Galghumor- för att överleva i ett politiskt korrekt Sverige

29 augusti, 2010

Uppdaterad 11/10-10

Roliga historier har alltid varit ett sätt för medborgare att protestera mot åsiktsförtryck. Inför det maktfullkomliga etablissemanget är skämten ett av de få verktyg som medborgarna har till sitt förfogande. ”Varje skämt är en liten revolution”, som George Orwell uttryckte det...

I stater som Sovjetunionen, Nazityskland, Maos Kina och Saddam Husseins Irak fanns få eller inga möjligheter att öppet kritisera regimen..

När den sovjetiska pressen slentrianmässigt kastade ur sig lögner till höger och vänster var de roliga historierna, anekdoterna, ett välbehövligt sätt att få håna makten och dess symboler.
I Sovjetunionen hette det bland allmänheten att skälet till att det fanns två tidningar var att det i Pravda (Sanningen) inte fanns någon sanning och att i Izvestija(Nyheter) saknades nyheter.

Dessa politiska anekdoter tjänar flera syften. För det första är berättandet av historierna ett av få sätt att utöva äkta regimkritik. Men även om skämtandet, i tex Sovjetunionen, var en nödvändighet för att överleva kunde det naturligtvis också innebära en risk för motsatsen, eller i alla fall nästan:
I en känd, sovjetisk historia ringer en radiolyssnare till den fiktiva stationen Radio Jerevan och frågar hur många gånger man kan berätta ett politiskt skämt i Sovjetunionen. ”Tre gånger: En gång för sin vän, en gång för förhörsledaren vid KGB och en gång för sin cellkamrat.”

Förutom regimkritik utgjorde berättandet också en sammanhållande kraft för medborgarna i ett land under förtryck. Bakom neddragna gardiner viskades skämten om missförhållandena och ledarnas brister bland vänner och släktingar. Som en bro mellan medborgarna blev skratten åt den förbjudna humorn ett sätt att visa tillit och skapa gemenskap. Så länge det fanns hopp fanns det utrymme för humorn.

Sist men inte minst innebar de roliga historierna en befriande lättnad från den hårda vardagen, om än bara för en kort stund. Att vägra att ta sina ledare på allvar och att håna makten och dess symboler blev ett effektivt sätt att göra livet lite drägligare. Man kunde öppna fönstret till en annan värld som man själv definierade och där man fick utlopp för den oro eller ilska över systemet som man kände. (Källa).

Galghumor sägs ursprungligen ha syftat på humor som kan höras från en dödsdömd på väg till galgen, eller förmågan att se det lustiga i sin svåra situation.

Om det är någon som tycker sig känna igen sig i dagens Sverige- så är det en ren tillfällighet.
I Sverige har vi yttrandefrihet och demokrati för alla som är mentalt friska.
I Sverige tar vi hand om de sjuka som lider av fobier.
I Sverige är vi alla jämlika, vissa mer än andra.
I Sverige tillsätts tjänster efter kompetens och moral.
I Sverige är det straffbart att betala för sex- dela på notan för säkerhets skull, eller använd prolongeringssoffan.


Svenska dissidenter. Låt er inte luras av av deras blida uppsyn !
Sjukdomen (fobierna) syns inte på utsidan.

Forskarna är överens om att dissidenter och oliktänkande lider av fobier. De behöver lång tids behandling i en psykiatrisk klinik, eller omskolning vid något av våra korrektionsanstalter (politiskt certifierade Universitet och Högskolor) för att tillfriskna. Vissa är obotliga (se bild). De måste isoleras för att inte smitta ner valboskapen.

Dissidenterna utmålar sig själva som martyrer. Men det handlar bara om att få uppmärksamhet, ungefär som när kvinnor vill bli våldtagna för att känna sig bekräftade och uppmärksammade.
I utlandet (Norge) har dissidenter (Alexandr Solzjenitsyn,  Aung San Suu Kyi, och Liu_Xiaobo) belönats med Nobels Fredspris, i stället för att få adekvat behandling för sina fobier.
Och i Danmark har dissidenter släppts in i Riksdagen och i EU-parlamentet där de kan sprida sina sjukliga föreställningar och PK-fobier.
Denna systemhotande epidemi sprider sig nu i Europa och i Norden. Bara Stockholms innerstad har lyckats avskärma sig från den rasistiska omvärlden.
Med denna utveckling måste demokrati-muren vid Stockholms tullar förstärkas som ett led i kampen för människors lika värde.

//Elfyma+

Relaterat:

Annonser

Lättsamt om politik och sex.

13 juli, 2010

Uppdaterad 15/7-10.

Almedalsveckan har blivit etablissemangets ”firmafest” där alkoholen flödar och alla går till sängs med alla på ett eller annat sätt.

