Burkautspel avslöjar invandringspolitiskt haveri

”En stor del av svenska folket vill minska invandringen. Även om andelen enligt SOM-institutets mätningar successivt minskat sedan början av 90-talet handlar det fortfarande om 45 procent. Jag delar inte själv denna uppfattning, men för mig är det ändå uppenbart att en så pass stor opinion måste tas på allvar. Den kan inte ignoreras.” Det skriver MARKUS UVELL, Opinionsanalyschef Svenskt Näringsliv.

Att följa de etablerade partiernas sätt att hantera fenomenet Sverigedemokraterna är som att se en bilolycka i slow-motion. De har under mandatperioden provat allt – smutskastning, utfrysning, brännmärkning och nu genom Jan Björklunds burkautspel även att möta folkhemspopulismen med egen populism.

Alltihop till synes utan effekt, SD:s opinionsstöd biter sig fast på ungefär dubbelt så höga nivåer som inför förra valet. Det enda riksdagspartierna egentligen inte har provat är det som borde varit det naturliga: att betrakta invandring som ett politikområde bland andra och våga diskutera sakfrågan.

Vi vet också att toleransen för personer av utländsk bakgrund stadigt ökar, Sverige är ett av de länder i världen där etniska fördomar är allra svagast. Det finns inget som tyder på att den breda opinion som vill minska invandringen utgörs av ”rasister” i någon egentlig mening. De studier som gjorts pekar tvärtom på att det är betydligt mer pragmatiska argument som ligger bakom. Många uppfattar helt enkelt att den svenska invandringspolitiken fungerar dåligt.

Och det – i motsats till kraven på att stänga gränserna – är det lätt att hålla med om. Arbetslösheten bland personer med utländsk bakgrund är förfärande hög, invandrare är tydligt överrepresenterade vad gäller många typer av brott, de sociala problemen är utbredda, det tar i snitt sju år att som invandrare etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige. Och så vidare. Knappast något att vara stolt över. Den som vill minska kritiken mot invandringen måste ge sig på dessa högst verkliga problem, inte försöka jaga SD.

Det största politiska haveriet under den gångna mandatperioden – från båda blocken – är att partierna valt att försöka undvika hela diskussionen om invandring, av allt att döma av rädsla för att spela på SD:s planhalva. Båda blocken har tydliga ingångar i denna problematik, om de bara vågade lita på sin egen politik.

Det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig en offensiv hållning från Alliansen: En stärkt arbetslinje för denna grupp, där utanförskapet är som allra störst. En satsning för att förbättra småföretagens villkor, med tanke på att entreprenörskapet är starkt i många invandrargrupper. Hårdare insatser för att säkerställa lag och ordning i de mest utsatta förorterna. Uppmjukning av turordningsreglerna i LAS, som ju även moderaterna numera erkänner missgynnar bl a invandrare.

Men istället är det påfallande tyst. Tobias Billström har förvisso varit uppfriskande tydlig, men i övrigt verkar regeringen ganska ointresserad – trots att dessa problem omfattar så gott som alla politikområden. Tystnaden bryts först när folkpartiets oro för sina egna och/eller SD:s opinionssiffror växt sig så stark att de spelar burka-kortet.

Även oppositionen skulle kunna ha en naturlig ingång, med avstamp i sin politik. Om det är någon grupp som verkligen förtjänar att kallas svag och utsatt är det arbetslösa invandrare, boende i områden där kriminalitet, fattigdom och otrygghet breder ut sig. Dessa personers livssituation borde vara en naturlig utgångspunkt för den svenska vänstern.

Men istället handlar vänsterpolitik i Sverige allt mer om grupper som har mycket mindre behov av det offentligas hjälp: höginkomsttagare ska få högre a-kassa, de som skulle kunna jobba ska få fortsätta vara sjukskrivna etc. Samtidigt är motståndet mot en arbetsmarknad som ger arbetslösa invandrare chansen mer hårdnackat än någonsin. Lägg till detta Mona Sahlins till synes maniska behov av att ständigt upprepa att hon avskyr SD – som om detta i sig löste något problem.

Burka-debatten är en sista dödsryckning från ett politiskt etablissemang som lämnat walk-over i invandringsdebatten. De etablerade partierna har inte orkat ta strid med den Sverigedemokratiska problemformuleringen, utan istället försökt tysta ner den. När SD nu allt mer närmar sig riksdagen sprider sig desperationen, och verkningslösa symbolförslag som burkaförbud lanseras.

Det som skulle behövas är något helt annat: en ordentlig diskussion om hur Sverige kan erbjuda invandrare något annat än arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet. Mycket talar nu för att den diskussionen kommer att behöva tas medan SD sitter i riksdagen. Det kommer inte att bli lätt, men det är nödvändigt.

MARKUS UVELL OM VALET 2010 på Newsmill
Markus Uvell, Opinionsanalyschef Svenskt Näringsliv, författare till boken ”Folkhemspopulismen – berättelsen om Sverigedemokraternas väljare” (Timbro 2010)

Anm.:Inlägget har tagits med i sin helhet, maa att Newsmill brukar radera politiskt inkorrekta inlägg, för att inte stöta sig med sina herrar.
//Elfyma+
Relaterat:


    One Response to Burkautspel avslöjar invandringspolitiskt haveri

    1. […] Burkautspel avslöjar invandringspolitiskt haveri […]

    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com-logga

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

    Google-foto

    Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

    Ansluter till %s

    %d bloggare gillar detta: