Fel debatt om jobben som inte finns

Arbetslösheten är politikens viktigaste fråga. Ändå har vi en jobbdebatt som är direkt vilseledande, skriver Anna Dahlberg, den enda riktiga journalisten på slasktidningen Expressen.

Den som följer debatten får lätt intrycket att det råder massarbetslöshet i Sverige, det vill säga en jobbkris som slår blint mot alla löntagare och branscher.

Eller så lyfts den höga ungdomsarbetslösheten fram som det mest akuta problemet. En hel generation sägs vara förlorad, trots att erfarenheten visar att ungdomar i allmänhet kommer lättare tillbaka i jobb än andra grupper.

Det verkliga orosmolnet på arbetsmarknaden talas det dock tyst om.

Vi har en växande skara arbetslösa som tillhör så kallade utsatta grupper – lågutbildade, utomeuropeiskt födda, funktionshindrade och äldre över 55 år. De utgör i dag cirka 60 procent av de arbetslösa och andelen väntas växa ytterligare under året till 265 000 av strax över 400 000 inskrivna.

Varken Socialdemokraterna eller Alliansen har någon lösning på problemet.
Medan S vill utbilda bort problemet försöker regeringen subventionera bort det.

Grundproblemet på den svenska arbetsmarknaden är de höga ingångslönerna, som ligger i världstopp. Särskilt höga är trösklarna till servicejobb inom handel och hotell- och restaurang, som är naturliga instegsjobb för ungdomar och andra utan arbetslivserfarenhet.

Samtidigt som antalet lågutbildade växer försvinner de lågkvalificerade jobben i snabb takt. De senaste tio åren har utbudet av arbeten där det räcker med kort utbildning minskat med 25 procent. Det är en ekvation som inte går ihop, skriver Anna Dahlberg (Hela artikeln).

Kommentar:
Anna Dahlberg har både rätt och fel.

Visst skulle några fler ungdomar få jobb om ingångslönerna var lägre.
Men huvudproblemet är att de okvalificerade jobben flyttat utomlands, samtidigt som vi importerar okvalificerad arbetskraft till jobb som inte längre finns.

Hur många företagare anställer fler än de behöver bara för att lönen är låg ?
Det kunde man bara kosta på sig i de gamla skyddade planekonomierna.
Men det fungerar inte i en konkurrensutsatt marknadsekonomi.

Dahlberg nämner de skattesubventionerade pigjobben (RUT) som ett sätt att skapa arbetstillfällen för lågutbildade.

Men vi kan inte överleva som industrination genom att stryka skjortor åt varandra, som industrimannen Hans Werthen en gång sade. Om vi ska stödja något så är det vår konkurrensutsatta exportindustri som vår välfärd är beroende av.

Att ”skapa jobb” genom att låta de nyanlända torka varandras rumpor på skattebetalarnas bekostnad (LSS) är en kostsam, mycket kostsam lösning som vi inte har råd med.

Anna Dahlberg ser elefanten i rummet men vågar inte nämna det onämnbara -Att Sverige inte kan ta emot fler analfabeter och lågutbildade till jobb som inte längre finns. Hon skulle få yrkesförbud om hon var ärlig.

//Elfyma+

2 Responses to Fel debatt om jobben som inte finns

  1. allemand skriver:

    Det var så DDR gick under, man tillverkade med dålig kvalité och bara för sig själva eftersom ingen ville ha skräpet. Drabanten är ett praktexempel.

  2. R Ericsson skriver:

    De unga arbetslösa kan fortfarande flytta till Norge eller Danmark.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: