Dagens invandringspolitik har spårat ur

Landet översvämmas idag av lycksökare iklädda märkeskläder och dyra iPhones som klagar på mottagandet i Sverige.

De vill inte bo på landsorten långt från storstadens vimmel och nöjen. De klagar på allt, inklusive det svenska klimatet. De påstår sig frysa ihjäl i sina Kanadagås-jackor när det bara är 0-grader kallt. Och de står inte ut med att dela rum med andra lycksökare i nedlagda militärförläggningar -förläggningar som inhyst tusentals beväringar.

Det handlar nästan uteslutande om unga män som övergett kvinnor och barn i krigshärjade områden för att rädda sitt eget skinn.

Eller så handlar det om simpla lycksökare som bara söker ett bekvämt kravlöst liv i Sverige. Besvikelsen blir följaktligen stor när ”resebyråns” lockande löften om paradiset Sverige inte går i uppfyllelse. (Relaterat).

*************************

För 75 år sedan , vintern 1939/40, utsattes Finland för ett massivt militärt angrepp från Stalins Röda Armé. Finland var då illa rustat och kunde inte skydda sin befolkning i gränsområdena.

Männen stannade ändå kvar i landet för att slåss mot en övermäktig fiende, ofta i 30-40 graders kyla, i stället för att lämna kvinnor och barn i sticket (som mellanösterns ynkryggar tycks göra idag).

Kvinnorna gick med i Lotta Svärd för att delta i det heroiska försvaret av landet. Min egen mor var flygövervakare och dekorerades efter kriget av Mannerheim.   (Läs mer).

De finska krigsbarnen fick nöja sig med det som erbjöds

Små barn som riskerade att dö av svält, kyla och umbäranden skickades till Sverige där de togs om hand av svenska familjer.

Men Finland ville egentligen inte skicka bort barnen – de ville att hjälpen istället skickades till Finland så att barnen kunde tas om hand inom landet. Men det stötte på politiskt motstånd i Sverige (läs mer).

Krigsbarnen reste hem efter kriget, men många blev kvar i Sverige . Många hade glömt bort sitt modersmål och kunde inte längre tala finska med sina föräldrar.

En av dem var den duktiga skidåkerskan Toini Gustafsson vars hemort Suomussalmi blev en grym krigsskådeplats. Hon hade dock turen att hamna hos snälla svenska fosterföräldrar (Se SVT-Dokumentär, efter 5 minuter).
Andra krigsbarn hamnade i hem som skadade dem för livet (SVT).

Historien visar att barn mår bäst av att inte ryckas upp med sina rötter från sin invanda miljö och från sina föräldrar. Hjälp i närområdet är effektivast och återförening i hemlandet skall alltid eftersträvas.
Dagens invandringspolitik har inget lärt av historien.

PS.Nästa gång du åker till Helsingfors. Passa på att besöka Sotamuseo (Krigsmuséet) på Liisankatu (Elisabetgatan) nära hamnen.

/Elfyma+