Höj ambitionsnivån. Äldre runt om i landet får inte den hjälp de behöver
– helt enkelt för att socialtjänstlagen inte kräver det.
(Uppdaterat 15/10-13)
Nu krävs åtgärder och politisk ansvarstagande för att skapa förtroende för äldreomsorgen, skriver kommunalrådet i Solna Malin Appelgren (KD), i DN.
Den kommunala behovsprövningen styrs av Socialtjänstlagen som stipulerar att en människa som har behov av äldreomsorg har rätt till en ”skälig levnadsnivå”.
Detta kan ställas mot LSS, som är en egen lagstiftning som ger handikappade (under 65år) rätt till ”goda” levnadsvillkor.
I dagsläget finns inget enda parti som föreslår ambitionshöjningar på äldreomsorgens område, hävdar Malin Appelgren.
Förklaringen är att LSS-lagstiftningen skapade en verklig kommunalekonomisk gökunge: mellan 1994–2010 ökade kostnaderna med 138 procent och kostnaderna fortsätter att stiga. Då utgör den grupp som omfattas av LSS ändå ett begränsat antal (16000) människor. (mer om LSS)
Om motsvarande ambitionshöjning genomfördes inom äldreomsorgen skulle kommunalskatten behöva höjas med många kronor.
En sådan utgiftsökning skulle innebära en högst påtaglig resurskonkurrens med andra grupper som också behöver, och förväntar sig offentligt stöd. Och detta även om vi chockhöjde skatterna !
Höj ambitionsnivån i socialtjänstlagen och acceptera att äldreomsorgen kommer att ta betydligt större andel av BNP i anspråk, och därmed tränger ut andra utgifter.
De politiker som inte bara vill visa empati med enskilda fall som figurerar i medierna utan också arbeta för att få till hållbara förändringar som kan garantera en värdig äldreomsorg måste uttrycka vilja att höja ambitionsnivån i socialtjänstlagen och föreslå hur det ska finansieras.
Allt annat framstår som krokodiltårar, skriver Malin Appelgren (KD)
(läs hela inlägget).
Kommentar:
Äntligen en PK-politiker som vågar se verkligheten i vitögat.
Är dock inte övertygad om att KD-politikern är beredd att göra de omprioriteringar som krävs för att finansiera ambitionshöjningen -det vore ju som att svära i den politiskt korrekta kyrkan.
Moderaternas husorgan SvD gillar bara Appelgrens Ryanair-inspirerade förslag ”rätt till privat tilläggsfinansiering för nya ”finansieringsvägar” och innovationer.”
Åldringarna får då betala extra för allt utöver sängplatsen på äldreomsorgen. (Nysvenskar och ”papperslösa” givetvis avgiftsbefriade).
Det blir bara välbeställda åldringar (utöver det avgiftsbefriade frälset) som kommer att ha råd med dagliga blöjbyten, varm mat varje dag, frukostägg och andra ”tilläggstjänster”. De blir skinnade inpå bara kroppen inför sin hädanfärd eftersom avgifterna baseras på inkomst/tillgångar.
En annan debattör Touran Boucher (V) skriver att Stockholms stad avvecklar successivt servicehusen och ersätter dem med trygghetsboenden, ofta med hög hyra. De som inte har råd får klara sig hemma med hemtjänst.
I ett servicehus har man en egen lägenhet med trygghetslarm, i huset finns gemensamma lokaler för aktiviteter och måltider, tillgång till sjuksköterska och husets egen hemtjänst. Servicehuset är behovsprövat.
Ett trygghetsboende är ett boende som förmedlas av bostadsförmedlingen och är till för personer över 75 år.
Det finns inte alls samma service på ett trygghetsboende, det inte är behovsprövat och kostar lika mycket för alla – och idag är de dyra, uppemot 9000 kronor i månaden för en tvåa. (Läs mer).
——————————————–
Min egen konklusion är att såväl ambitionshöjningar inom äldreomsorgen som andra välfärdssatsningar skulle kunna finansieras genom omprioriteringar -om den politiska viljan fanns.
Man behöver bara slakta några av vår tids heliga kor och gökungar.
(läs mer).
Enbart inom migrations-/integrationsindustrin skulle 118 miljarder kunna sparas in , enl. SD:s skuggbudget.
Alternativet är att höja skatterna, vilket många kommuner och landsting tvingas till redan idag.
/Elfyma+
Relaterat –om hoten mot välfärden