Sveriges nya ambassadör i Afghanistan, Torbjörn Pettersson, är kritisk till Regeringens förslag att starta barnhem i Afghanistan dit ensamkommande barn ska kunna skickas – tills föräldrarna återfunnits.
(Anm. om de någonsin varit försvunna).
Pettersson anser att ”barnen” inte kan skickas tillbaka till Afghanistan så länge deras regering inte fullt ut kan garantera deras säkerhet.
Kommentar:
Finns det någon regering i något land som kan GARANTERA säkerheten för sin befolkning ?
Kan regeringen garantera VÅR säkerhet ? Hur ser det ut i Sverige idag ?
-Åldringar blir misshandlade till döds på parkeringsplatser eller dödas när de går ut för att plocka blommor i skogen. Ligor av tjuvar/rånare lurar sig in hos åldringar för att plundra dem.
– Politiker blir misshandlade, får sina bostäder och bilar sönderslagna – i det demokratiska Sverige.
– Vittnen blir nerskjutna på öppen gata om de vågar vittna mot kriminella.
– Överfallsvåldtäkter av svenska kvinnor har blivit vardagsmat i det jämnställda Sverige.
– Krogar och näringsställen brandbombas och ägarnas familjer mordhotas.
– Människor som”hädar” i det sekulära Sverige riskerar livet.
Vem kan garantera VÅR säkerhet ?
//Elfyma+
Varjager's Weblog 
mejla till idioterna på svenska ambassaden i afghanistan ambassaden.kabul@foreign.ministry.se
Vi skall inte ta på oss ansvaret för andra länders medborgares säkerhet. Vår regerings främsta uppgift är att fortast möjligt, och på billigaste sätt, återbörda dessa till sina hemländer. Vad det sedan blir av dem där hör inte till våra bekymmer. Jag är så innerligt trött på att höra all trams om flyktingar och deras anhörigas problem.
Ingen tänker garantera vår säkerhet, den får vi kämpa för själva, i stort som smått. En liten gärning vi kan göra är att visa att vi finns och att vi minns.
Inför Salemmarschen i höstas skrev någon i en kommentar på Salig Weine Bergs blogg Rakryggad att vi borde ha en mer allmän minnesdag för våra döda, en dag då vi minns offren för det Svenskfientliga våldet. Han föreslog att vi skulle använda den första juni till detta och att vi skulle göra det på ett lugnt och ickekonfrontativt vis. Hans idé var att vi skulle tända ljus på offentliga platser i våra städer. Jag skall följa denna uppmaning och tända två ljus idag, ett på ett större torg i min stad och ett vid ett lite undanskymt monument i vår stad. Jag gör det till stöd för Emma som kämpar med sin Rehabilitering efter tortyren i Höstas, till Minne Av Inger, Daniel Wretström, Daniel Strålhake, Helene Rosborg, Marcella ahlberg, Mathias Borsing och de många många fler som dött, lemlästats eller skändats på mångkulturens altare.
En mycket fin gest.