Jan Björklund frågas ut inför valet om invandringen

Någon som lyssnade när Jan Björklund (Fp) intervjuades i morse  av Ekots Monica Saarinen och Lasse Johansson ? (Lyssna själv). (Uppdaterat).

Björklund pressades om sin syn på invandringen och dess kostnader maa Borgs och Reinfeldts utspel för en vecka sedan, där de menade att kostnaderna för den ökade invandringen nu var så stora att satsningar på vår egen välfärd fick stå tillbaka och att skatterna skulle höjas.

Björklund hävdade med en dåres envishet att ”invandringen alltid är lönsam -på lång sikt”, utan att kunna framlägga ett enda bevis. Han bortsåg också från att det ständigt fylldes på med nya bidragsberoende invandrare från underutvecklade öken- och nomadkulturer.

Han säger sedan i nästa andetag att det tar i genomsnitt 7 år att få nyanlända i ”sysselsättning”, trots stora insatser från samhället. Han såg ingen annan lösning än att satsa ännu mer pengar på dem.

Sysselsättningarna handlar ofta om bidragsfinansierade arbeten som kostar samhället pengar.
Samhället ska samtidigt satsa stora resurser på bostäder, försörjning och allehanda samhällsservice för dem och deras anhöriga.

Hur denna invandring kan bli lönsam är ett mysterium, även om det kan finnas enstaka individer som gör rätt för sig och kanske ger ett nettotillskott. För om man plockar ut mer än man bidrar med under sin livstid så är man inte lönsam hur man än räknar.

På 50-60 talet var det precis tvärtom.
Då skulle invandrarna bidra – inte leva på bidrag.
Vi togs emot av exportindustrin -inte av invandringsindustrin.
Jag ingick så småningom i ett av de stora företagens  ”mottagningskommittéer”, vid sidan av mitt ordinarie arbete. ”Kommittén” bestod bara av personalchefen och mig och någon sekreterare.

Jag skulle tolka åt mina landsmän, lotsa dem till rätt arbetsbänk och maskin och ge dem grundläggande instruktioner om säkerhet etc. så att de kunde arbeta direkt.

Jag skulle även guida dem till deras enkla inkvartering, vanligtvis delat rum i någon villakällare. Hyran drogs av på lönen.

Jag var en dåtida ”etableringslots” i företagets tjänst.
”Etableringarna” genomfördes på mindre än en halv dag/person.

Kraven var hårda då.
De som inte orkade med det hårda industriarbetet fick åka hem.
Det räckte med att stämpla in 1 minut för sent tre gånger för att få sparken.

Endast vuxna i arbetsför ålder var då välkomna till Sverige.
Barn, skolungdomar, åldringar och sjuka var inte välkomna, ej heller kriminella.

De nyanlända kunde då inte räkna med något stöd från samhället.

Idag är det som bekant en merit att vara hjälplös och helst lagom kriminell för att omhuldas av media och politiker. Talet om allas lika värde klingar falskt i gamla arbetskraftsinvandrares öron.

Att dessutom buntas ihop med dagens parasiterande invandring är en förolämpning mot de gamla arbetskraftsinvandrarna.

Nationalekonomi är inte vetenskap -det är politik

Ilskan blir inte mindre av att sk. ”chefsekonomer” avfärdar SD:s senaste budget på väldigt lösa boliner utan att kunna bevisa motsatsen. . (Aftonbladet).
”Chefskonomernas” agerande var väntad och följer en tidigare utstakad liturgi. (Läs mer)

/Elfyma+

Relaterat:
Invandring förr och nu