Katarina Janouch är alltid klockren.

Vi är många som skakats av det brutala dådet mot en värnlös 9-årig flicka i Skellefteå som fortfarande vårdas på intensiven som en följd av det oerhört grova sexuella våld hon utsatts för av en individ av manligt kön vars ålder och motiv vi i dagsläget inte vet mycket om. Det vi dock vet är att individen är känd av socialtjänsten och att han utsatt andra personer för trakasserier och övergrepp. Och att den berörda flickan nästan mist sitt unga liv. Skolan har trots känndemon om förövarens problematik dock inte agerat och de övriga myndigheterna skyller på varandra. Det är alltid någon annans fel i Sverige. Leif GW Persson är orolig för att “pojken” ska begå nya våldsdåd. Men det svenska samhället har valt att skydda förövaren genom så kallade “trygghetsskapande” åtgärder. Han har flyttats till okänd ort. Ingen journalist ställer dock frågan: Hur skyddar ni flickor och kvinnor från att råka illa ut?

Förövarens advokat är givetvis kritisk. Som sig bör. Och de stora medieplattformarna har valt att skriva om det “näthat” våldsverkaren utsätts för. Det svenska samhällets medierepresentation är bekymrade över att människor känner ilska och aggression mot en person som nästan tagit daga av ett litet flickebarn. Grov våldtäkt mot barn. Jag vill inte tänka på fasan och smärtan flickan under oöverskådlig tid utsattes där i skogen, med ett våldsamt monster över sig som gjorde illa utan nåd. Som mamma tänker jag på mina egna barn. Jag tror inte jag är ensam. Varje normalt funtad mor och far i det här landet måste känna detsamma, annars är man inte människa. Hur kan samhället ens låta sådant pågå? För det pågår. Det är inte första gången barn far illa som en konsekvens av slappa politiker och deras oförmåga att agera klokt och handlingskraftigt för att skapa ett samhälle där det är ordning och reda.

Jag blir spyfärdig på alla dessa människor som försvarar förövaren och inte ens vill inse att han är ett monster som nästan mördade en liten flicka. Utan han ska skyddas. Mina ord inte Katarinas.

Jag läser om så kallade “trygghetsskapande åtgärder”. Men det är trygghet för våldtäktsmannen det talas om. Som för dyra pengar skyddas av samhället. Ingen journalist på det statligt finansierade medierna ifrågasätter vad som hänt med förövaren och hur samhället tänkt skydda oss mot ett dylikt monster. Det talas i förmildrande ordalag om “pojken” hit och dit. Den “stackars” pojken som utsätts för hot och hat! Få talar om den skadade flickan. En 9-åring som borde ha fått bada och leka i den ljuva sommaren. Som borde ha benen fulla med spring och suga på ett grässtrå under en molnfri blå himmel. Som istället förlorar sommaren liggande likt ett hjälplöst kolli i en sjukhussäng, full med slangar och med gosedjur runt sin skadade blåslagna lilla kropp. Föräldrarna som lagt ut bilden på sin dotter har ifrågasatts. Men de som ifrågasätter är inte sena att använda sjuka och döda barn när det passar deras syften.

Det är dags att ställa alla dessa woke och PK människor inför skranket och låta folket få döma dem till likvärdiga straff som alla svenska flickor och pojkar blivit utsatta för.

Varjager