Ekuriren på identitetsjakt

15 februari, 2017
Hejsan,

Snart kommer ekuriren att publicera artiklel/artiklar om den ”nätmiljö” i vilken Granskning Sverige verkar. Här är det samtal jag hade med Ekurirens journalist Mathias Syåhle inför dessa publiceringar.

mvh,

Erik

SR-chef: ”AFA-medlemskap, som att spela bowling”

23 mars, 2015

Granskning Sverige ringer till SR om Researchgruppens My Vingren:
http://youtu.be/_JQ8bus2Cqo


15-30 demonstranter skall ha jagat och attackerat nazisterna, som då svarade med att gå till attack med knivar.

11 mars, 2014

Nu väntar vi på den samlade Politiker kåren går ut och fördömer politiskt våld. Då det verkar visa sig att de ”rättfärdiga” startade attacken men blev lidande då de nazistiska slog tillbaka. Så nu väntar jag på ett stor fördömande från Aftonlögnen och 7 klövern.

”Efter knivattacken hölls flera demonstrationer, och statsminister Fredrik Reinfeldt, S-ledaren Stefan Löfven hör till politikerna som under gårdagen fördömde nazisternas angrepp.
Men polisens utredning ger, enligt flera oberoende källor, en annan bild än den som rapporterats om att knivbeväpnade nazister gått till oprovocerad attack mot en fredlig demonstration.
Innan blodbadet ska demonstranter på Möllevångstorget ha känt igen nazister i gruppen. Därefter har demonstranter sprungit mot nazisterna, uppger Kvällspostens källor.
Polisen har däremot ännu inte fått några bekräftade uppgifter om att nazisterna i inledningsskedet attackerat eller uppträtt hotfullt mot demonstranterna.
Polisen ska i stället fått bilden, genom en mängd vittnesförhör med såväl personer i nazistgänget, demonstranter och poliser på plats, att en grupp på mellan 15 och 30 demonstranter rusade mot nazisterna, som försökte fly från platsen.
En av nazisterna uppges ha ramlat och skadat sig. När demonstranterna hann ikapp utanför Folkets park uppstod ett vilt slagsmål. Flera av nazisterna var knivbeväpnade och gick då till attack. Någon eller några av dem ska ha använt flaskor som tillhygge.
Poliser som snabbt kom till platsen ska ha beskrivit situationen som kaotisk och extremt farlig.”

Det måste vara jobbigt för Oisín ”jag är tom i bollen” Cantwell. Som krävt att SÄPO endast skall ingripa mot grupper på höger kanten.

Nu när vänstern återigen visat sitt våldsamma ansikte förväntar vi oss manifestationer i mängder mot vänstervåldet.(OBS ironi, kommer aldrig att ske.)

Varjager


Contra har en väldigt bra beskrivning av Lexbase-gate.

6 februari, 2014

LEXBASE
Under den gångna veckan föddes och dog sajten Lexbase. Sajten hade beställt in offentliga handlingar och gjort dem sökbara på nätet.

Det blev ett nedrans liv om att offentliga handlingar blev offentliga på riktigt. Offentlighetsprincipen är så viktig att den är grundlagsfäst. Men inte sällan är det svårt att i praktiken göra offentlighetsprincipen gällande. Offentlighetsprincipen är inte till för Svensson utan för en privilegierad elit.

För de etablerade finns alltid möjligheter. Myndigheter och inte minst tidningsredaktioner, prenumererar på databaser som tillhandahåller offentliga handlingar på nätet. Men när allmänheten ska ges samma möjligheter som den lilla privilegierade eliten blir det genast ett oerhört liv. Till och med så oerhört högljutt att de som försökte ge det som eliten redan har till en bredare publik fick dra sig ur. Till och med den annars så öppna dataleverantören Bahnhof drog öronen åt sig och backade ur sitt avtal med Lexbase.

Låt oss först börja med det som var fel hos Lexbase. Sajten hade byggt upp ett register över domar där adresser fanns utmärkta på kartor. För att få veta vad det egentligen handlade om måste man betala för att få tillgång till domen. Haken var bara att det var adresser. Inget sa att den som var omtalad var tilltalad eller fälld. Inte heller att vederbörande bodde kvar på den aktuella adressen. I ett flerfamiljshus med tjugo familjer i en uppgång kunde det möjligen vara frestande att kolla upp vem som var ”skurken” i den egna uppgången. Det blev snopet att sedan få veta att skurken Lundström faktiskt inte bodde kvar. I villor blev det värre. Visst bor Andersson på Villagatan 32? Och där finns det en skurk! Haken var bara att Andersson köpt villan från Pettersson för ett par år sedan (Lexbase innehöll de senaste fem årens domar)… Skurken var Pettersson, inte Andersson. Du fick inte heller veta vilket brott det var fråga om utan att betala. Du kunde gratis läsa Dig till att Pettersson var en skurk. Men betalade Du för Dig fick Du veta att Pettersson gjort sig skyldig till fortkörning som han inte erkänt och därför hamnat i rätten. Ett utmärkt argument för finna sig i dåligt grundade myndighetsbeslut. Du slipper att dras i smutsen genom att betala för det som Du inte gjort Dig skyldig till…

Sedan över till hur de som skrek mest har det. Det var media som klagade på att Lexbase gjorde tillgängligt det som de redan hade tillgång till. Det finns redan två databaser som levererar precis det som Lexbase tillhandahöll. Nyhetsbyrån Siren är den mer anständiga av de två databaserna. Tanken är att den som betalar för sig ska få tillgång till offentliga handlingar snabbare och billigare än genom att beställa dem från den aktuella myndigheten. Handlingarna ska också vara mer sökbara än vad de är hos myndigheterna. Det är genom sådana tjänster som stora dagstidningar kunnat ”avslöja” vilka brott som begåtts av Sverigedemokrater (stort uppslaget inför valet 2006). År 2010 gjorde Dagens Nyheter samma sak, men granskade alla partier. Resultatet var att det fanns skurkar hos alla. Selektiviteten hade gett smaskande rubriker 2006. En mer seriös granskning visade att det var lite mer grått överallt 2010. Siren har ungefär 2 miljoner dokument i sin sökbara databas. Det är domar från alla domstolar, men också offentliga handlingar från en rad andra myndigheter. Klagar Du på ett byggnadslov eller skriver Du en klagoskrift om sophanteringen i Din kommun vet Siren om det. Och gör det sökbart för den som betalar – vilket vanligen är tidningar. Det kan vara bra att veta att Siren delar ut ett pris till årets till ”årets registratur”, den registrator i hela landet som visat sig vara mest tillmötesgående mot Siren. För 2013 var det Förvaltningsrätten i Stockholm. Bara som en varning för Dig som har med Förvaltningsrätten i Stockholm att göra.

Författaren till dessa rader blev något förvånad när han under sent 1980-tal blev uppringd av sin dåvarande lokaltidning Östgöten i Linköping om en JO-anmälan som han gjort angående polisens beslagtagande av alkohol som transporterades över Ölandsbron till midsommar. Anmälan i sig var inget att skämmas över, men hur kunde Östgöten veta att just jag gjort en JO-anmälan avseende något som gällde en helt annan del av landet? Tidningen fick material som gav en förstasidesnyhet (”Linköpingsbo JO-anmäler”) i utbyte mot att de berättade hur de fick reda på att just jag gjort en anmälan. Svaret var att det var en ”stringer”, en person som varje dag läste JOs (och andra myndigheters) diarium och sålde uppgifterna till relevanta tidningar. Så gick det till då. Idag är det hela mer mekaniserat.

Siren är, som nämnt, det seriösa alternativet. Det mer tveksamma heter Piscatus och är nära kopplat till  tidningen Expo. Du bör veta att den suspekta tidskriften Expo har en egen datoriserad söktjänst som har tillgång till mer än två miljoner offentliga handlingar, bland annat domar från landets alla domstolar. De har också en sökfunktion som ger användaren oanade möjligheter att snoka rätt på saker som annars skulle försvinna i en myriad av offentliga uppgifter. Men bara för den som betalar. Och som blir godkänd av Piscatus. Företaget är nära kopplat till tidskriften Expo, adressen är dock Aftonbladets. Styrelsen består av Robert Aschberg, Mikael Ekman, Martin Fredriksson och Christian Rennerskog. Företaget Piscatus (ett aktiebolag) tar in ungefär 2 miljoner kronor per år (ingen vinst, det går jämnt ut). Ende anställde är VD Mikael Ekman. Martin Fredriksson är mannen som utåt framträtt som talesman för ”Researchgruppen” (tidigare med namnet AFA Dokumentation), de som hackade diskussionsdatabasen Disqus och i samarbete med Expressen kunde publicera vilka som gjort enligt Fredriksson otrevliga inlägg på olika sajter på internet. Fredriksson själv skulle för övrigt dåligt klara en test via sina egna databaser. Han blev visserligen frikänd för en mordbrand när McDonalds i Ryd i Linköping brändes ner (14 miljoner i sakskada). Men det finns mycket annat som han har på sig i straffregistret, exempelvis misshandel och ”olovligt innehav av farligt föremål på allmän plats” (expanderbatong som han slängt på tunnelbanespåret sedan han ertappats vid Högdalens tunnelbanestation, efter att en drabbad person ringt efter polisen). Han har en bakgrund i AFA, den vänsterextremistiska organisation som anmärkningsvärt nog låter initialerna stå för ”Antifascistisk Aktion”).

Det är anledning att notera att Piscatus AB har fyra styrelseledamöter. Mikael Ekman och Martin Fredriksson har skyddade personuppgifter. Aschberg och Rennerskog är som andra, deras uppgifter finns tillgängliga för allmänheten.

Lexbase kunde ha gett Dig lika mycket information om Dina medmänniskor som Expo redan sitter på och levererar till den som betalar. Dagens Nyheter är en av kunderna.


Expressens hetskampanj bär frukt. Folk blir avskedade och utsätts för bomb attentat.

18 december, 2013

Folk sparkas från sina jobb, utsätts för bomb attentat. Men Thomas Mattsson anser att de inte gjort något fel

Av de två huvudsakliga våldsbejakande extremistmiljöerna vit makt-miljön och autonoma miljön, är det i dagsläget den autonoma miljön som utgör det största hotet. Det beror på bland annat på att majoriteten av de fall av otillåten påverkan som Säkerhetspolisen känner till kommer från denna miljö.

Utifrån erfarenhet vet Säkerhetspolisen mot vilka måltavlor aktionerna riktas och att de metoder som extremistmiljöerna använder mot varandra också används mot förtroendevalda inom etablerade partier både på lokal och på nationell nivå. Bevekelsegrunderna är politiska idéer och övertygelser och som de reagerar på genom aktioner. En stor del av fallen av otillåten påverkan gäller våldsamma konfrontationer mellan extremistmiljöerna och så kallade hembesök där framförallt autonoma aktivister tagit reda på meningsmotståndarnas adresser och hotat eller förstört egendom.

För det är Thomas Mattsson som samarbetar med de vänsterextrema våldsverkarna, han de facto betalar dem för att de skall kartlägga tilltänkta offer. Detta om något visar att Sverige inte är en demokrati. AFA är PK-elitens stormtrupper för att kunna röja undan oliktänkande. Sedan sitter han på sin kammare och hycklar att han tar avstånd från politiskt våld. Genom att hänga ut privat personer. Men de hängs enbart ut om de är svenska och kritiska till invandringen. Mördare och våldtäktsmän med utom nordisk bakgrund är automatiskt skyddade av Thomas Mattsson. Jag uppmanar alla att stödja Fria Tiders insamling för att åtala Thomas Mattsson.

Varjager


Adieu… ancien régime!

29 januari, 2012

Politiskt korrekta chefredaktörer på landets samlade media; det vill säga praktiskt taget hela yrkeskåren… tillsammans med deras subordinerade politiska ekon – så kallade ”journalister” – är i dag mycket oroliga. Det börjar brinna under fötterna. De har fått konkurrens vid tangentborden…

Desperat försöker man med alla tillgängliga medel förlöjliga, omyndigförklara, censurera, håna, förtala och vulgärbeskriva alternativ media, som dagligen oförfalskat presenterar den ena obehagliga sanningen efter den andra om situationen i landet, via Internet. Samtidigt avslöjas århundradets fiasko: svensk protektionistisk media!

Men man bör nog snarast upphöra med att svärta ner de redaktionella rivalerna på nätet, då många av publicisterna på alternativ media ofta är redaktionellt vida överlägsna de ”redaktörer” och ”journalister” som har till uppgift att dagligen producera lögner på landets mediala slasktrattar. Ingen nämnd, ingen glömd!

