Mångkulturalism hotar samhällsgemenskapen

24 januari, 2011

”Under 2010 och 2011 har tankesmedjan Timbro problematiserat mångkulturalismen och integrationsdebatten.
Timbros rapport, Assimilation eller integration – en utvärdering av svensk integrationsdebatt (Timbro: 2011), visar på att integration och assimilation är sammanlänkade i den svenska politiska diskursen. Således pekar Timbro på det faktum att politiker talar om integration i termer av assimilation, det vill säga att de blivande svenskarna skall anpassa sig till det normsystem som finns i Sverige”, skriver Sverigedemokraternas riksdagsledamot Erik Almqvist på Newsmill.

Skillnaden mellan integration och assimilation är således inte i den svenska politiska diskursen klar även om man kan skönja att ”integration” har med multikulturalism att göra och assimilation har med nationalism att göra.

Att tala om assimilering är inte kontroversiellt i utlandet men det förefaller att vara så i Sverige.
Detta visade bland annat rubrikerna orsakade av Folkpartiets förslag om språktest inför valet 2002.

I USA och Frankrike är dock assimilationspolitik inte något kontroversiellt.  Det är förväntat att de nya amerikanerna och de nya fransmännen lär sig det språk och de normer som återfinns i deras nya hemland.
Även Kanada, som är känt för politiskt multikulturalistiska policys, ställer krav på sina nya medborgare. (Wayland, Shara, 1997).
Tysklands Förbundskansler Angela Merkel fastslog förra året att ”multikulturalismen” som politisk doktrin är över.  De nya tyskarna skall anpassa sig till det ”tyska”.

Vi uppfattar att det finns två sätt att se på begreppet multikulturalism.
Dels kan multikulturalism förstås som beskrivande multikulturalism, det vill säga att samhället är mångkulturellt.
Dels kan multikulturalism förstås som normativ multikulturalism, vilket innebär att invandrare och minoriteter skall uppmuntras att behålla sin kulturella särart och än mer ges specifika särrättigheter.

Sverigedemokraterna erkänner att många samhällen kan beskrivas som mångkulturella. Men det innebär inte att alla kulturella uttryck skall beredas plats för i samhället.

Journalisten Dilsa Demirbag Sten och filosofen Per Bauhn kom härom året ut med boken ”Till Frihetens krav – en kritik av normativ multikulturalism”(2010). Där kritiserade de utifrån en liberal position den normativa multikulturalismen. Demirbag Sten och Bauhn menade att vissa kulturella yttringar helt enkelt är oförenliga med mänskliga rättigheter så som individuell frihet.

Att förespråka assimilering är på intet sätt rasistiskt, snarare är det en förutsättning för ett harmoniskt och fungerande samhälle.
Alla samhällen och alla kulturer verkar för viss socialisering av sina medlemmar – och alla samhällen sätter upp gränser för vad som är moraliskt rätt och vad som är moraliskt fel.

Demirbag Sten och Bauhn som är liberala kritiker av normativ multikulturalism kan inte undgå assimileringsprincipen eftersom man kan hävda att den liberala demokratin är assimilerande då den liberala demokratin förutsätter att människor måste adoptera vissa värden. Värden, så som individuell frihet, som är en förutsättning för den liberala demokratin.

Till och med multikulturalisterna måste acceptera att grupper internt praktiserar assimilering.  Hur vi än vänder och vrider på det kan vi inte undkomma begreppet assimilering även om konceptet artikuleras olika beroende i vilken kontext vi talar om det.

Fredrik Reinfeldt menade i sitt jultal (2010) att ett av de svenska värdena är ”mångfald”.
Sverigedemokraterna menar att det är omöjligt att ”mångfald” kan vara ett grundläggande svenskt värde.

Den konservativa kanadensiska författaren och journalisten Mark Steyn menar att om vårt högsta värde är mångfald innebär det att vårt högsta värde är att vi inte har något högsta värde. (Steyn, Mark. 2006) .  Att vara för mångkulturalism är liktydigt med att ta en position för nihilism hävdar Steyn.

SD är inte ett nihilistiskt parti utan ett nationalistiskt med en stark tror på naturrättsliga principer.
Vi menar att man måste skilja mellan immigration och mångkulturalism vilket är två skilda politiska diskurser.

SD är inte av princip emot immigration. Vi välkomnar invandrare till Sverige men vill vara tydliga med att de invandrare som kommer hit för att stanna också måste vara villiga att bli en del av vårt samhälle.
Det innebär att de blivande svenskarna måste adoptera vissa centrala bitar av vad det innebär att vara svensk. Dels vårt språk men även det vi uppfattar som svenska värderingar.

Vad är då svenska värderingar?
För att ta ett exempel så har Sverige en lång tradition av ett starkt djurskydd.
I Sverige är inte blodsporter tillåtna eftersom Sverige menar att det är ett uttryck för djurplågeri. Detta är så gott som alla riksdagspartier överrens om.
Trots detta menar våra politiska motståndare att skäktning skall legaliseras med motiveringen att det är en integrerad del i islam. Man tar alltså en multikulturalistisk position.

I vissa delar av världen är blodsporter en integrerad del av kulturen så som i Spanien, där tjurfäktning är en viktig kulturell sport.
Det är inte orimligt att det finns spanska invandrare i Sverige som anser att tjurfäktning är en viktig del av deras kulturarv.
Är det då rimligt att legalisera tjurfäktning i Sverige bara för att tjurfäktning är ett kulturellt uttryck i en etnisk grupp i Sverige?
Vart går gränsen? Skall vi avskaffa demokratin bara för att islamister anser att den bör upphävas och ersättas med teokrati?

Sverigedemokraterna är villiga att dra politiska gränser för vad som är moraliskt riktigt och vad som är moraliskt fel.  Vi vänder oss således emot blodsporter av denna typ i Sverige och mot den tilltagande islamismen – eftersom vi tror på någonting.
Våra politiska motståndare är oftast motvilliga att dra politiska gränser annat än gränser som inskränker på yttrandefrihet i syfte att skydda barbariska kulturella seder.

Mariam Osman Sherifay (S) skriver den 19 oktober 2009 att hon polisanmälde Aftonbladet för att de publicerat Sverigedemokraternas debattartikel (Aftonbladet: 2009-10-19) om det mångkulturella samhället eftersom Åkesson kritiserar ritualslakt och omskärelse av pojkar.
Osman Sherifay praktiserar multikulturalismens särskiljande logik där svenska värderingar skall åsidosättas för att ge utrymme för vissa invandrargruppers kulturella uttryck.

Detta går inte bara stick i stäv mot mänskliga rättigheter då vissa kulturella uttryck klart bryter mot dem men även mot alla människors lika värde då svenskarna förlorar kontrollen över sitt sätt att leva och således sin egen framtid, avlutar Erik Almqvist.

(Inlägget återges i sin helhet pga censurrisken).

//Elfyma+