Mångkulturalism hotar samhällsgemenskapen

24 januari, 2011

”Under 2010 och 2011 har tankesmedjan Timbro problematiserat mångkulturalismen och integrationsdebatten.
Timbros rapport, Assimilation eller integration – en utvärdering av svensk integrationsdebatt (Timbro: 2011), visar på att integration och assimilation är sammanlänkade i den svenska politiska diskursen. Således pekar Timbro på det faktum att politiker talar om integration i termer av assimilation, det vill säga att de blivande svenskarna skall anpassa sig till det normsystem som finns i Sverige”, skriver Sverigedemokraternas riksdagsledamot Erik Almqvist på Newsmill.

Skillnaden mellan integration och assimilation är således inte i den svenska politiska diskursen klar även om man kan skönja att ”integration” har med multikulturalism att göra och assimilation har med nationalism att göra.

Att tala om assimilering är inte kontroversiellt i utlandet men det förefaller att vara så i Sverige.
Detta visade bland annat rubrikerna orsakade av Folkpartiets förslag om språktest inför valet 2002.

I USA och Frankrike är dock assimilationspolitik inte något kontroversiellt.  Det är förväntat att de nya amerikanerna och de nya fransmännen lär sig det språk och de normer som återfinns i deras nya hemland.
Även Kanada, som är känt för politiskt multikulturalistiska policys, ställer krav på sina nya medborgare. (Wayland, Shara, 1997).
Tysklands Förbundskansler Angela Merkel fastslog förra året att ”multikulturalismen” som politisk doktrin är över.  De nya tyskarna skall anpassa sig till det ”tyska”.

Vi uppfattar att det finns två sätt att se på begreppet multikulturalism.
Dels kan multikulturalism förstås som beskrivande multikulturalism, det vill säga att samhället är mångkulturellt.
Dels kan multikulturalism förstås som normativ multikulturalism, vilket innebär att invandrare och minoriteter skall uppmuntras att behålla sin kulturella särart och än mer ges specifika särrättigheter.

Sverigedemokraterna erkänner att många samhällen kan beskrivas som mångkulturella. Men det innebär inte att alla kulturella uttryck skall beredas plats för i samhället.

Journalisten Dilsa Demirbag Sten och filosofen Per Bauhn kom härom året ut med boken ”Till Frihetens krav – en kritik av normativ multikulturalism”(2010). Där kritiserade de utifrån en liberal position den normativa multikulturalismen. Demirbag Sten och Bauhn menade att vissa kulturella yttringar helt enkelt är oförenliga med mänskliga rättigheter så som individuell frihet.

Att förespråka assimilering är på intet sätt rasistiskt, snarare är det en förutsättning för ett harmoniskt och fungerande samhälle.
Alla samhällen och alla kulturer verkar för viss socialisering av sina medlemmar – och alla samhällen sätter upp gränser för vad som är moraliskt rätt och vad som är moraliskt fel.

Demirbag Sten och Bauhn som är liberala kritiker av normativ multikulturalism kan inte undgå assimileringsprincipen eftersom man kan hävda att den liberala demokratin är assimilerande då den liberala demokratin förutsätter att människor måste adoptera vissa värden. Värden, så som individuell frihet, som är en förutsättning för den liberala demokratin.

Till och med multikulturalisterna måste acceptera att grupper internt praktiserar assimilering.  Hur vi än vänder och vrider på det kan vi inte undkomma begreppet assimilering även om konceptet artikuleras olika beroende i vilken kontext vi talar om det.

Fredrik Reinfeldt menade i sitt jultal (2010) att ett av de svenska värdena är ”mångfald”.
Sverigedemokraterna menar att det är omöjligt att ”mångfald” kan vara ett grundläggande svenskt värde.

Den konservativa kanadensiska författaren och journalisten Mark Steyn menar att om vårt högsta värde är mångfald innebär det att vårt högsta värde är att vi inte har något högsta värde. (Steyn, Mark. 2006) .  Att vara för mångkulturalism är liktydigt med att ta en position för nihilism hävdar Steyn.

SD är inte ett nihilistiskt parti utan ett nationalistiskt med en stark tror på naturrättsliga principer.
Vi menar att man måste skilja mellan immigration och mångkulturalism vilket är två skilda politiska diskurser.

SD är inte av princip emot immigration. Vi välkomnar invandrare till Sverige men vill vara tydliga med att de invandrare som kommer hit för att stanna också måste vara villiga att bli en del av vårt samhälle.
Det innebär att de blivande svenskarna måste adoptera vissa centrala bitar av vad det innebär att vara svensk. Dels vårt språk men även det vi uppfattar som svenska värderingar.

Vad är då svenska värderingar?
För att ta ett exempel så har Sverige en lång tradition av ett starkt djurskydd.
I Sverige är inte blodsporter tillåtna eftersom Sverige menar att det är ett uttryck för djurplågeri. Detta är så gott som alla riksdagspartier överrens om.
Trots detta menar våra politiska motståndare att skäktning skall legaliseras med motiveringen att det är en integrerad del i islam. Man tar alltså en multikulturalistisk position.

I vissa delar av världen är blodsporter en integrerad del av kulturen så som i Spanien, där tjurfäktning är en viktig kulturell sport.
Det är inte orimligt att det finns spanska invandrare i Sverige som anser att tjurfäktning är en viktig del av deras kulturarv.
Är det då rimligt att legalisera tjurfäktning i Sverige bara för att tjurfäktning är ett kulturellt uttryck i en etnisk grupp i Sverige?
Vart går gränsen? Skall vi avskaffa demokratin bara för att islamister anser att den bör upphävas och ersättas med teokrati?

Sverigedemokraterna är villiga att dra politiska gränser för vad som är moraliskt riktigt och vad som är moraliskt fel.  Vi vänder oss således emot blodsporter av denna typ i Sverige och mot den tilltagande islamismen – eftersom vi tror på någonting.
Våra politiska motståndare är oftast motvilliga att dra politiska gränser annat än gränser som inskränker på yttrandefrihet i syfte att skydda barbariska kulturella seder.

Mariam Osman Sherifay (S) skriver den 19 oktober 2009 att hon polisanmälde Aftonbladet för att de publicerat Sverigedemokraternas debattartikel (Aftonbladet: 2009-10-19) om det mångkulturella samhället eftersom Åkesson kritiserar ritualslakt och omskärelse av pojkar.
Osman Sherifay praktiserar multikulturalismens särskiljande logik där svenska värderingar skall åsidosättas för att ge utrymme för vissa invandrargruppers kulturella uttryck.

Detta går inte bara stick i stäv mot mänskliga rättigheter då vissa kulturella uttryck klart bryter mot dem men även mot alla människors lika värde då svenskarna förlorar kontrollen över sitt sätt att leva och således sin egen framtid, avlutar Erik Almqvist.

(Inlägget återges i sin helhet pga censurrisken).

//Elfyma+


Är Abdirizak Waberi islamist ?

7 januari, 2011

Debatt om svenskheten i Riksdagen.
Under hösten har sverigedemokratiska politiker fått kritik för sitt sätt att angripa den moderate riksdagsledamoten Abderisak Waberi, som anklagas för att inte vara svensk och anses inte platsa i riksdagen. Bland annat anklagas Waberi för att vara islamist. (Uppdaterad 9/1-11)
Lyssna på P1-Morgon.

Reportage av Erik Hedtjärn och samtal med islamologen Jonas Otterbeck.
Debatt mellan den utpekade moderaten Abdirizak Waberi och Sverigedemokraternas Mikael Jansson.

Kommentar:
Islamologen Jonas Otterbeck:s definition av politisk islam (islamism) passar in på Waberi.
Men Waberi säger att han är ”praktiserande muslim”, inte islamist trots att han agerar politiskt för att flytta fram islams positioner i Sverige.
På frågan om han har svenska värderingar svamlar han om mångkultur i stället för att svara.
Den tillåtna lögnen och förnekelsen taqiyya och kitman praktiseras flitigt av denne ”praktiserande muslim”.

”Moderata muslimer” har samma mål som radikala muslimer.

    //Elfyma+


    Massinvandringens kostnader -En obekväm sanning.

