Den Höges sång. Eddadikt

Första delen innehåller praktiskt kloka levnadsregler, i vilka mod, försiktighet och mannavett är de egenskaper, som i främsta rummet prisas och åtskilliga betraktelser om umgänget med främmande människor meddelas. Slutligen följer några strofer, som syftar på myten om bortrövandet av skaldemjödet. Den kanske mest kända strofen, nummer 77, lyder så här i Björn Collinders svenska översättning:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

Vad kommer domen över Ryggradslöse och 7 klövern att bli….

Varjager

3 Responses to Den Höges sång. Eddadikt

  1. ericr45 skriver:

    Min favorit ur Eddan:
    ”Bättre börda
    man bär ej på vägen
    än mycket mannavett.
    Sämre vägkost
    man ej släpar över fältet
    än övermått utav öl.”

  2. ericr45 skriver:

    Hela dikten finns här
    http://runeberg.org/eddan/se-02.html

    Väl värd att läsa och begrunda!

  3. HH skriver:

    Och vem rår för att fänaden dör och det brinner skog i Västmanland? Jo det rår kapitalismen för! Det är sant, för det har Göran Greider skrivit i Dagens Nyheter idag fredag.

    Dessutom är den obeskrivliga värmen ett utslag av miljöpolitiken. För det har Göran Greider sagt åsse. Han kan allt en massa, den där filuren med tomtehåret!

    Kanske t o m Göran Greider vet var all energi tar vägen. Jag menar vad all energi slutar med. Det ska bli intressant att få höra nästa gång.

    Termodynamik som det heter. Men den kanske Greider anklagar nästa gång. Vem vet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: