de förenas i synen att Sverige i realiteten inte ska ha någon invandringskontroll alls.
Och de har starkt stöd av alla massmedier. Den som inte sjunger i total harmoni med änglarna utpekas som rasist, eller i vart fall icke-humanist.

Problemet är bara verkligheten. Det är ett faktum att Sverige har misslyckats med att hantera senare års stora utomeuropeiska invandring.
Professor Jan Ekberg vid Linnéuniversitetet visar att nu bara hälften av utomeuropeiska invandrare har arbete.
Andelen är ännu lägre bland dem som kommit på senare år. Ur detta föds onda spiraler av utanförstående, förutom dryga finansiella kostnader.

Av cirka en miljon personer som beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige sedan 1990 har en (1) procent fått det för att ta ett arbete.

Kombinationen av helt öppna gränser, ett generöst välfärdssystem och en arbetsmarknad med höga ingångslöner och andra spärrar för inträde är katastrofal, såväl socialt som finansiellt.
Ledande politiker inom alla ansvarsbärande partier, inte minst socialdemokratin, förstår det. Säkert även en och annan journalist.
Men inför offentligheten, när det bränner till, tar den politiska korrektheten över.
”Ingen får sjunga i disharmoni med änglarna”
, avslutar Hans Bergström ledaren i DN (Läs mer).

Elisabet Höglund är inne på samma linje som Hans Bergström i sin krönika i Aftonbladet 25/1.
”Avslöjandet” i Wikleaks innehåller inte något nytt ”att förfasa sig över”. Bildt och Billström skulle ha sagt som det var i stället för att slingra sig.

Kommentar:
Det är svårt att förstå änglakörens uppskruvade tonläge.
Det är få som inte får PUT, och ytterst få som lämnar landet efter ett avslag.
Många irakier åker på ”semester” till Irak, efter att ha fått PUT.
Andra åker till hemlandet för ”jihad-utbildning”.
Varför de inte ”flyr”  till rika muslimska grannländer är lätt att förstå.
Där måste de arbeta för sin försörjning.
Där accepteras inte påhittade identiteter och lögner.
Och där kan man inte lura till sig frikostiga LSS-bidrag.

//Elfyma+


Irakier med ”skyddsbehov” kan återvända om de vill

12 januari, 2011

Irakier är en av de största flyktinggrupperna i Sverige under senare år. Ungefär var fjärde får uppehållstillstånd för att de riskerar sitt liv i hemlandet.
Trots det åker många regelbundet tillbaka. Enligt Migrationsverket finns det ofta godtagbara skäl till det, men genom tips från gränspolisen kan de här resorna komma att granskas i högre grad, och kan leda till indragna uppehållstillstånd. (Se inslaget i TV4-Play).

Asiatiska gästarbetare utnyttjas i Irak

Kriget i Irak har inneburit möjlighet för arbete för många människor från Asien.
Många från Filipinerna, Sri Lanka och Pakistan har kommit till Irak för att arbeta för en lön på mellan 100- 300 amerikanska dollar i månaden.

Filipinerna har förbjudit alla sina medborgare att åka och arbeta i Irak. Det står till och med inskrivet i deras pass att de inte är giltiga i Irak. Trots detta har många från Filipinerna och anda fattiga asiatiska länder försökt ta sig till Irak med hjälp av en slags huvudentreprenör som ansvarar för deras välbefinnande och återvändande , skriver Delvin Arsan i Ekuriren.

”På FN och de amerikanska baserna är all arbetande personal från Asien. De flesta arbetar mellan 10- 18 timmar om dagen för en lön som är tre gånger så hög som vad de kan tjäna hemma. Men ofta arbetar de under mycket dåliga förhållanden och saknar rättigheter”.

”En städerska jag pratade med på Hawler Plaza Hotel i Erbil, berättade för mig att hon trodde att hon skulle arbeta i Jordanien när hon sökte jobb i Mellanöstern, i stället blev hon förd till Irak mot sin vilja. Många huvudentreprenörer i Filipinerna tar arbetare till Irak och beslagtar deras pass så att de inte kan lämna landet. Ofta får dessa arbetare inte heller den lön som de blivit lovade”.

”I Saudiarabien tvingas många från Filipinerna att konvertera till Islam för att kunna få arbeta och bo hos familjer.
I november 2008 omkom tre arbetare från Bangladesh på FN:s bas i Bagdad och flera skadades. Dessa liv skulle ha räddats om deras boenden försetts med extra takskydd. Inte förrän efter olyckan erbjöd FN dem det överskydd som erbjuds alla andra internationella arbetare”.

”De asiatiska gästarbetarna lever ofta väldigt isolerat på FN- eller militärbaser i flera år, med mycket begränsad möjlighet att ringa sina familjer och med väldigt lite fritid. Inte sällan får mellan fyra och sex personer dela på ett rum, försett med bara sängar och en liten garderob.
TV får de sällan titta på, bara om den råkar stå på i matsalen där övriga anställda äter”.

”För att bättre skydda de fattiga arbetarna från Asien och Afrika måste det ställas högre krav på kontraktet mellan huvudentreprenören och organisationen som använder denna arbetskraft. FN och andra aktörer i Irak måste skärpa sig och se till att även de asiatiska gästarbetarnas rättigheter värnas”.
(Delvin Arsan är från Flen och har tidigare arbetat för FN i Irak) .

SVT-Rapport visade förra året hur gästarbetare från bl.a Bangladesh söker sig till Irak för att arbeta i Bagdad.
De sa sig tjäna bra på de  jobb som ratades av de kräsna irakierna. (se Rapport)

Rapporterna visar att irakierna missbrukar/överutnyttjar asylrätten med myndigheternas goda minne.
Varför slita ut sig på lågavlönade jobb i hemlandet när man kan leva på bidrag i Sverige, och åka hem på ”semester” när andan faller på ?
Gästarbetarna från Filippinerna, Bangladesh, Sri Lanka och Pakistan tycks vara mer hjälpbehövande än irakierna som lever gott på bistånds- och asylindustrin.
Eller handlar det om människovärde ? Att flitiga asiater har lägre människovärde än arbetsskygga korantuggare från Irak, Somalia och Afghanistan ?

//Elfyma+


Sydsvenskan kör en snyft serie om ensamma ”flykting” barn.

12 augusti, 2009

”Jag vill inte lämna Sverige.” Så börjar Sydsvenskan sin artikel. Men ingen stans i artikel framgår det om han är hotad eller att det är farligt. Nope utan slutklämmen i artikeln tycker jag talar för sig själv.

”Och han vill absolut inte lämna sin flickvän Veronica. Inte heller hennes mor som är som en förälder för honom också.
Hans riktiga mamma, Xorbat, är hemmafru i en villa i Mosul där även hans syskon bor. De pratar en gång i månaden. Det är dyrt, säger han. Tre kronor i minuten kostar det.
– Jag saknar henne. Hon är mitt allt.
– Men jag har berättat att jag har en mamma här också. Hon blev jätteglad.”

Han vill stanna i landet av mjölk och honung istället för att vara med sin mamma som han saknar så mycket! Han är en ekonomisk flykting inget annat.


Minister Sabuni krävs på svar om semestrande irakier

24 juni, 2009

Den som alltid suveräna Inger-Siv Matson har skrivit till integrationsminister Sabuni och ställer frågor som de flesta av oss vill ha svar på.

Hittade hennes brev på Tant Elisabeth:s blogg, Öppet brev till Nyamko Sabuni

Bästa Nyamko Sabuni,
I samband med händelserna i Vännäs nyligen har Ni i en intervju i Västerbottens-Kuriren, VK konstaterat att ”Våldsamheterna riktade mot flyktingarna är ovärdiga ett demokratiskt samhälle.

