Svenska Dagbladets prenumeranter blir grundlurade

12 september, 2010

Det normala är att tidningar av kommersiella skäl försöker locka läsare till pappersutgåvan genom att utlova fylligare information till den som köper tidningen. Det är förståeligt- de vill ju tjäna pengar.

SvD gör precis tvärtom- åtminstone i valtider.
De visar upp en större öppenhet i nätupplagan än i pappersutgåvan som går ut till prenumeranterna.
Förklaringen är att nyheter som sprids på nätet inte går att mörklägga. SvD väljer då att spela med i spelet för att locka besökare till sin hemsida.

Prenumeranterna av tidningen får i bästa fall läsa en kortkortversion i frimärksformat som knappt går att hitta. Syftet är uppenbarligen att undanhålla politiskt känsliga nyheter för de läsare som inte har tillgång till, eller behärskar Internet...

När SD-politikern överfölls och torterades av den nysvenska vänsterdräggen i Malmö, rapporterades händelsen bara i SvD:s nät– och bloggupplagor.

Prenumeranterna fick bara läsa nedanstående frimärksstora notis om händelsen långt inne i tidningen. Nonsensnyheten nedanför fick större utrymme än det systemhotande angreppet på demokratin.

Om en Moderat hade överfallits så hade nyheten hamnat på löpsedlarna- det handlar om människors olika värde.
Om Per Gudmundssons vanligtvis klarsynta artiklar bara kan läsas på nätet, är det bortkastade pengar att prenumerera på SvD.
Varför betala för mörkläggning när man kan få gratis information på nätet ?
Själv nöjer jag mig med gratisprenumerationer av SvD och DN
-för att kunna torka mig där bak när jag går på dass.

//Elfyma+

Notis i SvD 12sept 2010


Ian Wachtmeister om valet 2010

4 september, 2010

Inför valet 1998 hade en stor grupp ledande journalister kommit överens om att undvika att nämna Det nya partiets och mitt eget namn. Detta meddelade tidigare chefredaktören för SvD, Mats Svegfors inför häpna åhörare. På detta sätt bannlyste man ganska effektivt ett politiskt parti, där de flesta aktiva var unga kvinnor och män !
Får man göra så? Givetvis inte!
Var det någon som reagerade på det lagvidriga beteendet?
Givetvis inte”.

”Inför 2010 års val har journalister av alla de slag kommit överens om att bara nämna Sverigedemokraterna med prefixet ”de främlingsfientliga”.
Utfrågningar av SD sker i en helt annan ton ( = med en helt annan avsikt) än övriga partier.”, skriver Ian Wachtmeister på
Newsmill, och tillägger:

”1998 års val. Huliganer från AFA, Ung Vänster och liknande får ostörda sabotera i laga ordning utlysta valmöten för Det nya partiet. Med visselpipor, allmänt skrän, försök att överrösta talarna osv. kunde de härja ganska fritt. Mest upphetsade verkade de för övrigt vara av att vi hade förslag på hur ungdomar skulle kunna sättas i arbete.

Att de misslyckades med sitt sabotage berodde inte på att det svenska samhället ställde upp och försvarade de demokratiska valens helgd. Det berodde på att vi själva lyckades försvara oss – ofta fysiskt!
Tidningarna skrev inget om detta, eller ytterst marginellt. Justitiekanslern fann inget märkligt i att vänsterhuliganerna t.o.m. affischerade budskapet att komma och störa valmöten.

När valet sedan länge var överståndet vaknade, med eftertankens karga blekhet, demokratins väktare i form av chefredaktören Hans Bergström på DN och KD-ledare Alf Svensson. Deras förfäran över hur valrörelsen tillåtits urarta var onekligen välkommen om än mycket senkommen. I övrigt teg etablissemanget.

Detta finns dokumenterat i min bok Rebellerna som kom ut för snart ett år sen. Det bör nämnas att det patrask som tilläts härja i valet 1998, något år senare hade blivit så vältränade att de kunde riva upp ett internationellt toppmöte i Göteborg och sprida skam över Sverige och svensk polis.