Otrevliga, politiska sanningar som media tillsammans med det politiska etablissemanget länge gjort allt för att tysta, flyter dagligen upp till den redaktionella ytan. Det främsta vapnet för att undertrycka och dölja sanningen, har varit den självpåtagna censuren, samt att man konsekvent förbjudit varje kritiskt ord mot systemet på tidningssidorna. Allt enligt devisen: ingen synlig kritik, då finns det heller inga problem!
Landets insändar-, kultur-, debatt- och chefredaktörer har under lång tid konsekvent och systematiskt bedrivit organiserad slakt på det fria ordet… Och gör så fortfarande den dag som i dag är!

Fiaskot med kommentarer
Ett av gammelmedias (många) och stora fiaskon måste väl ändå tillskrivas nätversionernas fjantiga kommentarsfunktioner… ”kommentaren publiceras först efter det att en moderator godkänt…” Vilket givetvis är precis det samma som att, verkligheten (oftast därmed sanningen) aldrig någonsin kommer till allmänhetens kännedom! Gammelmedias redaktionella verksamhet är inte bara förlegad och passé, utan präglas av en mentalitet som på sin höjd når upp till dagisnivå.

I början lät det så här: ”Folk är bara lite nyfikna att läsa om brottslingar som hängs ut med namn…” Så låter det inte i dag. Man börjar bli riktigt desperat, i takt med att alternativ media, eller sociala media, varje vecka kapar åt sig allt större läsarandelar. Fler och fler blir dem som vill läsa och ta del av den ocensurerade och politiskt ofiltrerade sanningen, om det verkliga förhållandet i Sverige.

Samtidigt minskar stadigt prenumerationerna på morgontidningarna. Medan staten årligen fortsätter att pumpa in miljoner av skattemedel i presstöd, för att den politiskt korrekta och enstämmiga propagandaapparaten fortfarande skall kunna fungera och sprida lögner. Vilket i praktiken inte är annat än försök till konstgjord andning, i tron att det går att hålla hopplöst självdöd media vid liv.

Sociala media; demokratiskt forum för nyhetssajter, bloggar och diskussioner och där det fria ordet medges att exponeras fritt och ocensurerat. Det fria ordet, som traditionell media för länge sedan har strypt; vars ansvariga utgivare och chefredaktörer varit anmärkningsvärt ivriga och politiskt angelägna att dölja fakta och därmed aktivt medverkat till den pågående samhällskollapsen i Sverige. Ett redaktionellt förfarande som övergått i ett desperat självändamål, i hopp om att kunna klamra sig fast på den redaktionella scenen ett tag till.

Förvrängda etniciteter
På sociala media pixlas inga bilder på utländska mördare, rånare och våldtäktsmän. Papperlösa blir till precis vad de är: illegala, kriminella invandrare som har föresatt sig att snylta på det svenska (redan mycket hårt belastade) välfärdssystemet. Ensamkommande blir till: för dyra pengar insmugglade ankarbarn. Ungdomsgäng beskrivs med raka ord: grovt kriminella yngre män från Afrika och Mellanöstern. Etc, etc… Här mörkas ingen invandrarkriminalitet, här friseras eller döljs inga siffror på vad hämningslösa asylturismen kostar Sveriges skattebetalare. Lika lite som våldtäktsmän, efterlysta krigsförbrytare, bedragare och arabiska terrorister med svenska pass som grips i främmande länder automatiskt blir (redaktionella…!) svenskar!

Dessutom går man inte islams och muslimernas ärenden, lika lite som man instämmer i lovsången över varje nyöppnad moské medan man samtidigt vägrar att hemlighålla det islamistiska hotet för läsarna.
Sociala media är det politiskt fritänkande folkets röst! Åsikter och meningar från människor som inte låtit sig kuvas, manipulerats och förslavats av politiskt korrekthet!

Medias uppgift är att informera om verkligheten; inte att med politiska pekpinnar redaktionellt tillrättalägga och tala om för mig vad jag skall tycka, tänka eller anse. Det klarar jag utmärkt bra själv – bara jag får veta sanningen så att jag kan ta ställning…

Särskilt angelägen har media varit (och är fortfarande…) med att ljuga och föra läsarna bakom ljuset, kring frågor i anslutning till den sedan länge fullständigt totalhavererade och ekonomiskt absurda invandringspolitiken. I synnerhet den med muslimska förtecken, till vilken är knuten högst oanständiga krav på det svenska samhället. Och inte att förglömma den mycket grova och brutala kriminaliteten riktad mot samhällsstrukturerna och etniska svenskar.