    30 november, 2010

    Oberoende brittisk politisk rapport sänder kalla kårar genom det politiska etablissemanget (Realtid 8/4 2008).
    Uppdaterat 1/12-10

    Storbritannien har liksom Sverige generöst öppnat sina gränser för invandrare.
    Utöver den moraliska principen om en generös invandrarpolitik har budskapet till väljarkåren om invandringens nationalekonomiska fördelar i mångt och mycket varit desamma i de två länderna.

    Rapporten som det ekonomiska utskottet i överhuset lagt fram på egen begäran har slagit ner som en bomb i det politiska etablissemanget, och kraftigt påverkat debatten.

    Efter åtta månaders arbete, intervjuer med ett sjuttiotal organisationer och djupdykningar i all tillgänglig statistik kom de väl så kvalificerade lorderna – bland annat två före detta finansministrar, en före detta riksbankschef – fram till att immigrationen inte haft någon som helst positiv inverkan på ekonomin och att regeringens slutsatser byggde på ovederhäftig och vinklad statistik.

    Labour-regeringens hållning att immigrationen medfört ökade vinster för den brittiska ekonomin, i storleksordningen sex miljarder pund per år, ifrågasätts starkt av rapporten. Läs mer

    Rapporten om att invandringen i landet kostar mer än den smakar, har splittrat det politiska etablissemanget även i Sverige.
    -Men sådana uträkningar är nödvändiga”, menar den svenska samhällsdebattören och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S).

    -Man måste kunna räkna på det som allt annat. Det var ju nyligen ett fall i Bromölla där man föreslog att man skulle räkna på vad invandringen skulle kosta för kommunen och det tycker jag är helt rimligt”.
    -De politiska partierna i Sverige har ju länge försökt att undvika att tala om de här frågorna. Men när man dämpar då kommer känslorna som folk har tryckt ner – för att de vill vara väluppfostrade – finns ändå där” sade han till Realtid april-2008. (Under valrörelsen lät det annorlunda).

    Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet har forskat om invandringens kostnader i Sverige.
    Sedan sjuttiotalet har han forskat om invandrarnas ställning på arbetsmarknaden, hur den har förändrats över tid, samt hur den offentliga sektorn har fördelat kostnaden mellan infödda och invandrare.

    -På 60- och 70-talet hade invandrarna en gynnsam ålderssammansättning, gick ut på arbetsmarknaden omedelbart och bidrog starkt bidrag till skatteunderlaget”. ”Detta samtidigt som man inte tog så mycket i anspråk av den offentliga sektorn som den infödda befolkningen”.

    Vad som sedan hände från 1980 och framåt är att invandrarnas sysselsättningsläge har försämrats. -Den höga arbetslösheten motverkar den gynnsamma ålderssammansättningen bland invandrare”. (Läs mer)

    AnmBristen på arbetskraft- En myt. 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden (Ekonomiska klubben/Axess TV).
    Regeringen räknade inför maktskiftet med att 1,6 miljoner människor befann sig i utanförskap (Expr.)

    -Invandringen har blivit en kostnad för de infödda i form av skatter och socialförsäkringsavgifter- mellanskillnaden på årsbasis är
    cirka 40 miljarder kronor”. Enl en annan ekonom, Lars Jansson, är kostnaden högre,  (ca 267 miljarder).

    Jan Ekberg betonar att eftersom invandrare är yngre än infödda så handlar kostnaden snarare om en misslyckad integrationspolitik än immigrationen i sig.
    -Skulle man lyckas med att få dem i förvärvsarbete i samma utsträckning som bland infödda skulle trenden vända igen. (Läs mer)

    Migrationsminister Tobias Billström säger,
    ”Debatten bör handla mer om migration som en positiv kraft än vad den kostar samhället”

    Kommentar:
    Samme professor Ekberg påstod under valrörelsen att förvärvsfrekvensen bland invandrare är åtminstone 30-40 procent redan efter två år, och att det inte fanns någon undanträngningseffekt på arbetsmarknaden (trots att staten betalar 75% av lönekostnaden om invandrare anställs i stället för svenskar (Läs mer).

    Dags att se verkligheten som den är
    -istället för att hoppas på mirakel

    OM det inte vore för alla OM, skulle massinvandringen vara en guldgruva för den svenska ekonomin.
    Invandrartäta Södertälje och Malmö skulle tillhöra de rikaste kommunerna – och helsvenska Vellinge och Danderyd skulle vara bidragsberoende.

