Kampen för självständighet och nationell identitet

22 mars, 2010

Historien visar att frihet och demokrati ständigt måste försvaras mot yttre och inre fiender. Det gäller även kampen för en nations självständighet och nationella identitet, vilket många svenskar har svårt att förstå efter 200 år av fred.

Finland har efter sin självständighet 1917 genomlidit ett blodigt inbördeskrig och två krig mot grannen Sovjetunionen.

Kampen för självständigheten har naturligtvis satt spår i den finska folksjälen. Det återspeglas fortfarande i Finlands inställning i nationella och internationella frågor och inom invandringspolitiken, även om det börjar svaja bland unga historielösa ministrar.

Ett lands nationella identitet är en omistlig del av självständigheten. Denna inställning delas tyvärr inte av alla svenskar. Nationella symboler har blivit politiskt inkorrekta och det svenska språket talas inte längre i stadsdelar med många ”nysvenskar”. Det enda dessa ”nysvenskar” tycks uppskatta i det svenska samhället är möjligheterna till livslång bidragsförsörjning. Allt annat ska anpassas till deras kulturer, religioner och språk. Det är vi som ska integrera oss, inte tvärtom. Vad blir då kvar av den nationella sammanhållningen och viljan att solidariskt ställa upp för varandra ?

Alla länder har en armé -sin egen eller någon annans.
Sverige har förskonats från krigets elände under 200år tack vare Finlands hårdnackade motstånd mot den store grannen i öster.  Men Sverige kan inte basera sin säkerhetspolitik på Finlands försvarsmåga i all framtid. Sverige måste ha ett eget försvar som samverkar med och stöder vänskapligt sinnade nationer i närområdet till ömsesidig nytta.

Minnen
Krigen skördade många liv, vilket de otaliga hjältegravarna påminner om. De som överlevde fick efter kriget ett tackbrev från fältmarskalken CG Mannerheim och en medalj från Finlands president Urho Kekkonen. Har även ryska ”souvenirer” i mitt familjearkiv från inbördeskriget 1918 som minner om de hårda strider som mina förfäder deltog i mot de ryska soldater som stödde rödgardisterna. Det handlade om en kamp på liv och död, man mot man. Om utgången varit en annan hade jag inte blivit född.

Vinterkriget slutade i mars för 70år sedan med betydande landavträdelser och andra förluster för Finland.

Relaterat:

//Elfyma+

Bilder från mitt familjearkiv 

Hjältegravar som finns på alla kyrkogårdar i Finland

Mannerheims tackbrev till de soldater som överlevde kriget

Minnesmedalj från President Urho Kekkonen


Kosovo: Gränspostering nedbränd

20 februari, 2008

Ur Sydsvenskan.

”– Vi bad Nato att skicka en helikopter för att lyfta ut våra mannar, sade en poliskälla i huvudstaden Pristina.Trupper från Kfor-styrkan sänds nu till Kosovos nordgräns för att försvara gränsposteringarna där mot angripande serber, sade styrkans talesman överste Bertrand Bonneau i Pristina. Han ville inte uppge vilka delar av Kfor som sätts in.En annan Kfor-källa sade enligt Reuters att soldaterna redan är framme vid den nedbrända gränsposteringen.I den Natoledda Kfor-styrkan i norra Kosovo, där serberna är i majoritet, ingår franska, danska, belgiska och amerikanska soldater.Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov förklarade tidigare under dagen i ett telefonsamtal till sin amerikanska kollega Condoleezza Rice att Kosovos självständighetsförklaring var ”helt oacceptabel och farlig”.”

Alla verkar vara så snabba på att erkänna Kosovos självständighet, men borde det inte innebära att Bosnien upplöses med om Kroater och Serbier vill hem till Kroatien och Serbien?
Borde då inte Norra Kosovo kunna bryta sig loss och återförenas med Serbien?
Vilka dörrar är det som öppnas i och med att Nato med vapen makt slet loss Kosovo från Serbien?