Inför valet 1998 hade en stor grupp ledande journalister kommit överens om att undvika att nämna Det nya partiets och mitt eget namn. Detta meddelade tidigare chefredaktören för SvD, Mats Svegfors inför häpna åhörare.
På detta sätt bannlyste man ganska effektivt ett politiskt parti, där de flesta aktiva var unga kvinnor och män!
Får man göra så? Givetvis inte!
Var det någon som reagerade på det lagvidriga beteendet?
Givetvis inte”.

”Inför 2010 års val har journalister av alla de slag kommit överens om att bara nämna Sverigedemokraterna med prefixet ”de främlingsfientliga”.
Utfrågningar av SD sker i en helt annan ton ( = med en helt annan avsikt) än övriga partier”.

”SD får sina valfilmer censurerade trots att dessa filmer inte strider mot någon lag eller förordning.
Att övriga partiledare inte vill debattera med Jimmie Åkesson skyller de på att de anser sig själva stå över en sådan som Åkesson.
Jag känner alla inblandade personer och kan med fog påstå att de inte vågar debattera med Åkesson. Mona Sahlin gjorde ett försök för ett halvt år sedan, men åkte ut mellan repen innan matchen börjat.
I integrationsfrågor är de etablerade partiledarna inte ärliga och sådant märker åhörare och tittare.
Alltså säger de ”vi vägrar” när de borde säga ”vi vågar inte”.

”Och just nu får jag höra att SD inte får delta i TV:s slutdebatt!!
Ej heller i svenska folkets licens-TV:s sändningar av partiledarintervjuer!
Eller i Sveriges Radios motsvarigheter. Kombinera detta med annonsförbud i Metro och AB och man börjar undra i vilket land vi lever. Är det trots allt Zimbabwe?!

Jag kommer i sammanhanget att tänka på Ströyers teckning så här års 1991 med texten
– Pappa, vad är ny demokrati?
– Det är när Ian Wachtmeister släpps in i valprogrammen i TV.”

”Den nya demokratin är nu borta ur Sverige. I Danmark är Jimmie Åkesson inbjuden att delta i en stor politisk debatt! I Danmark finns förslag att begära att Europarådet ska föranstalta om särskilda valobservatörer i de svenska valen…

Men vad har detta med Zimbabwe att göra?!
Jo, att där skulle oegentligheter och orättvisor omedelbart påpekas av internationella valobservatörer. Om FN granskade de svenska valen skulle de – förmodligen till sin förvåning – finna mycket att anmärka på. Det mesta av det skulle samlas under rubriken maktmissbruk av det politiskt mediala etablissemanget.

Min egen slutsats är att fria och öppna val är en absolut förutsättning för att ett land ska betecknas som demokratiskt,
– att inga problem löses genom att de sopas under mattan.
– att ledande politiker måste föregå med gott exempel vad gäller sunt förnuft, personlig frihet och hänsyn till andra,
– att allt slags maktmissbruk måste påtalas och beivras.
– att det är journalisterna som sållar information, väljer bilder, blandar in egna åsikter i nyhetsförmedling, styr och ställer när svenska folket går till val. (Har någon hört talas om en objektiv journalist?)

I Zimbabwe försökte Mugabe göra processen kort med de oliktänkande.
Vad är det egentligen som sker i Sverige ?”
, avslutar Ian Wachtmeister sitt inlägg.

Kommentar:
Vad lär vi oss av detta ? Att vi har demokrati och yttrandefrihet i teorin, men inte i praktiken ?
Newsmill har, lagom till valet, tagit bort länkar till fria bloggar (inkl. Varjager´s) som de inte har kontroll över.
Det kallas yttrandefrihet på PK-svenska.

//Elfyma+

Relaterat:



”SD överfaller sig själv- för att bli martyrer ?”

13 april, 2010

”SD är ett djupt skyttegravsskadat parti, som har svårt att hantera även saklig granskning och befogad kritik. Allt avfärdas, viftas bort och tas som bevis för medial förföljelse. Jag har ofta tänkt på det när jag skrivit om SD. Företrädarna och anhängarna är de känsligaste och minst hårdhudade i debatten. Etablerade partier uthärdar ofta långt vassare pilar och sågningar än vad SD:are gör”, skriver Sanna Rayman i SvD, varefter hon eftertänksamt medger att SD faktiskt behandlas ”annorlunda” av media.
Hon exemplifierar hur ett brutalt överfall på SD beskrevs i Sydsvenskan av Niklas Orrenius 2005.

SD hade firat nationaldagen med torgmöte i Växjö och avslutade med middag i en hembygdsgård i Rottne. Men, firandet blev vildare än de hade tänkt sig…

”Kanske minns du hur det gick. Troligare är att du inte gör det, eftersom svenska medier rapporterade sparsamt om händelsen. Framåt natten attackerade maskerade unga män SD-middagen. De slog in rutorna med yxor och baseballträn. Sprutade tårgas och pepparsprej. Flera SD:are misshandlades med bollträn och järnrör. Tre bilar förstördes. Polisen räknade till arton skadade sverigedemokrater. Flera fördes till sjukhus.”

Media ville tro att SD fejkat överfallet
Orrenius kunde inte frigöra sig från tanken att SD hade fejkat attacken för att framstå som martyrer. Han kollar med polisen, han intervjuar SD-medlemmar, AFA tar på sig dådet. Inget tyder på att misstanken stämmer. Ändå ägnar han delar av artikeln åt spekulationen:

”Jag minns att jag inför mig själv rättfärdigade beslutet att ge fejkidén textutrymme. ’De som läser den här artikeln’, löd mitt försvar, ’kommer att ställa frågor kring attacken, eftersom SD har ett suspekt rykte. Då är det bra om artikeln ger svar på dessa frågor.’ Sanningen är nog en annan. Jag tycker illa om Sverigedemokraternas politik och lät detta påverka mitt omdöme.”

Liksom Orrenius tror jag att många har ägnat sig åt denna ”redaktionella tradition”. Inget kan vara mer kontraproduktivt. Vill du så frön till konspirationsteorier är en tillkämpad demonvinkel på den som har fått storstryk ett perfekt tillvägagångssätt, skriver Sanna Rayman.

Kommentar:
Enl. denna medialogik och ”redaktionella tradition” så är det brandkåren/räddningstjänsten som kastar sten på sina utryckningsbilar – för att framstå som martyrer.
Och med samma ”tradition” så är det polisen som tänder på bilarna i förorterna – för att få mediauppmärksamhet.

//Elfyma+


Bara lite siffror som rör de så kallade flyktingarna.

21 februari, 2008

Många barn föda i fjol skriver Svd.
Jag saxar ur denna artikel.

”Efter den största ökningen på över fem år hade Sverige vid årsskiftet 9 182 927 invånare. Befolkningen hade då ökat med 69 970 personer under året, enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). 160 av landets kommuner ökade folkmängden, medan resten låg på en minskad eller oförändrad nivå under 2007. Smedjebacken hade efter 13 års minskning en oförändrad folkmängd. Bjurholm, landets minsta kommun, ökade med åtta personer. Störst minskning av folkmängden noterades på Gotland och i Luleå. Både invandringen och utvandringen till Sverige ökade under fjolåret. Bland de drygt 45 000 utvandrarna var 56 procent födda utomlands och de flesta flyttade hem. Bland de svenskfödda flyttade 18 procent till Norge. ” Läs den röd markerade raden och fundera på hur det är möjligt? Man har flytt för sitt liv säger man vid ankomsten till Sverige. Men så fort man kommit in i välfärds systemet ja då öppnar sig dörrarna till hemlandet?

”Sverige såg samtidigt mer än 99 000 invandrare. Den största gruppen var svenska medborgare som flyttade hem. Men nästan lika många, drygt 15 000, kom från Irak. Invandringen från Rumänien och Bulgarien ökade också kraftigt. Antalet nya svenska medborgare (som ansökte om och fick medborgarskap) var dock hela 34 procent lägre än 2006 och stannade på knappt 34 000. ” Läs den röda och fundera på Libanonkriget. Där UD sa att det var ca 1500 svenskar i området. Men när evakueringen startade var det helt plötsligt 12000.

Våran PK Elit vill nog att detta inte skall få någon större spridning.