Den sedesamme och sparsamme Jimmie Åkesson trodde sig få uppmärksamhet utan att bjuda på alkohol och snittar- men där misstog han sig.
Framträdandet hade passerat spårlöst förbi i media, om inte en lindrigt nykter biskop klivit upp på scenen för att ”godhetsfullt” be Åkesson och hans parti Sverigedemokraterna fara åt helvete.

Den rutinerade linslusen, feministen och narcissisten Gudrun Schyman eldade upp pengar, efter att tidigare ha försökt sälja sex i TV4. Uppmärksamheten blev stor, men budskapet gick inte hem hos kvinnor som arbetar ihop sina egna pengar, i stället för att leva på andras (männens) pengar.

En annan narcissist, skådespelerskan Solveig Ternström, passade på att byta parti inför öppen ridå. Vad gör man inte för att  få uppmärksamhet och applåder ?

Mest uppmärksamhet fick (fd) arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin– inte för sina politiska uttalanden, utan för sina privata affärer.

Vad som är sant, och vad som är smutskastning är dock oklart. I valtider är det inte så noga med sanningen....

Feministen Littorin anklagades av ett okänt lyxfnask för att ha köpt sex av henne, innan han blev minister 2006.
Littorins möjligheter att rentvå sig är närmast obefintliga då det inte ens finns någon polisanmälan, bara ryktesspridning att bemöta. Klart är att någon tjänar på dessa sent påkomna ”avslöjanden” i de rödgrönas propagandablad Aftonbladet.......
14/7-10: Littorin bemöter anklagelserna
15/7-10: Aftonbladet ljuger om Littorins dementi.
15/7-10: Fd överåklagare kritisk till AB:s agerande
15/7-10: Littorin överväger stämma AB för förtal
15/7-10: Aftonbladets källa ”ANNA” avslöjad !

Enl. sexköpslagen är det lagligt att sälja sex, men olagligt (för män) att köpa sex. (Kvinnor har aldrig åtalats för sexköp).
Lagen är i likhet med Diskrimineringslagen inkvisitorisk. Den anklagade måste i praktiken bevisa att han inte har köpt sex. Den som köper en päls till sin fru eller älskarinna för att få henne på gott humör har i praktiken köpt sex. Och att bjuda ut en kvinna på krogen kan vara kriminellt- om de efteråt går till sängs tillsammans.

Sensmoral 1: Dela alltid på notan och andra utgifter innan ni har sex.

Anekdot som skulle kunna vara sann.
Den unge mannen stoppade bilen på en enslig skogsväg och började tafsa på flickan.
-Hörru, vänta lite, sa flickan. I själva verket fnaskar jag och om du vill fortsätta får du vackert betala 500 spänn.
Han var så upphetsad att han betalade henne.
Men sedan satt han bara och stirrade ut genom vindrutan.

– Ska vi inte köra iväg nu ? sa flickan.
– Nej, sa han. I själva verket är jag taxichaffis och en körning tillbaka till stan kostar 500 spänn (Källa).

En sann historia.
En ung man från landet skjutsade hem en ung vacker kvinna från danskrogen i den stora staden.  Kvinnan bjöd upp honom till lägenheten och mannen trodde sig bli bjuden på fika mm, som anständigheten bjöd. Men denna ljuva kvinna ville i stället sälja sex för pengar.

Kvinnan levde gott på att fnaska och ägde bl.a en dyr sportbil, vilket ytterst få hade råd med på den tiden.
Den hederlige, men naive industriarbetarens världsbild rasade. En arbetare kunde då inte gneta ihop till en ny sportbil i Sverige med 80% marginalskatter och skenande inflation. Än mindre kosta på sig lyxen att bränna en halv månadslön i en lyxhoras famn.
Hur kunde det bli så fel i Arbetarpartiet-Socialdemokraternas Sverige ?

”Prostitutionen är kapitalismens fel”, sa kommunisterna.
Det är bara i kommunistiska länder det lönar sig att arbeta, i stället för att fnaska”.
Den unge mannen åkte till Sovjetunionen för att på plats syna de arbetandes himmelrike.
Men fnaskandet var vanligare där än i Sverige. Skillnaden var att även kvinnliga läkare extraknäckade som lyxhoror för att dryga ut sina magra läkarlöner. Hotellbarerna dignade av flickor som erbjöd sina tjänster till utlänningar under överinseende av partifunktionärer och poliser.

Sensmoral 2: Köp inte sex- låt alla kvinnor arbeta och göra rätt för sig i jämlikhetens namn.

Jag är inte lika naiv längre.
Realism har ersatt tron på utopier och himmelriken.

Relaterat:

//Elfyma+