Insändare i GP 

2 augusti, 2016

​”Det finns unikt goda förutsättningar för en förbundsstat i Norden. En nordisk identitet har funnits över tid, och går att spåra så långt tillbaka som de isländska sagorna. Framväxten av våra moderna liberala demokratier skedde under nära nordiskt utbyte. På så sätt lever vi redan i stater som är mer samnordiska än vi är medvetna om. Det vi kallar svenska värderingar är ofta värderingar typiska för Norden.”

Det är många som anser att vi finns som folk och har en egen kultur. Endast Pk-media anser att det inte finns något svenskt. 

Varjager 


Avskaffa minoritetsspråken !

3 mars, 2010

I Sverige talas och skrivs ca 150 olika språk, t.ex. teckenspråk, engelska, sydsamiska och wolof. De största språken jämte svenska är finska, bosniska-kroatiska-serbiska, arabiska, kurdiska, spanska och persiska.

En ny samlad språklag började gälla 1 juli-09. Lagen omfattar hela språksamhället och lagfäster Sverige som ett flerspråkigt land. Svenskan är huvudspråket och finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska är nationella minoritetsspråk. Det svenska teckenspråket har en särskild ställning som modersmål för döva.
Det svenska språket har inte fått status som officiellt språk, vilket bl.a innebär att högre utbildning fortfarande kan bedrivas på utländska språk för att t ex locka utländska studenter som vill få gratis universitetsutbildning i Sverige.

Av minoritetsspråken är endast finskan, samiskan och meänkieli (en finsk dialekt) ursprungsspråk i Sverige. Ursprungsspråken har dock ingen särställning i Sverige – de likställs med romani chib och jiddisch (ett i det närmaste utdött språk i Sverige), vilket är världsunikt. Jiddisch är inte lagfäst som officiellt minoritetsspråk ens i Israel. Och romani är inte ens ett enhetligt språk, utan ett antal sinsemellan särpräglade språk/dialekter från olika delar av världen.

Upphöjelsen till ”Minoritetsspråk” ger olika privilegier och rättigheter i majoritetssamhället, beroende på var man bor.
”Lagen är inte behovs-utan rättighetsbaserad”. Minoriteter som bott här i tre generationer och talar svenska kan således i all framtid kräva att myndigheterna kommunicerar med dem på något av deras minoritetsspråk.

Det öppnar oanade möjligheter att sko sig på det allmänna, inte minst för finska romer som talar två av minoritetsspråken.
Etniska grupper kan t ex kräva offentliga anställningar baserade på språklig tillhörighet, uppdrag att översätta handlingar och lagar, särskilda utbildningsinsatser och forskning upp till universitetsnivå etc. Extra pengar har redan anslagits till bl.a LiU för utbildning/forskning i romani och till LU för jiddisch.
Upphöjelsen innebär också att kommunerna blir skyldiga att arrangera ”hemspråksundervisning” om det så bara finns ett enda barn som kräver det. Det ökar givetvis behovet av hemspråkslärare vilket skapar många ”arbetstillfällen” för den egna etniska gruppen, samtidigt som skolorna måste skära ner och slå ihop skolklasser för att klara sin ekonomi.

Övriga språk definieras som ”Invandrarspråk”.
Även invandrarspråken har rätt till ”hemspråksundervisning” eller ”modersmålsundervisning”, vilket utnyttjas flitigt. Kommunerna ska kunna erbjuda denna undervisning på upp till 150 språk som det ser ut i Sverige idag (Exempel).

Hemspråken knäcker kommunala budgetar.
Mindre skolor och kommuner som inte kan tillhandahålla hemspråksundervisning på alla språk tvingas köpa tjänsten på annat håll och bekosta transporten dit. Har med egna ögon sett hur dessa barn hämtas kungligt med limousiner till sina hemspråksutbildningar, samtidigt som kommunens skolar inte har råd att anställa behöriga lärare, eller tvingas införa lärarlösa lektioner. Andra väljer att dra ner på skolbespisningen för att klara budgeten.

Till saken hör att jag med min invandrarbakgrund kunnat kräva hemspråksundervisning för mina egna barn. Men jag anser att det är en privatsak om jag vill lära mina barn mitt eget modersmål. Jag ifrågasätter även behovet av hemspråksundervisning för utlandsfödda som fått PUT och som inte vill återvända till sina hemländer.
Det är inte för lite, utan för mycket hemspråk i hemmen, i skolarna och i de segregerade bostadsområdena idag. De svenskspråkiga barn har blivit en liten minoritet i många skolor pga den okontrollerade massinvandringen. På 50-talet var man tvungen att lära sig svenska om man ville ha någon att prata med på skolgården.

Arabiska blir nästa ”minoritetsspråk ”?
Det är bara en tidsfråga när andra invandrarspråk (ca 150 språk) lagfästs som officiella minoritetsspråk. Upphöjelsen av invandrarspråken romani och jiddisch till lagfäst minoritetsspråk kan då utnyttjas som farliga prejudikat. Araberna kan kräva samma särbehandling som judarna. De behöver bara bevisa att det talats arabiska i Sverige under tre generationer av en handfull araber.
Språklagen kan sedan användas på samma sätt som Diskrimineringslagen för att kräva privilegier och rättigheter på skattebetalarnas bekostnad.

Minoritetsspråken blir en gökunge i den kommula ekonomin
När myndigheter/kommuner/Landsting blir ålagda att kommunicera på 150 språk så tvingas de anställa upp till 150 personer på varje tjänst, vilket skapar många ”arbetstillfällen” för ”nysvenskar vars främsta och kanske enda kompetens är det egna modersmålet.
Språklagen kommer att slutföra det som Diskrimineringslagen och DO har påbörjat- utskrotningen av den svenska välfärden.
Vi tvingas införa ättestupor för våra gamla och skära ner på våra barns/barnbarns skolgång om inget görs förs att stoppa detta oansvariga slöseri med våra gemensamma tillgångar.

Förslag till ny språklag:
Svenskan skall vara vårt gemensamma officiella språk i Sverige. Ursprungsspråk/dialekter som ingår i vårt kulturarv (samiska, finska/mienkieli, Älvdalska, Gutamål etc) bör stödjas, ungefär som invandrarspråken stöds idag (Exempel).
Övriga språk ska inte ha några särskilda rättigheter. De som vill lära sig sina föräldrars språk får göra det på samma sätt som barn alltid har gjort sedan mänskligheten införde talspråk för att kunna kommunicera med varandra.

Tidigare inlägg:
Vår historia – Vårt ursprung – Vårt språk
DO är nutidens skit i brunnen !

// Elfyma+

Arkiv: Historia


Vår historia – Vårt ursprung – Vårt språk

28 februari, 2010

Norra Europas pionjärer var blonda och blåögda
Modern forskning konstaterar att folken runt Östersjön, norra germaner, balter, slaver och östersjöfinnar utgör planetens enda blonda befolkningsgrupp. Blondheten har definierats genom andelen blåögda (light-colored eyes) och annars ljushyade, dvs med mindre pigment.
Forskare menar även att Ukrainas tillflyktsort (refuge) representerar den blonda människotypen (och Iberias refuge den mörka).
(Ukrainas Julia Timosjenko ser onekligen ut som en fornnordisk valkyria).
Att befolkningen idag inte är blonda beror på senare invandringar av iranska och turkiska folk.

Genetiskt och språkligt ursprung är inte samma sak
1980-talet påbörjades i Europa kartläggningen av mitokondrial DNA mellan olika folkgrupper och resulterade i en all-europeisk genfamilj, dvs alla förutom två av Europas folk påvisades som genetiska släktingar. Finsk-ugriska språk är ju annorlunda från indoeuropeiska språk, men de som talar dessa skilda språk, kan genetiskt vara nära släkt.
De enda ”avvikande” folken i nutida Europa är samerna och baskerna. Av ”européer” står irländare längst ifrån oss genetiskt, medan holländare, finländare och ester är närmast.

Språkvetenskapliga termer (indoeuropé, finsk-ugrisk osv) används inte längre inom vetenskapen, när man forskar om människopopula- tionernas biologiska arv. Zigenare t ex är indoeuropéer. Slaver, balter, germaner är inte genetiska enheter, utan mycket yngre begrepp än
t ex bildandet av finnarnas genpol.

Indoeuropeiska språk ersätter uralska ursprungsspråk
Den process som formade germanerna, slaverna osv, gav även form åt finnarna. Vad som skiljer är att finnarna i hög grad bevarat kontinuiteten i sitt ursprungliga språk. Övriga har bytt sitt språk till ett indoeuropeiskt-finsk-ugriskt blandspråk (urnordiska) några tusen år sedan.
Finskan och samiskan tros emanera från de  ”uraliska/uralska ursprungsspråk som talades i norra europa ca 7500år sedan. Ural anses därför vara våra urspråks första hem.

De indoeuropeiska språkens ursprung ligger fortfarande i halvmörker, både när det gäller tid och plats. Det vanligaste antagandet går ut på att alla indoeuropeiska språk går tillbaka till en urform som var ett enhetligt språk för ca 5–6 000 år sedan och talades av en folkgrupp som bodde någonstans norr eller söder om Svarta havet. Här är forskarna inte eniga.
Den första gruppen som lämnade »urhemmet«, var sannolikt de som senare blev kända som hettiterna, ett gammalt kulturfolk i det östra Mindre Asien. Några forskare anser att denna utvandring skedde för minst 4000 år sedan (Norden)

Standardsvenskan (mälardalssvenskan)som talas idag är starkt präglad av latin, grekiska, lågtyska och andra språkliga inflytelser och har nästan inga likheter längre med fornnordiskan.
Vissa forskare anser att Älvdalsmålet och Gutamålet liknar de fornnordiska språken. Andra hävdar att Älvdalsmålet bara är en (för oss obegriplig) svensk dialekt. Ni som åker Vasaloppet kanske får höra Älvdalsmålet när blåbärssoppan serveras, övriga kan njuta av denna sång på Älvdalska.
Gutamålet som den gotländska dialekten kallas kommer från forngutniskan och finns dokumenterad i både Gutalagen och Gutasagan från mitten av 1300-talet. Forngutniskan påminde om fornsvenskan men har färgats av Hansatiden och dansktiden med många låneord.

Dessa inhemska språk/dialekter som är en del av vårt kulturarv får inget stöd från samhället, till skillnad från jiddisch och romani som omhuldas desto mer av våra politiker.  De sk. ”minoritetsspråken” tas upp i kommande inlägg..

Källor:
Finnpro2000

Arkiv: Historia

//Elfyma+