Eftersom Ni låtit Er intervjuas i VK kan Ni knappast ha varit omedveten om bakgrunden till ”våldsamheterna.”  Västerbottens-Kuriren har nämligen – i motsats till riksmedia – avslöjat den verkliga orsaken till att ”flyktingarna” attackerades.  Enligt VK kidnappade  några  unga irakier i början av maj en 14-årig flicka, höll henne fången under tre dygn och våldtog henne.

Dessutom har det även framkommit att en annan ung flicka trakasserats och misshandlats av en eller flera irakier.

Fråga 1:  Tycker Ni möjligen att dessa våldsamheter  – dvs kidnapping, våldtäkt och misshandel –  riktade  mot unga svenskor dvs mot ursprungsbefolkningen också ”är ovärdiga ett demokratiskt samhälle”?

Den mångkulturella berikningen
I en artikel i DN om ”lynchmobben” som trakasserade flyktingfamiljer i Vännäs skrev DN:s medarbetare i Umeå Annika Rydman bl a att ”Känslan av otrygghet har inte släppt bland de irakiska flyktingfamiljerna.  Därför väljer de nu att lämna Vännäs.

Men det har inte varit lätt att hitta andra kommuner som varit villiga att ta emot familjerna.

Fråga 2: Hur stor är tryggheten för svenskarna i samhällen som tar emot s k ”flyktingar”?

Fråga 3: Hur kan fem familjer bara bryta upp och lämna Vännäs från en dag till en annan? Uppenbarligen har de inga arbeten som de måste säga upp sig från.

Familjen Khudhair Abbas Baqet och Hind Ibraheem Al-Shamkhee och deras tre barn –  som illustrerade artikeln –  sitter i stora vräkiga skinnsoffor och fåtöljer. Varifrån har de fått pengar till dessa om de inte arbetar?  Inte är det väl svenska skattebetalare som bekostat familjens lyxiga möblemang? Eller…?

Hr Baqet var enligt artikeln ”på väg att öppna en arabisk matbutik i Vännäs  med stöd från Almi. Han ska nu i stället öppna butiken på den nya bostadsorten.” Vad han eventuellt arbetade med innan dessa affärsplaner sattes i verket framgick inte i artikeln.

Fråga 4 : Varför har det ”inte varit lätt att hitta andra kommuner som varit villiga att ta emot familjerna”?  ”Flyktingar” framställs ju alltid som ”en sådan resurs och tillgång för Sverige.” Alltså borde kommunerna formligen slåss om att få ta emot dem. Varför gör de inte det?

Fråga 5: Kan kommunernas ovilja att ta emot de irakiska ”flyktingarna” möjligen ha med den kidnappade och våldtagna flickan att göra? Eller är det enbart en kostnadsfråga?

Fråga 6: Borde de inte visa tacksamhet mot det land som tagit emot dem i stället för att kidnappa, misshandla och våldta vårdfolket?

Sverigedemokraternas framgångar visar med all önskvärd tydlighet att svenska folket tröttnat på att ständigt skuldbeläggas och föras bakom ljuset när det gäller invandringspolitikens negativa  konsekvenser.

Hur kan de resa hem på semester?
Det lär gå 12 plan i veckan från Sverige till Irak fullbokade av irakier som flytt hit ”undan krig och förtryck” och som nu återvänder till hemlandet på semester och för att hälsa på den släkt som eventuellt är kvar i hemlandet.

Fråga 7: Hur kommer det sig att de – så fort de fått asyl/PUT och försörjningen ordnad medelst social -, barn- , bostads- och andra bidrag  – kan återvända till hemlandet? Dödsrädslan tycks vara som bortblåst och t o m barnen får följa med hem till det farliga hemlandet.

Jag förmodar att Ni som ansvarig för integrationspolitiken kan svara på frågorna i detta brev.

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd

Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka”

.

Läs också:

Irakiska “flyktingar”, Varjager