    //Elfyma+



    Bodstöms ersättare prioriterar också sina egna intressen (i Turkiet).

    15 oktober, 2010

    Tomas Bodström prioriterar sig själv och USA (eller familjen som han skyller på).

    Hans ersättare blir turkassyriern Yilmaz Kerimo som redan suttit tolv år i riksdagen men förlorade sin plats i senaste valet..

    Yilmaz Kerimo är gift och har fyra barn. Han driver demokrati- och välfärdsfrågor och kommer nu även ta över Bodströms plats som ledamot i civilutskottet, men han agerar också i utrikespolitiska frågor. Bland annat har han tillsammans med flera svenska politiker varit engagerad i en landtvist kring S:t Gabriel-klostret i Midyat, vilket också är hans ursprungstad. (DN).

    Yilmaz Kerimo har även försökt få Carl Bildt att ta initiativ för att få FN att skydda de kristna i Irak och ge de kristna
    assyrier/syrianer/kaldéerna en frizon under FN:s överinseende i Irak.

    Han har även motionerat om att Regeringen ska verka för bevarandet av assyrier/syrianers kulturarv i Turkiet.

    Anm. När kommer svenska politiker verka för bevarandet av svenskars kulturarv i Sverige ?

    Kommentar:
    Ännu en politiker som prioriterar sina egna personliga intressen i stället för riksdagsuppdraget.
    Yilmaz Kerimo (S) agerar som om han blivit invald till det turkiska eller assyriska parlamentet..

    Mats Dagerlind skriver i DN:
    ”Yilmaz Kerimo är engagerad i en landtvist kring S:t Gabriel-klostret i Midyat, vilket är hans ursprungstad”. Detta är risken med en multikulturell riksdag. Fokus flyttas på ett olyckligt sätt från svensk politik till konflikter i andra länder.
    I synnerhet har Turkiet-frågor tagit omotiverat stor plats i utrikespolitiken och medfört inrikespolitiska motsättningar pga rikspolitiker och lonbbyister med rötter i regionen – Kurdistanfrågan, folkmordet på armenier, krav på turkiskt EU-medlemskap osv.

    //Elfyma+


    Ställ samma krav på invandrarpolitiker som på svenskar !

    15 maj, 2010

    Alla har blivit chockade när nyheten i media om att en s-politiker i Stockholm blev anhållen, och senare häktat, misstänkt för människorov, slog ner. Men inte jag. Inte för att jag visste någonting om själva ärendet. Det som jag visste var att vissa personer har fel värderingar, som de lyckats dölja med stor framgång, och att de saknar principer, skriver S-politikern Moissis Nikolaidis om härvan kring partikollegan som misstänks för att ha planerat kidnappning av en syrisk diplomats dotter.

    Hederskultur bakom en demokratisk fasad
    ”Många av de invandrare som kommer till Sverige, kommer från länder som saknar demokratisk tradition. Många kommer från hedersrelaterade kulturer och för med sig en del av den kulturen i sitt nya land. Många vet också att, om dessa värderingar blir offentliga, så har de inte någon möjlighet till en politisk karriär i ett västerländskt samhälle som Sverige. Därför döljer man dessa värderingar och ibland med viss framgång.
    Ibland misslyckas man med att dölja sina värderingar. Ett klassiskt exempel är när ordföranden i Sveriges muslimska förbund Mahmoud Aldebe som skulle kandiderade till riksdagen för Centerpartiet. När han krävde sharialagar för våra muslimska vänner i Sverige, avslöjade han sina värderingar och petades bort”.

    Nikolaidis avslutar sin kritik av den naiva politiska korrektheten med:
    ”Lösningen på frågan är mycket enkel: Ställ samma krav på invandrarpolitikerna som man ställer på svenskarna”.

    Kommentar:
    Äntligen en politiker som vågar se verkligheten som den är.
    Dags för ett uppvaknande i de korrektas värld ?
    Även MP och V har sina skelett i garderoben- likaså M och de andra partierna som säljer sin själ för att blidka imamerna.

    //Elfyma+