Ensamrätt på sanningen
Det har länge ingått i det politiska etablissemangets nationella koncept att föra folket bakom ljuset; konsekvent undanhålla och dölja fakta om den etniska härdsmälta landet i dag vilar på, och som hotar att med full kraft detonera när som helst.

Aldrig med ett enda ord har svensk media ifrågasatt det vansinniga mångkulturella experimentet, iscensatt av lika odugliga som cyniska och omdömeslösa politiker.
Det var först på Internet, och med modern teknik, som begreppet demokrati, tryck- och åsiktsfrihet och det fria ordet kom till sin rätt i Sverige. Samt det politiska ifrågasättandet!

Plötsligt har traditionell media inte längre ensamrätt på ”sanningen” eller förmånen att få ha åsikter. Nu har man fått konkurrens av sunt och fritt tänkande och begåvade människor i hela landet. Och som via sociala media ges möjlighet att ocensurerat tycka och göra sina röster hörda i alla viktiga frågor som både berör landet, dem själva, deras barn och barnbarn samt hela familjens framtid.
Precis så som det skall fungera i en demokrati, som uppger sig ha fri press och ocensurerad media. Något som dessvärre är undantaget det hårt politiskt korrekt styrda och vänsterorienterade Sverige.

Fast det återstår ännu en viktig del, för att Sverige skall kunna kalla sig demokrati. Först måste alla parasiterande politiker som länge misskött sig och vägrat lyssna på människorna – en gång för alla, plockas bort!

Tänka sig reducering av demokratin…
Vissa av medias politiska uppdragsgivare är i dag så pass skakade att, man till och med talar om att förbjuda viss typ av sociala media på nätet. Underförstått: man accepterar inte demokrati och det fria ordet på folkets egna villkor!
Förre moderate försvarsministern Anders Björk, numera landshövding i Uppland, sade i någon av de famösa TV-sofforna för bara ett par år sedan att, han kunde tänka sig se en reducering av demokratin gällande det fria ordet på nätet.
Alltså, identiska metoder som förekommer i smutsiga enpartistater och totalitära regimer, som för egen vinnings skull lagt beslag på demokratin, makten, sanningen och dagordningen. Länder i likhet med Kina, Nordkorea, Iran Eritrea… vars media svensk press med TT i spetsen med önskvärd tydlighet gärna tar intryck av och tycks se upp till!

Förljugen och politiskt korrumperad svensk media finner det naturligtvis oerhört besvärande att stå där med byxorna neddragna, då den ena myten och lögnen som fabricerats och odlats på landets tidningsredaktioner, fräts sönder i det fria ordets avslöjande och demokratiska medialjus på Internet. Detta medan medias ljusskygga representanter inför den exponerade sanningen, reagerar precis som Dracula inför det heliga korset!

Gammelmedias ställning hotad
Det är givetvis förödande och frustrerande för media, samt för hela det politiska etablissemanget, att konfronteras med det faktum att: människor i allmänhet äntligen medges kunna ta del av den oförvanskade, oredigerade sanningen. Därmed underkänns per automatik också gammelmedias obsoleta och förlegade ”journalistik”. Vilken länge handlat om att tillrättalägga och servera politiskt korrekt information för landets mediakonsumenter. Med andra ord: producera redaktionella lögner!

I dag kan mediekonsumenten själv, i sann demokratisk anda, själv välja kanal för sin nyhetskonsumtion. Gammelmedias ställning i svenska samhället har därmed kommit att bli allvarligt hotad. Monopolet förljugna bild av verkligheten visade sig inte tåla konkurrens, vilket i sin tur utomordentligt klart bevisar att det inte stod rätt till…!

Smärtsamt men sant. Detta efter att man på redaktionerna under så många år, och så omtänksamt… odlat den ena lögnen och myten efter den andra… i åsiktsmonopolets hermetiskt skyddande atmosfär. Självklart svider det och gör mycket ont, att inte längre vara ensamma på den mediala scenen… Och ha politisk copyright på nyhetsförmedlingen!

Och det är lika bra att man vänjer sig. Det nya mediala tidevarvet har kommit för att stanna. Tiden är en gång för alla hopplöst ute för den förljugna, despotiska och politiskt korrupta ”mediaeliten” i Sverige. C’est fini. Adieu… ancien régime!

Jack London