Svenskheten debatteras i media och bloggar med anledning av förestående nationaldagsfirande.
”Vi behöver ingen politik för att känna oss som svenskar”
skriver Per Bauhn, professor vid Linnéuniversitetet, på Newsmill.
Bauhn ser den svenska konsessus-kulturen som roten till sakernas tillstånd i Sverige.
”I en konsensuskultur är det viktiga inte vad som är sant eller rätt, utan vad som vinner gehör hos kollektivet.
Konsensuskulturen kan vara en god jordmån för fördomar av olika slag, åtminstone när dessa har kommit att införlivas med ett kollektivs uppfattning om vad som är gott och ont, och vilka som bör ses som gärningsmän och förövare.
Men än mer bekymmersamt är att konsensuskulturen tenderar att undergräva ett samhälles moraliska integritet”.
Vad som är rätt eller fel blir en förhandlingsfråga, inte en fråga om att skilja mellan tyranner och tyranniets fiender.
I stället för att ta offrets sida mot gärningsmannen väljer konsensussamhället att se dem båda som parter med legitima intressen att värna och jämka samman.
Även den våldsamme angriparen har rättigheter, vilket kommer till uttryck i de rättsfall där människor döms för att ha använt för mycket våld i värnandet av sitt eget eller närståendes liv.
Har du stött på fenomenet i åsikts-Sverige?
Ja, men jag kan inte påstå att konsensuskulturen har hindrat mig från att delta i samhällsdebatten. Däremot har jag förstås noterat hur lätt det är att uppfattas som extrem – att kritik av islamism beskrivs som ”islamofobi”, att kritik av religiösa samfunds och företrädares anspråk på särlagstiftning tolkas som ”sekulär fundamentalism”, osv.
Kan konsensuskulturen verka inkluderande?
Ja – till priset av att du ger upp rätten att tänka själv.
Kan konsensuskulturen verka exkluderande?
Ja – om du inte traskar patrull med flocken.
Har Sverigedemokraternas intåg i riksdagen försvagat – eller kanske förstärkt – strävan efter samförstånd i den svenska debatten?
På kort sikt har det stärkt samförståndstänkandet, i så måtto att alla partier är överens om att inte tala med SD, och t.o.m. är beredda (på kommunal nivå) att överge blockpolitiken bara för att hålla SD borta från inflytande.
På lång sikt återstår att se om innehållet i samförståndet kommer att förändras.
Om SD är framgångsrika i ännu ett val, så lär (något eller några av) de andra partierna antingen förhandla med SD, eller överta delar av SD:s argumentation för att återta väljare från dem, skriver Per Bauhn (Läs mer).
”Politiker som hånar det svenska försvårar integrationen”,
skriver Nima Dervish i ett annat inlägg på Newsmill.
När ”goda krafter” ska bemöta SD säger de ofta triumferande ”Vad är svenskt? Vad är svensk kultur?”, allt för att sedan fnysa åt svar som röda stugor, svensk folkdräkt, midsommar, köttbullar och kåldolmar. Men frågan är inte lätt att besvara angående andra länder och kulturer heller.
I Sverige blir invandrare indoktrinerade i att se Sverige som en ”ankdamm” och ”mellanmjölkens land”. Inte vidare sexiga beteckningar. Vem vill känna tillhörighet till en ljummen ankdamm?
För att vara en litet land i utkanten av världen har Sverige gett många (töntiga?) bidrag till världen: den justerbara skiftnyckeln, primusköket, AXE-växeln, pacemakern (både uppfinning och själva kirurgin), sfäriskt kullager, mjölkseparatorn, rullbältet i bilar, propellern, kylskåpet och det moderna blixtlåset… Sverige har haft nästan 30 nobelpristagare. Iran har haft en – som fick fredspriset för att ha bekämpat djupa orättvisor som inte ska finnas i ett normalt land. (Läs mer).
Signaturen Julia Caesar har skrivit ett ”Requiem för Sverige” om hur våra styrande makteliter förvägrar svenskarna rätten att känna glädje och stolthet för sitt land och sin kultur.
Skulle vi trots allt envisas med att fira Svenska flaggans dag kan vi göra det till tonerna av kurdisk folkmusik eller med somalisk fest, anordnad av Stockholms stadsmuséum. Somalisk musik och dans och somaliska piroger utlovas. Samt hennamålning och hårflätning. Vi ska alla se ut som somalier. Vi kvinnor kanske ska linda in oss i tio meter tyg för att riktigt smälta in i den somaliska festyran på Sveriges nationaldag?
Inbjudan pryds av en svensk flagga i form av en kamel.
Med lite ansträngning och några miljarder i introduktionsbidrag ska kameler säkert gå att integrera bland älgar och rådjur i den svenska faunan. Gillar man olika så får man löpa hela linan ut. (Läs mer).
//Elfyma+
Publicerat av elfyma+ 
Varjager's Weblog 